Taxasida

hornsärv

Ceratophyllum demersum

L.

hornsärv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

hornsärv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • hornsärv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Ceratophyllum demersum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ceratophyllum demersum L.
Svenskt namn
hornsärv
norwegianBokmal
hornblad
norwegianNynorsk
hornblad
Finskt namn
tankeakarvalehti
finlandSwedish
hornsärv
Danskt namn
Tornfrøet hornblad
Foton
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2021-09-04
Anders Delin
Kyrkbytjärn, Hanebo 2016-09-09
Anders Delin
Kyrkbytjärn, Hanebo 2016-09-09
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

817 Ceratophyllum demersum L.

This species is extremely widespread, not only in Eurasia and N. America. Same lower taxa are distinguished in different parts of the world, in Europe at least two (Fl. Eur. 1/1964, p. 206). The characteristic fruits are often found in postglacial layers outside the area of common occurrence (for Fennoscandia see Hultén, Atlas 1971, map 771). The occurrences outside the map area are noted peripherically. The species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 116 and map 107).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Hornsärv är ursprunglig. Fossila sarvdelar har hittats i Store mosse i Spannarp/Grimeton och Arvidstorps mosse i Falkenberg (Erdtman 1921 c). Arten saknar rötter och växer nedsänkt i näringsrika sjöar och småvatten. Ibland uppträder den mycket rikligt, t ex i Strömma damm 1990 och under 1980-talet i Valingesjön, där det enligt en närboende lantbrukare tidvis kunde vara svårt att ta sig fram med båt på grund av hornsarvmassorna.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Näringsrika sötvatten, grunda sjövikar och fjärdar vid Ångermanälvens nedre del, även i kanal och vid älvstrand. - 5 (4).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Fritt flytande vattenväxt i näringsrika sjöar och vattendrag, ibland i massbestånd. Flertusenåriga lämningar har setts i Vilstaängens sjönötstorv i Hackvad (L. von Post 1909a, 1925) och vid Gottersätersmossen i Axberg (Sernander & Kjellmark 1896, Kjellmark 1899).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Uppgiften hos Myrin (1832), Dals-Ed St. Les S-ända, synes osannolik.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Troligen spridd-tämligen allmän i Mälaren, där den dock är föga efterletad; åtminstone spridd längs Svartån och dess sjöar upp till Stenbroviken i Hörendesjön; spridda bestånd i Östra Arbogaån och S. Kolbäcksån samt i ytterligare några eutrofsjöar på Mälarslätten och i Skogslandet. Dåligt anpassad till Övre Bergslagens temperaturklimat (ej köldhärdig enligt LOH. 1938). Bortsett härifrån, torde lämpliga miljöer saknas i NV. Västmanland, liksom i de flesta av de trakter, där arten hittills inte är funnen. Undantag: sjöarna i Norbergsåns vattensystem (Nedre Bergslagen), V. Arbogaån med Väringen, åtskilliga sänkta, eutrofa slättsjöar i Fellingsbro. Utbredning troligen ännu ofullbordad. Utbredningstyp: S3.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (drygt 100) vid förra inventeringen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Hornsärv växer fritt flytande i brackvatten eller näringsrikt sötvatten. Den föredrar lugna, grunda vikar med slamtäckt lerbotten och är vid havet typisk för avsnörda laguner. I inlandet växer den särskilt i mer eller mindre förorenade sjöar och dammar, mindre ofta i klarvattenssjöar med sandbotten. Någon gång ses den i avsnörda åslingor och i diken. I väl skyddade, varma vatten kan den utveckla massförekomster.

Hornsärven verkar ha ökat starkt under 1900-talet, både i havet och i inlandet. Nästan alla uppgifterna från Kronobergs län är t.ex. av sent datum. Ökningen beror sannolikt på den tilltagande näringsberikningen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Hornsärv växer i brackvatten eller i något näringsrikt, gärna kalkpåverkat och nästan stillastående sötvatten. Den är funnen i hamnar, längs en långgrund havsstrand och i grävda dammar.

Hornsärv är ovanlig på Öland med få aktuella fynd och noterades första gången så sent som 1992. Troligen är den något förbisedd eftersom vattenmiljöer har en tendens att bli sämre inventerade. Tillskapande av nya bevattningsdammar och ökat näringsläckage borde på sikt gynna arten men i alltför förorenat vatten med försämrat siktdjup försvinner den.

