Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-01
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/ranunkelordningen/ranunkelväxter/ranunkler/smörblomma/vanlig smörblomma
Taxasida
vanlig smörblomma
Ranunculus acris subsp. acris
vanlig smörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
vanlig smörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig smörblomma
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Ranunculus acris subsp. acris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ranunculus acris subsp. acris
Svenskt namn
vanlig smörblomma
norwegianBokmal
engsoleie
norwegianNynorsk
engsoleie
Finskt namn
piennarniittyleinikki
finlandSwedish
solöga, smörblomma
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-01
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Smörblomma är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Växten är i första hand mycket betesgynnad genom att den undviks av kor, hästar och får på grund av den skarpa smaken. De vanligaste biotoperna är torra till fuktiga natur- och kulturbetesmarker, som inte sällan lyser gula av smörblommor. Växten är också vanlig i igenväxande eller ännu hävdade ängar, i bryn, på åkerrenar samt på väg- och dikesslänter. Sparsamt kan man också finna den i glesa och något fuktiga lövskogar, vilka i många fall vuxit upp på gammal inägomark.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Smörblomma växer på nästan all slags mer eller mindre öppen mark utom den fuktigaste och den torraste – naturlig betesmark, betesvallar, gårdskanter, vägrenar, åkerkanter, bryn och skräpmark. Särskilt riklig blir den i fuktig betesmark, gynnad dels av gödslingen, dels av att den på grund av sin brännande smak inte äts av djuren. Förr var den vanlig i lite frodigare slåttermark (jämför primäruppgiften!). Vid torkning försvinner den brännande smaken, och hö som innehåller smörblomma är fullt användbart. – Smörblomman hör till de arter som ökar på grund av den höga kvävebelastningen i dagens landskap; rikligt av vanlig smörblomma gör sällan botanisten glad.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i frisk, naturlig gräsmark i betesmarker och ängsrester. Kvävegynnad och finns rikligt också i kultiverade betesmarker, på vägkanter, gårdsplaner och andra kulturmarker. Ett vanligt namn i landskapet är ”solöga”. Mycket vanlig i hela landskapet. 805 rutor (97 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (93%). Smörblomman är förmodligen ursprunglig i örtrik skogsmark. Den växer i gräsmark av olika slag, ofta frisk, men dessutom i både torrängar och kärrkanter. Den är tydligt betesgynnad, då den undviks av kreatur p.g.a. sin skarpa smak, och kan därför ibland vara mycket riklig i överbetade hagar, särskilt hästhagar.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Smörblommans gula fält efterträder maskrosornas i slutet av juni. Den är kanske mest påtaglig i beteshagar, där den ensam kan dominera, gynnad både av sin bittra smak, som gör att den lämnas ifred av betesdjur, och av djurens gödning. Smörblommor är vanliga också i vallar, särskilt välgödslade flerårsvallar, på torr till frisk mark. Slår man vallen blommar den ofta en andra gång på hösten. Arten är mycket påtaglig också i omgivande högvuxna kanter, åkerrenar och brinkar. Den lever ofta kvar även i slyskog och ibland t.o.m. som ängsrelikt mellan frodiga granar på försvunna fäbodtun. På hävdade slåtterängar finns den regelbundet men är småvuxen, ibland bara i form av små vegetativa bladrosetter i bottenskiktet. Längs vägkanter förekommer den i odlingsområden, men försvinner snabbt när vägen går in i skogen; ibland kan man dock se den på mullrika uppkast även vid skogsbilvägar. I tätorter finns smörblomman ofta i gräsmattor, i parker, intill husväggar, på ödetomter och industrimark och i grusgropar etc.
Naturliga förekomster har smörblomman i rika myrar och sumpskogar, främst i kalkområdet i nordvästra Borgsjö. Den växer då i ängsartad kantvegetation, på tuvor i glest skogbevuxna kärr eller någon gång i örtrik granskog, t.ex. på översilad mark på Nybodberget i Borgsjö och Stolpås i Alnö. I kalkområden finns den även i örtrika miljöer vid bäckar och åar som vid Lombäcken och Råsjöån i Borgsjö och Kallbäcken i Liden. Ibland växer den torrare, men då helst i stigkanter och körvägar.
Naturliga förekomster har smörblomman i rika myrar och sumpskogar, främst i kalkområdet i nordvästra Borgsjö. Den växer då i ängsartad kantvegetation, på tuvor i glest skogbevuxna kärr eller någon gång i örtrik granskog, t.ex. på översilad mark på Nybodberget i Borgsjö och Stolpås i Alnö. I kalkområden finns den även i örtrika miljöer vid bäckar och åar som vid Lombäcken och Råsjöån i Borgsjö och Kallbäcken i Liden. Ibland växer den torrare, men då helst i stigkanter och körvägar.