Taxasida

dvärgtätört

Pinguicula villosa

L.

dvärgtätört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Jan Andersson
Översikt
Översikt

dvärgtätört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • dvärgtätört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Pinguicula villosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pinguicula villosa L.
Svenskt namn
dvärgtätört
norwegianBokmal
dvergtettegras
norwegianNynorsk
dvergtettegras
Finskt namn
karvayökönlehti
finlandSwedish
dvärgtätört
Foton
Jan Andersson
Paddus SO mot Lapporten, Jukkasjärvi s:n 2004-07-14
Katarina Stenman
Kryddgrovan, Norsjö 2024-07-14
Katarina Stenman
Kryddgrovan, Norsjö 2024-07-14
Anders Delin
Långtjärnsmyran, Ramsjö 1987-06-23
Patrik Engström
Haavhkantjahke 2016-07-18
Patrik Engström
Ahkkar, Kiruna 2020-07-24
Katarina Stenman
Sorsele 2010-07-25
Katarina Stenman
Sorsele 2010-07-25
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Troligen förbisedd. - 18 (9).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1716 Pinguicula villosa L.

Total range of this arctic and northern boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 28 and map 19), although it has a gap in the North-Atlantic region and perhaps also in W. Siberia. The closely related P. ramosa Miyoshi is restricted to Japan (mountains of Honshu).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Dvärgtätört anses ha invandrat till Sverige från nordöst. Det kan därför synas överraskande att lokalerna ligger så glest i den östra delen, men även detta torde vara signifikant: arten är också mycket ovanlig i södra Norrlands kustlandskap.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Dvärgtätört övervintrar som en cirka 8 mm hög och 3 mm bred grön knopp i vitmossan. I linneans tid blommar den, på en hårig, rak och förhållandevis grov stjälk. Stjälken utgår från resterna av övervintringsknoppen och har cirka tre blad, som kan sitta på olika nivåer i vitmossans övre skikt eller som en rosett ovanpå vitmosstäcket. Fruktkapsel med två uppåt öppna rum ses på sensommaren. Dess utvikta kanter är ljusa, kontrasterande mot kapselns mörka innandöme. Då är bladen vissna och en ny övervintringsknopp har anlagts på högre nivå än den förra, anpassad till att hinna med vitmossans höjdtillväxt. Vinterstån­daren med kapsel blir länge kvar.
Dvärgtätört växer på öppen myr i nordvästra delen av Hälsingland, i fattig- eller rikkärr, i tuvor av rostvitmossa ­Sphagnum fuscum. På Ladmyrorna i Los växte den tillsammans med dvärglummer, gräsull och tvåblad. Den är svårupptäckt av flera skäl. Plantorna är små och står enstaka. Dess bladrosetter är ofta nästan övervuxna av vitmossa. Dess blommor är små och har en mild, ljust blåviolett färg. Kapslarna är ungefär lika synliga som blommorna. Arten ses betydligt lättare när man kryper än när man står, och fordrar ett mycket aktivt eftersök. Ibland har den upptäckts därför att man har satt sig ned.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Dvärgtätört är ännu känd bara från några få större myrar i väster. Denna tidigt blommande myrväxt gömmer sig i kanten av höga tuvor av rostvitmossa Sphagnum fuscum ute på myrarna. Den är mycket svårfunnen, då den lilla bladrosetten normalt är insjunken i mossan och man efter blomningen bara kan upptäcka den på fröställningen, som påminner om björnmosskapslar. – I södra Torp växte den i källdrag nedom nordvänd sluttningsmyr i höjdläge med praktvitmossa Sphagnum warnstorfii.