vete

Vete är ett allmänt odlat sädesslag som tillfälligt förvildas i anslutning till åkrar, vägar, kvarnar, hamnar etc.

Odlad som stråsäd och tillfälligt förvildad t.ex. kring gårdar, åkermarker, vid vägkanter och hamnar. 

Birger (1908b) uppger att vete endast anträffats som åkerogräs, t ex vid Åkersberg i Lillhärdal, där det gått i ax i slutet av juli 1905. Kilander samlade arten på en vägkant i Hede tätort (17D 4g, 1990 i UPS).

Gammal kulturväxt, sällan registrerad men tillfällig som spillsäd längs vägar etc.

Vete, inkl. ev. kubbvete, är känd i Närke sedan stenålder och yngre järnålder, bl.a. från Hovsta och Kumla (Hjelmqvist 1955, 1979) och sedan 5 000 år vid Hjulberga i Eker (Welinder 1984).

Ej sällan tillfälligt förvildad på vägkanter, lantgårdstomter m.m. Först publicerad av DAHLGREN 1911 (Sala). - Efemerofyt. Ergasiofygofyt.

Vete har sannolikt uppkommit i sydvästra Asien ur hybrider mellan arter av släktena veten Triticum och bockveten Aegilops. I Sverige odlades arten (i form av kubbvete, se under Variation) redan under yngre stenålder. Det är ett vinterkänsligt sädesslag, som därför oftast använts som vårsäd i Småland. Förr användes vetebröd mest vid högtidliga tillfällen, och oftare blandades mjölet in i det grova rågmjölet. Numera är vete det förhärskande sädesslaget till brödsäd. Liksom förr odlas det framför allt på god jord i slättbygder. Det förvildas tillfälligt längs vägar, vid hamnar, kvarnar osv.

Vete är ett ettårigt sädesslag som tillfälligt förvildat påträffas i skräpmarker som jordtippar, vägkanter och vid gårdar. Ofta växer enstaka exemplar i åkrar med andra grödor. Vete kan också växa på platser där fågelmatning skett under vintern.

På Öland har under 2000-talet drygt 100-talet fynd gjorts. Vete är ett vanligt sädesslag på ön och fynden av de förvildade exemplaren visar en jämn utbredningsbild, dock med betydligt färre fynd på norra halvan av Öland. Särskilt vanliga tycks rymlingarna naturligt nog vara i Mörbylångadalens lerjordar, eftersom arten, som Sterner (1986) så träffande uttrycker det: "Som tillfällig i det fria mera anspråksfull [än råg], mest i gammal kulturmylla."

Kulturföljeslagare spridd från odling, tillfällig.

Förvildad, tillfällig.
Odlad sedan gammalt på Gotland. Från folkvandringstid, 400-talet e.Kr., finns fynd av förkolnade frön av enkornsvete, emmervete och vanligt vete (T. monococcum, T. turgidum ssp. dicoccum och T. aestivum) från Vallhagar i Fröjel (Helbæk 1955). Vete har emellertid inte varit lika vanligt i odling som de övriga sädesslagen; det nämns inte i Gutalagen, inte heller finns det med i Totts räkenskapsbok från 1485–87 och Linné, slutligen, skrev ingenting om vete från gotländska resan 1741. Däremot samlade Münchenberg vete (från odling) 1701–02.

I våra dagar uppträder vete tillfälligt, åtminstone till vissa växtplatser tydligt fågelspridd, annars mest fröspill (Johansson 1998). Arten är främst sedd i vägkanter, på soptippar (ofta med halm) och ruderatmark, men mer naturligt på fuktängar, under träd och vid ett tillfälle i en skrattmåskoloni.

Speltvete T. aestivum var. spelta har också odlats på Gotland och påträffades. tillsammans med enkornsvete och emmervete, 1965 vid Kaupungs i Ardre i en åker, där vete odlats året innan (Hjelmqvist 1966). På senare tid har odlingen av denna sort återupptagits (nu under namnet dinkel), men vi har inga rapporter om fynd utanför odling.

Vete odlas allmänt som brödsäd och förvildas tillfälligt från spill och fågelsprids ibland till öar.