häckoxbär

Odlad som prydnadsbuske och tillfälligt förvildad, t.ex. på soptippar, vägrenar och annan ruderatmark (sällan kvarstående vid ödetomter).

Häckoxbär är funnen förvildad och ibland även naturaliserad. Arten härstammar från norra Mongoliet och ett område vid Bajkalsjön (Hylmö 1993). I Sverige är den känd som trädgårdsflykting sedan 1916 (Flinck & Hylmö 1958).

Prydnadsväxt från Mongoliet och Sibirien, förvildad i Sverige sedan 1940-talet. Det vanligaste spridningssättet är genom fåglar från planterade häckar (Nilsson). Vanliga växtställen är lövbryn, alléer, vägrenar och tippar.

Genom trädgårdsutkast finns den möjligen på ett 40-tal lokaler i Närke. Tre belägg har förts till denna art av E. Ljungstrand. Osäkerhet råder beträffande ännu ej sakkunnigt granskade insamlingar.

Status: ofta odlad prydnadsbuske; ofta kvarstående och lätt självsådd, ibland väletablerad och bofast. Förefaller dock inte lika ofta långspridas av fåglar som övriga arter i släktet – kanske är denna arts svarta bär mindre begärliga. Först uppgiven 1903 från Lomma (RLar det. BHy i LD) men odlad sedan 1870-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare BHy.

Denna art, som kommer från Mongoliet och södra Sibirien, har under 1900-talet på grund av sitt utseende, sin köldhärdighet och sin tålighet mot torka ofta använts till friväxande häckar. Den förvildas (men tydligen inte lika lätt som spärroxbär C. divaricatus) genom fågelspridda frukter och påträffas särskilt på sandig, grusig eller stenig mark, t.ex. i skogsbryn, gles lövskog, bergbranter och grustäkter samt på vägkanter. Några gånger har den noterats som kvarstående.

Häckoxbär härstammar från Ryssland (Sibirien) och Mongoliet och är känt för att vara extra köldtåligt. Häckoxbär växer i sandiga tallskogar, betade torrängar, vägkanter och gamla stenbrott. På några ställen växer det i kanten av Stora Alvaret men har ännu inte tagit sig ut i karster eller hällmarker.

Häckoxbär är spritt på Öland främst på västra delen i områdena runt Färjestaden och Mörbylånga. På några ställen ses busken i sandiga tallskogar där den funnit sig väl till rätta. Troligen kan en fortsatt expansion förväntas av detta härdiga oxbär och det bedöms bofast på Öland.

Häckoxbär har blad som på ovansidan är mörkgröna och glänsande. Även de svarta frukterna glänser.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Tämligen vanlig i odling som häckväxt. Förvildad med fåglar till tätortsnära lokaler. Några växtplatser i kalktallskog och på alvar längre från bebyggelse. Under Projekt Gotlands flora rapporterad från följande socknar: Sundre, Öja, Linde, Fröjel, Klinte, Västergarn, Tofta, Stenkumla, Visby, Endre, Gothem, Bro, Väskinde, Lummelunda, Stenkyrka, Othem och Fårö.

Häckoxbär härstammar från Mongoliet och odlas allmänt som prydnadsbuske. Påträffas dels kvarstående på ödetomter, dels fågelspridd, förvildad och ibland naturaliserad i skogsbryn, krattskog, bergbranter, på vägkanter och i skräpmark.

Häckoxbär är mycket vanlig just som häckväxt, både kring villaträdgårdar och i kommunala planteringar. Det självsår sig rikt i buskplanteringar och rabatter men trots att den är så allmän i odling, förvildar den sig inte alls lika rikligt som spärroxbär. Som förvildad är arten mest rapporterad från tippar och annan skräpmark, men någon gång även från bergbranter och annan mer naturlig vegetation. På Södermalm i Stockholm är den tämligen allmänt förvildad (Lindberg 1983).

Mongoliet. I Sverige odlad och förvildad.