Taxasida

brinklosta

Bromus commutatus

Schrad.

brinklosta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

brinklosta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • brinklosta
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Bromus commutatus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Bromus commutatus Schrad.
Svenskt namn
brinklosta
norwegianBokmal
veifaks
norwegianNynorsk
vegfaks
Finskt namn
vaihdokaskattara
finlandSwedish
brinklosta
Danskt namn
Mangeblomstret hejre
Foton
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-20
Thomas Gunnarsson
Alunvallen,Södra Möckleby,Mörbylånga 2019-07-17
Thomas Gunnarsson
Alunvallen,Södra Möckleby,Mörbylånga 2008-06-08
Thomas Gunnarsson
Alunvallen,Södra Möckleby,Mörbylånga 2008-06-08
Thomas Gunnarsson
Alunvallen,Södra Möckleby,Mörbylånga 2008-06-08
Thomas Gunnarsson
Alunvallen,Södra Möckleby,Mörbylånga 2008-06-08
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-20
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-08
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-08
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Av Hultén (1950) markerad med en prick på Dalboslätten. Uppgiften är sannolikt grundad på felbestämt material (av B. hordeaceusi från Ör Linde (GB, UPS 1937 JPr).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Brinklosta är ett kulturberoende gräs som inte rapporterats från landskapet sedan seklets början. Det ettåriga gräset, som inkommit med frövaror och barlast från kontinenten, är känt från Sverige sedan början av 1800-talet. De halländska uppgifterna innehåller mycket få ståndortsuppgifter, men enligt Hylander (1953) växer brinklostan som ogräs i vallar, på väg- och åkerrenar och liknande torr kulturmark samt vid hamnar och järnvägar.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

2; Mälarslätten: Arboga †Hamnen 1974 (Löfgren, ARB). Hallstahammar S Bangården vid fabriksgrindarna 1951 (ALMQUIST 1957; S)†. - Efemerofyt. Xenofyt. På båda lokalerna troligen inkommen tämligen kort före upptäckten.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

275 Bromus commutatus Schrad.

This originally European species has spread as a weed within the rural landscape, also northwards to Fennoscandia. It has been introduced into S. Africa, N. and S. America and New Zealand. The information as to the wide and probably uneven occurrence in N. America is too incomplete to allow details to be stated. On the whole the map is preliminary.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Förvildad i Sverige sedan 1830-talet, inkommen från Mellan- och Sydeuropa mest med vallfrö eller båttrafik. Ev. förekomst i Närke är osäker.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tillfälligt inkommen; aktuellt fynd på soptipp.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: ursprungligen på okänt sätt inkommen som adventivväxt och som sådan först uppgiven 1820 från ”Scania” (Fries i LD) men snabbt etablerad och bofast.
Förändring och hot: alltsedan 1800-talet sakta men stadigt minskande. Vid den förra inventeringen uppgiven från drygt 25 rutor spridda över alla jordbruksbygder. Nationellt rödlistad (EN).
Kommentar: B, granskare GHm.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Brinklosta finns spontant i mellersta och södra Europa men är i Norden inkommen i sen tid och delvis obeständig. Framför allt har arten kommit in med vallfrö (som i Jönköping Barnarp) men även med barlast (som i Västervik Västervik och kanske Kalmar Kalmar). Brinklosta är nära släkt med ängslosta B. racemosus och har varit mycket förväxlad med denna. Ängslostan är dock bunden till artrik, något fuktig slåttermark medan brinklostan åtminstone i Sverige ses på torr mark, skräpmark och vägkanter; på den långvariga lokalen i Vimmerby Vimmerby växer den i bangårdsgrus.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Brinklosta är en europeisk art som likt andra i släktet Bromus troligen inkommit med gräsfröblandningar till Norden. Den växer sällsynt på torr, kulturpåverkad mark och är noterad från vägrenar, åkerkanter, glesa och ohävdade torrängar, svagt betade friskängar och på jordhögar i en åkerkant.

I Sterner (1938) finns endast fem fynduppgifter, i Sterner (1986) tillkommer tre fynd från 1976 och framåt. Under inventeringen har den hittats på tio lokaler, de flesta av dem tidigare okända. Brinklosta har troligen inte blivit vanligare, tvärtom, utan växten har uppmärksammats mer i sen tid främst genom tillgång till bättre floror och bestämningslitteratur. De flesta av dagens fynd finns inom ett begränsat område tvärs över ön i socknarna S. Möckleby, Segerstad och Gräsgård. Kanske har lantbrukarna i dessa trakter köpt utsäde från samma källa?

Brinklosta har småax där avståndet mellan ytteragnarna är långt, nästan 4 mm. Hos luddlosta B. hordeaceus är avståndet endast ca 2 mm. Det gör att småaxen hos brinklosta ser glesa ut och när de mognar faller de lätt isär. Den nedersta bladslidan har tjocka, styva hår som känns stickiga. Ytteragnens hinnkant har en tydlig vinkel.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Noterad på fårbete nära väg samt i en vägkant och i en åkerkant. Nästan samtliga äldre fynd gjordes i järnvägsmiljö under första halvan av 1900-talet. En av de aktuella växtplatserna (Hablingbo) ligger några hundra meter från en f.d. banvall. Huruvida arten såtts ut eller oavsiktligen blivt införd till växtplatserna är oklart.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Inkommen från södra Europa.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, finns i större delen av Europa, som bofast närmast sällsynt i Skåne, tidigare inkommen i vallfröblandningar och som barlast.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Brinklostan är funnen som tillfällig i vallar och på skräpplatser.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i hela landet, tillfällig på många av sina lokaler; växer på torr, kulturpräglad mark. Rödlistad.
Almq. Tillfällig.