Taxasida

vitgröe

Poa annua

L.

vitgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

vitgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vitgröe
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Poa annua
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poa annua L.
Svenskt namn
vitgröe
icelandic
Varpasveifgras
norwegianBokmal
tunrapp
norwegianNynorsk
tunrapp
Finskt namn
kylänurmikka
finlandSwedish
vitgröe
Danskt namn
Enårig rapgræs
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-22
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-31
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-31
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vitgröe är en gammal, kulturberoende art. Det vanligen ettåriga gräset växer mycket rikligt på starkt kulturpåverkad mark - åkrar, betesmarker, vallar, åkervägar, stigar, trädgårdar, gårdsplaner etc.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Enl. vissa författare är vitgröe världens mest spridda ogräs. Det är allm. i hela området i torra–fuktiga ogräsmarker. Ovanlig växtplats: uppe i kronan på ett äppelträd i Ödeby (J. H. Lallerstedt enl. Wittrock 1894).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

210 Poa annua L.

This rather variable species (incl. subsp. supina [Schrad.] Link; see no. 211) is supposed to originate from Europe, from where it has been widely spread through human activity over large parts of the world (Africa, Asia, N. and S. America, Australia, New Zealand). The present distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 198 and map 187).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast, men även odlad som gräsmattegräs och för gröngöring av vägskärningar.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Vitgröe växer på all slags kulturmark, helst i lågvuxen, gles vegetation på lös jord, särskilt där växttäcket blivit bortnött genom tramp och markslitage. Arten uppträder gärna på kväverik mark (förr var den typisk för ställen där slaskvatten slagits ut). I öppen trädgårdsjord och på grusgångar är den ett av de besvärligaste fröogräsen. Arten är också vanlig på havsstränder, särskilt där kvävetillgången är god (t.ex. vid driftbankar).

Vitgröe har använts som fodergräs. Det har uppgetts ge ett ´särdeles angenämt bete´ och vara ´mycket mjölkökande´ och ´särdeles bidraga till att man af mjölken vinner ett godt smör´ (Nyman 1867–68).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vitgröe är konkurrenskänslig och växer på frisk, näringsrik mark med luckert jordtäcke och ej sluten vegetation. På Öland är gräset allmänt i gräsmattor, åkrar, trädgårdsland, på stigar, grusvägar och ruderatmark. Även havssträndernas tångvallar kan erbjuda lämpliga växtplatser. Vitgröe kan sällsynt växa i de extrema miljöer som grusalvar och vätar erbjuder.

Vitgröe är vanlig över hela Öland. Den är även frekvent noterad på Stora Alvaret, något glesare på den norra halvan. På alvarmark hittas den oftast längs kreatursstigar, vid grindhål och i röjda partier av betesmarken. Även djupt inne i Mittlandet växer vitgröe, där är det främst traktorvägar och sten/jordtippar som erbjuder lämpliga växtplatser.

Vitgröe är en av få kärlväxter som finns i alla världsdelar inklusive Antarktis. Inom sitt släkte Poa är vitgröe det enda ettåriga gräset och den växer i alla slags miljöer, såväl naturliga som starkt kulturpåverkade. Den nära men perenna släktingen trampgröe P. supina med vilken vitgröe ibland förväxlas, är aldrig funnen på Öland. Se det som en utmaning att finna det första trampgröet för ön!

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig, även kulturföljeslagare.
Förmodligen ursprunglig på strandängar (jfr Englund 1942), annars kulturspridd. Framför allt på allehanda kulturmark, t.ex. vid gårdar och i trädgårdar, på körvägar, stigar, nötta fläckar på beten och gräsmarker, jord- och skräphögar och annan ruderatmark, även på strandängar, kalkhällar och alvar. Vitgröe förekommer allmänt på Gotland, vilket framgår av den relativt höga frekvensen provrutor. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra för Gotlands kulturmarker än i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vitgröe växer på näringsrik, frisk till fuktig, glest bevuxen, trampad eller på annat sätt störd mark. Man finner den på kreatursstigar i betesmark, i åkrar, trädgårdar, på markvägar, grusgångar, i gatstensfogar, på gårdsplaner samt på stigar och i vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk till fuktig, öppen mark på trampade ställen i betesmarker, åkrar, trädgårdar och på all slags kulturmark. Mycket vanlig i hela landskapet. 802 rutor (97 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vitgröe är en ettårig art som kan gro och blomma när som helst under året. Den förekommer på bar jord i stort sett överallt på vägar, stigar, planer och all slags trampad mark, särskilt starkt gödslad. Den är vanlig såväl ute i lantbyarna som inne i städerna. Däremot växer den inte alls på markberedda hyggen, inte ens på mycket näringsrik mark. Vitgröe har antagligen ingen varaktig fröreserv i marken, utan är beroende av ständig nykolonisering. Den är också starkt gynnad av tramp och annat markslitage.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 692 kartblad, 2367 kvadranter.
Almq. Allestädes, till yttre skärgårdens fyr- och betesholmar.
Vitgröe växer på kulturpåverkad mark överallt där den får livsrum, både på landsbygden och i urbana miljöer. Den förekommer på störda fläckar i gräsmarker och trädgårdar, på gårdsplaner, vägkanter, stigar och grusplaner.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vitgröe är en gammal kulturmarksväxt som följt människan sedan länge. Den anges som allmän i alla tidigare arbeten.
Den i särklass vanligaste följeväxten är det ekologiskt likartade grobladet (44%). Andra vanliga följeslagare är vitklöver, gatkamomill, maskrosor, höstfibbla, krypnarv, trampört och röllika. Vitgröe ses tillfälligt även i mer naturlig vegetation t.ex. vid näringsrika sjöstränder och på fågelgödslade skär.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vitgröe sprids lätt med frön, som följer med folk till stigar och måsar till fågelskär och block i sjöar. I trädgårdar och på åkrar finns arten oftast rikligt i fröbanken. I klippta gräsmattor kan den ingå, mest på slitna ytor. Den utvecklas mycket snabbt från liten fröplanta till blommande tuva.

Vitgröe börjar blomma i vitsippans tid och fortsätter så länge som temperaturen håller sig några grader över noll. Man kan se blommor med välutvecklade ståndarknappar ännu i slutet av november. Åtminstone unga skott övervintrar i stor utsträckning gröna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vitgröe är ett litet, vanligen ettårigt gräs som är karaktäristiskt för trampad och sliten mark.
Redan på håll känner man igen de gulgröna, ofta nedliggande skotten i de mest nötta markfläckarna. Den omges då ofta av den blågröna, fleråriga smågröen P. pratensis subsp. irrigata i mer stabiliserade kanter. Man ser den så på gårdsplaner, parkeringsytor och mindre vägar och längs kulturnära stigar. På mer sällan nyttjade vägar växer den gärna i hjulspåren. Vitgröe finns också i blottor i gräsmattor och som ogräs i rabatter, blomsterlådor och trädgårdsland. Den föredrar mullhaltig, näringsrik jord och etablerar sig även på komposter, gödsel- och jordhögar och på nygrävda ytor. Den utvecklas snabbt, och i tätorter och kring industrier kan man ibland t.o.m. hitta den blommande vid töväder under vintern t.ex. mellan gatstenar eller intill varma husväggar. Vid havet kan man hitta vitgröe på lokaler som är mer oberoende av människan, t.ex. driftvallar och fågelgödslade klippor och skär.