Hornsärv kan förväxlas med axslinga Myriophyllum spicatum som växer i brackvatten på liknande lokaler som hornsärv. Hornsärv skiljs bl.a. på att den har 1–2 gånger gaffelgrenade, tandade blad i kransar, medan axslinga har fjäderflikiga blad i kransar. I sötvatten kan den förväxlas med vårtsärv C. submersum. Vårtsärv är mjukare, vekare än hornsärv och saknar tydliga tänder på bladen; bladen är 3–4 gånger gaffelgrenade.

Frukterna hos hornsärv skiljer sig en del. Några plantor har frukter med en lång stiftrest och två stora, basalt sittande horn, var. demersum. Andra har frukter som saknar basala horn eller där de är rudimentära, var. apiculatum. Belägg från Öland i (OHN) har granskats men tyvärr var frukterna inte bedömbara.

Sent inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, tillfällig. Funnen 1865, möjligen inkommen med sjöfarten.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Hornsärv växer i näringsrika eller på senare tid eutrofierade sjöar, dammar och stillaflytande vattendrag. Arten kan uppträda i stor mängd, exempelvis i södra delen av Södra Bullaren, där man med stor möda försöker rensa för att kunna komma fram med roddbåtar och aktersnurror.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, växer i näringsrikt vatten i sjöar, småvatten och lugna delar av större åar. Sällsynt i slättbygder och lägre delar av landskapet. 45 lokaler i 32 rutor (4 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Hornsärven växer främst i tämligen näringsrika sjö ar och åar med klart vatten. I havet tycks horn särven ännu vid 1900-talets början ha varit tämligen ovanlig. Den förekommer numera rikligt i skärgårdens inre vikar och även i mellanskärgården. Ökningen i havet beror antagligen på den ökande eutrofieringen. Hornsärven saknar rötter och växer därför fritt flytande över bottnen, i klara sjöar åtminstone ned till fyra meters djup. I igenväxande grunda vikar kan hornsärven bilda täta, svårgenomträngliga massbestånd. Ett exempel är sjön Nedre Gällringen i Gryt där den bildar så tät vegetation att det är svårt att ro på sjön. Hornsärven blommar bara under särskilt gynnsamma förhållanden och spridningen sker mest med skottbitar.

Hornsärven förekommer i stora delar av världen. I Sverige sydlig, upp till södra Norrlands kustland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland som helhet med de rikaste förekomsterna kring Mälaren och i Roslagens sjöar. 192 kartblad, 326 kvadranter.
Hornsärv förekommer i sjöar, åar och dammar, där den kan bilda stora, täta bestånd genom kraftig skottbildning och bli helt dominerade som undervattensväxt. Den växer även i brackvattenvikar. Många av uppgifterna härstammar från fynd i driften.
Förändring + 71 %. – Den ökande eutrofieringen kan vara orsak till ökningen, eftersom hornsärv gynnas av näringsrik vattenmiljö.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Hornsärv är en vattenväxt som kan ha kommit in när sjöar och vattendrag började förorenas under slutet av 1800-talet. Det är dock troligare att den redan tidigare funnits i små bestånd. Den hittades första gången 1875 i Islandsån–Lillån i Gävle av Robert Hartman. I bräckt vatten i havet har arten observerats först på senare år.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Hornsärv har fiskats upp genom isen på Hybosjön, som står i nära förbindelse med Ljusnan, och var då grön (Stridh 1983c). Blomma eller frukt har ej setts. Enligt Sculthorpe (1985) bildar arten frö först om vattentemperaturen kommer upp till 27–35 grader under någon del av dygnet, vilket i Hälsingland bara kan inträffa i någon liten isolerad vattensamling. Han anger också att fröna sjunker. Artens spridning nedströms inom ett vattendrag som Ljusnan torde alltså vara vegetativ, men spridning uppströms och till isolerade vatten blir svår att förklara. Mest sannolikt är det väl att änder har fört med sig frön från avlägsna trakter.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Hornsärv är känd från ett par kustnära mindre sjöar med rik vattenvegetation. Den växer i grunda vikar på ackumulerade sedimentbottnar på ca 0,5–1,5 meters djup. I Selånger är den tidigare sedd i mängd men lokalerna hotas numera av uppgrundning.