Taxasida

vit björnloka

Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

vit björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

vit björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vit björnloka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Svenskt namn
vit björnloka
norwegianBokmal
kystbjørnekjeks
norwegianNynorsk
kystbjørnekjeks
Finskt namn
etelänukonputki
finlandSwedish
vit björnfloka
Danskt namn
Almindelig bjørneklo
Foton
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Södertälje 2022-08-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vit björnloka har troligen införts till vårt land genom utsade i ganska sen tid (Lagerberg 1956-58). Den växer på liknande ståndorter som sibirisk björnloka.

Trots svårigheterna att hålla isär de båda björnlokorna vill vi påstå att vit björnloka ökat i vissa delar av Halland.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Hård 1928.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

4; Mälarslätten: Munktorp S Munktorps station (ALMQ. 1957)(†). Västerås-Barkarö Ridön, mellan Västeräng och Ängsnäs, längs vägen (KERS 1978). - Skogslåglandet: Sala Sala 1899 (Rund., LD). Strå 1945, 49 (S. Joh., LD).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vallfrö- och gräsfröinkomling? Kringspridd av väg- och järnvägstrafik?

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även björnloka Heracleum sphondylium.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förr införd med barlast, en nutida förekomst vägslänter. - 2 (2).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: bofast, men sannolikt en sentida invandrare. Åtminstone delvis inkommen under 1800-talet som förorening i diverse frövaror men invandringshistorien är dåligt känd då underarten inte alltid uppmärksammats. Det äldsta belägget är från 1836 men är troligen taget i Lunds Botaniska trädgård (anonym i LD), därefter finns inga otvetydiga belägg förrän 1924 (Brunnby, GBjö det. LFg i LD).
Förändring och hot: förefaller ha minskat men detta är svårt att säkert avgöra då underarten avgränsats olika under olika tidsperioder.
Kommentar: B, granskare KAO. Underarten har här tagits i snäv bemärkelse så att endast former med rent vita blommor och flera gånger större kantblommor inkluderats.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vit björnloka har en västlig totalutbredning och är den dominerande underarten i delar av Danmark och västra Skåne. I Småland har en stor del av fynden gjorts på järnvägsstationer eller längs banvallar (nästan hälften av de äldre uppgifterna och en fjärdedel av de aktuella), och i övrigt ses den framför allt i vägrenar. Det finns också ett par förekomster i parkmiljö (Kalmar Ryssby Ryssbylund, Oskarshamn Oskarshamn Ärnemar). På sådana lokaler har nog underarten i många fall kommit in med gräsfrö i relativt sen tid (E. Almquist 1957). Men den uppträder även i lövbryn och gammal igenväxande ängsmark, framför allt i sydöstra Småland (t.ex. Emmaboda Vissefjärda Kallmanstorpet, Tingsryd Södra Sandsjö, Tingsryd Älmeboda Kavsjömåla), i regel i blandbestånd med ssp. sibiricum och mellanformer. Kanske är underarten ett gammalt inslag i floran i dessa trakter.
Funnen i 46 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Sällsynt i sydöstra, östra och norra Småland (lokalt vanligare i trakten av Nässjö Nässjö), saknas i övrigt. – Möjligen ursprunglig i sydöstra Småland (se ovan) men huvudsakligen en sen, bofast inkomling.
Underarten förefaller vara under spridning i vägkants- och banvallsmiljö; exempelvis finns inga tidigare fynd från Nässjö, där den nu uppträder flerstädes.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vit björnloka finns publicerad för Öland (Bringer 2006 c). Belägg från lokalen har skickats till Lars Fröberg i Lund för bestämning men har inte gått att återfinna. Den beskrivning som ges av artikelförfattaren stämmer väl med vit björnloka. "De yttre blommorna i flockarna har varit större med djupt kluvna spetsar och mer asymmetriska än de centrala." I Oskarshamn har ett belägg av vit björnloka granskats och ser ut att stämma vad gäller underart men etiketten lite svårtydd när det gäller lokalen. Men samma datum har insamlaren belägg från Vickleby och Ås sn så kanske är växten ändå samlad på Öland? Fynden bedöms tills vidare som osäkra. Underarten är angiven med ett frågetecken för Öland i utbredningskartan i Jonsell & Karlsson (2010).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, tillfällig. Utgången.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vit björnloka är troligen inkommen med vallfrö under 1800-talet. Den växer på liknande platser som sibirisk björnloka och ofta tillsammans med denna. Former med intermediära karaktärer, som är svåra att direkt föra till en underart, förekommer.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på vägkanter och annan kulturmark. Verkar kräva lång vegetationsperiod. Övergångsformer mot sibirisk björnloka förekommer ibland, kanske förbisedda. Sällsynt i Göteborgstrakten, vid Vänern och i Borås. 17 lokaler i 14 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vit björnloka är i Sörmland införd med vallfrö och växer på kulturpåverkad mark i vägkanter, lövrika bryn, längs åar och bäckar. På den äldsta lokalen, Tullgarns park, är den fortfarande riklig tillsammans med stor bockrot och andra gräsfröinkomlingar.

Europa, Nordafrika. I Sverige upp till Mälardalen.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i södra Sverige och har endast tillfälliga förekomster norr om Uppland; sällsynt i landskapet. 29 kartblad, 40 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Vit björnloka finner man oftast i kulturmarker som vägkanter och diken och runt bebyggelse. Den växer även i lundartade miljöer, gärna i hög vegetation.
Några av de nu rapporterade förekomsterna av vit björnloka har funnits länge, t.ex. den i Sigtuna Norrsunda Vallstanäs och den vid Uppsala Balingsta Viks slott (känd sedan 1909), vilka båda rapporteras av Almquist (1929).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner fyra gamla fynd av vit björnloka och två av dem har verifierats av expert. Från vår inventering finns uppgifter utan belägg från tre lokaler.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vit björnloka är funnen på ett par gamla kajplatser och en havsnära kanalkant.