havtorn

Odlad som prydnadsbuske och tillfälligt förvildad.

Havtorn odlas då och då i landskapet och kan förvildas, åtminstone tillfälligt. Arten är ursprunglig vid Bottenhavs- och Bottenvikskusten, eventuellt också i Bohuslän (Ekholm m fl 1991).

Havsstrandväxt som till för 1 000 år sedan förmodas ha växt i Närke. Tidigast är den känd från trakten av Lillsjön i Kilsbergen nära Värmlandsgränsen i form av pollen, avlagrade för mer än 7 000 år sedan. Sådana fynd har också gjorts vid bl.a. Mosjömossen i Ekeby/Kumla och Mosjömossen i Ramundeboda (Florin 1961, Post 1928, 1930, Sandegren 1943).

Sällsynt vid den ångermanländska brant kusten söder om Nordmaling. I denna socken flerstädes allmän och riklig, känd redan på 1700-talet: "Wäxer nog wid Skiärgården hawandes taggota qwistar åg gåla bär hwilka brukas av såmmliga på färsk fisk i stället för ättika" (Arctaedius 1729). - 46 (4).

1310 Hippophae rhamnoides L.

This Eurasiatic species s. lat. includes nine subspecies (according to Rousi in Ann. Bot. Fenn. 8/1971, p. 177-227), each one with rather distinct distribution areas from the Pyrenees eastwards through C. Europe, Caucasus and the C. Asiatic mountains to the highlands of N. China. Further, there are the closely related species H salicifolia D. Don (mapped here) and H. tibetana Schlecht., both in the C. Asiatic mountains (map in Rousi, op. cit., pi. I). H. rhamnoides is sometimes cultivated, mainly at the coasts of W. Europe and the British Isles, and certainly more than the map shows. It has then spread into the surroundings. Fossils (pollen, stellate hairs) are found in late-glacial and early postglacial layers in areas far from the seashore, indicating the pioneer character of this plant (cf. Sandegren in Sv. Bot. Tidskr. 37 /1943, p. 1–26; Hafsten in Blyttia 24/1966, p. 196–215; Srodon in Acta Geogr. Lodz. 24/1970, p. 413-414 (map); Hultén, Atlas 1971, map 1269; Reynaud in Boreas 5/1976, p. 9-24). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 296.

Havtorn har en stor utbredning i Europa och Asien, men i Norden har den som spontan en begränsad förekomst, dels på havsstränder i Bottenhavet och Bottenviken, mellersta Bohuslän och nordvästra Norge, dels i rasbranter i Danmark (Mön), norra Bohuslän och Norge. Arten är konkurrenssvag, näringskrävande och ljuskrävande. De splittrade nordiska förekomsterna har reliktnatur: fynd av fossilt pollen visar att havtorn hade en rätt sammanhängande utbredning på den öppna, ännu inte kalkfattiga marken vid och strax efter istidens slutskede. Då fanns havtorn spontant även i det område som nu är Småland.

Numera odlas havtorn ibland till prydnad och i någon mån som bärbuske. I Småland uppträder den som odlingsrelikt, på utkast eller som förvildad i vägkanter, på skräpmark eller någon gång på havsstränder.

Havtorn växer på kustnära, sandig–grusig mark som helst ska vara kalk- och näringsrik. Pollenfynd från bland annat Stormaren visar att havtorn fanns på Öland under preboreal tid (relativt höga pollenvärden), och boreal tid (lägre värden). Därefter var förekomsten mycket sparsam men det verkar ha funnits kvar spridda bestånd fram till subatlantisk tid (Königsson 1968). Nutida fynd på ön härrör till största delen från odling men några kan vara av spontan karaktär. Växten är tvåbyggare med skilda han- och honplantor och för att frukter ska bildas behövs buskar av båda könen. Havtorn sprider sig lätt vegetativt med rotskott. Idag odlas havtorn kommersiellt vid Triberga, Hulterstad sn, och spridning från dessa odlingar (med fåglar?) har skett ut på närbelägen alvar- och sjömark.

Gammal och utgången, numera kulturflykting och inkommen, bofast.

Kvarstående.
Enbart vegetativ spridning från planterade buskar konstaterad, mest i sandiga miljöer. Arten är konkurrenssvag i sluten vegetation, och vi bedömer därför förekomsterna som tillfälliga.

Havtorn har enligt pollenundersökningar förekommit i Bohuslän under tidig postglacial tid (Sandegren 1941) och det är troligt att somliga av de nutida förekomsterna är av reliktkaraktär, medan andra är förvildade från odling, framför allt finns det många tillfälliga fynd på skräpmarker av olika slag. På de lokaler, där arten sedan länge är väl etablerad och som kan förmodas vara naturliga, växer havtornet på torr till frisk, oftast skalbemängd, sandig mark i öppna lägen.

Havtorn förekommer i Sörmland bara som odlad och förvildad. Arten sprids i naturen genom fåglar som äter frukterna men i Sörmland är den bara observerad som kvarstående eller närspridd genom rotskott från odlade exemplar.

Delar av Europa och Asien. I Sverige vid havsstranden från Uppland norrut längs Bottenvikens och Bottenhavets kuster samt i Bohuslän.

Havtornens rotskott växer cirka 3 dm på ett år. Liksom alarna samlar arten kväve med hjälp av mikroorganismer i rotknölar och har råd att slösa med klorofyllets kväve. Bladen får inte höstfärger utan faller av i gröna eller i något brunaktigt tillstånd.
Havtorn blommar i skogsstjärnans tid med han- och honblommor på skilda buskar. Blommorna är många men små och ses bara på nära håll. Bären mognar sent och kan sitta kvar efter höstfärgernas tid.
Havtorn växer i Hälsingland bara på havsstrand och är där sällsynt men kan lokalt bilda stora bestånd. Vid Rävudden i Hårte, Jättendal finns bara hanplantor. Enligt boende i trakten kan man även hitta bär i området från Rävudden norrut mot Skatudden i Gnarpskatens naturreservat. Bild av hanplanta finns i Natur och vegetation sid. 429.