grusnejlika

Endast en (tillfällig?) förekomst: Sveg: järnvägsstationen (16E 6e 1- 3-, 1989, Uno Unger i GB), i en förtorkad gräsmattekant intill spårområdet.

801 Gypsophila muralis L.

This partly anthropochorous species is indigenous in parts of Europe and Asia. The northernmost occurrences in Fennoscandia and other outliers are casual. The southeastern population (Ukraine-C. Asia) is distinguished as var. stepposa (Klok.) Schischk. The species has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 140.

Grusnejlika är en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga och konkurrenssvaga växten är under inventeringen endast funnen på åtminstone tidvis fuktiga grus- och sandplaner med gles växtlighet. Den kan uppträda mycket rikligt men är oftast obeständig. Enligt äldre uppgifter kan arten också växa i åkrar.

Grusnejlikan har minskat under 1900-talet. Försvinnandet från åkrarna kan nog förklaras av jordbrukets intensivare odlingsmetoder med effektiv dränering, bekämpningsmedel och tätväxande grödor. I tätorterna har minskningen förmodligen orsakats av den allt sämre tillgången på periodiskt fuktig grus- och sandmark genom asfaltering och bortledning av dagvatten.

Sandgynnat åkerogräs och prydnadsväxt.

Gammal bofast art.

Grusnejlika är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Cirka femton skilda lokaler, fördelade på tre lokalgrupper i Mälarområdet: gamla Västerås stads omgivning, Badelundaåsen med grannskap i Badelunda, Strömsholmsåsen i Kolbäck-Rytterne. I Skogslåglandet en lokal på Badelundaåsen. [Kanske en tillfällig förekomst i Nedre Bergslagen] Sedan 1920-talet endast känd från lokalen 4–6 (Badelundaåsen) och 9 (Hornsåsen). Nu utgången även på 4 och, som det tycks, 9. Säker under 1970-talet endast på 6. Sydligt kontinental växt med höga värmeanspråk. Utbredningstyp: S 12 (fdS9?)

Grusnejlika anses vara en gammal kulturföljeslagare i södra delarna av Sverige. Den växer där på sandig, tidvis fuktig mark med för övrigt gles vegetation och med fynd främst från Skåne, Halland, Blekinge, östra Småland och Östergötland. Under 1990-talet blev grusnejlika populär i odling och har från trädgårdar spridit sig med utkast vilket gäller de aktuella öländska fynden. När det gäller primärfyndet på Öland framgår inte de närmare omständigheterna runt detta. Värt att nämna i sammanhanget är att i den aktuella socknen Glömminge fanns, åtminstone förr flera lämpliga växtmiljöer för grusnejlika på sandiga och magra marker bland annat vid området Glömminge sand.

Tillfälligt utkommen.

Förvildad, tillfällig.
Ettårig ört, som odlas någon gång. Troligen spridd med fröspill.

I Bohuslän tillfällig, kulturform utkommen på kultur- och skräpmarker från odling som prydnadsväxt i sen tid. 

Grusnejlikan odlades förr som ettårig prydnadsväxt men är nu sällsynt i odling. Förekomsterna beror på förvildning från odling eller kanske ibland på spridning som förorening med frövaror. Det finns bara få uppgifter om förekomstmiljön från Sörmland men arten tycks ha varit tillfällig i trädgårdar och på sandiga ställen. Endast kring Nyköping är den funnen under flera år.

Europa. I Sverige främst i Götaland och Svealand, starkt minskande. Nationellt rödlistad – hotklass NT (missgynnade).

Förr tillfälligt inkommen, nu tillfälligt förvildad prydnadsväxt.

Grusnejlika odlas som ettårig prydnadsväxt och frö säljs av fröfirmor. Blomfärgen varierar från vitt till många nyanser av rosa. Tre av våra fynd kan ha sitt ursprung i sentida odling, eftersom de är på tippar. Ett fynd gjordes på en rivningstomt. Arten hittades emellertid på ändå fler ställen i gammal tid. För de gamla fynden är förorenat utsäde en tänkbar källa. Som spontan förekommer arten på störd mark i sydligaste Sverige, särskilt Blekinge. I Småland finns den också i denna miljö, men förekommer också på skräpmarker, spridd från sentida odling (Edqvist & Karlsson 2007).