Taxasida

välsk krassing

Lepidium draba subsp. draba

välsk krassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

välsk krassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • välsk krassing
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lepidium draba subsp. draba
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lepidium draba subsp. draba
Svenskt namn
välsk krassing
Foton
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2020-06-06
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2020-06-06
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2020-06-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Införd med barlast, sannolikt endast tillfällig. - 2 (2).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Mälarslätten: Hubbo Tillberga station, gräskant vid kioskbyggnaden 1957 (Almquist, S)†. - Efemerofyt. Xenofyt, möjligen införd med gräsfrö.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Välsk krassing har funnits tillfälligt på ruderatmark och dessutom vid ett tillfälle på en havsstrandslokal. Arten, som är ursprunglig i Medelhavsområdet och västra Asien, noterades första gången i Sverige i början av 1800-talet.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Välsk krassing är flerårig och växer i torr gräsmark, på skräpmark och vägkanter dit den spritts med gräsfrö. Med hjälp av underjordiska utlöpare bildar den ofta långlivade bestånd i klimatiskt gynnade lägen.

Sydeuropa. I Sverige lokalt i Sydsveriges kusttrakter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vildväxande i Sverige från 1810-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art; sannolikt inkommen med barlastjord, samt etablerad på Stumholmen i Karlskrona.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Lepidium draba)
Status: ursprungligen inkommen som förorening i frövaror och då främst i hamnar och på banvallar; mångenstädes väletablerad, vegetativt spridd, bofast och mycket långlivad men vidare spridning genom frön förefaller endast förekomma sällsynt varför arten endast sprids mycket långsamt i landskapet (se vidare TTy 1999b). Först uppgiven 1887 från Malmö (APer i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (ca 45) vid förra inventeringen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Välsk krassing finns spontant i södra och sydöstra Europa samt västra Asien. I Norden är arten inkommen, främst med barlast (som i Oskarshamn Oskarshamn och Kalmar Kalmar) och med importerad spannmål. Man finner den oftast på skräpmark vid gårdar, men i Kalmar Kalmar har den naturaliserats i strandsnår och bryn vid havet.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. Mycket sällsynt. Aktuella uppgifter finns endast från sydöstra Småland. I Kalmar Kalmar har utbredning och antal bestånd ökat påtagligt sedan 1990 (CrA). – Sentida inkomling; bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Välsk krassing är ursprunglig i södra Europa och västra delarna av Asien. Till Sverige har den inkommit främst som förorening i spannmål och frövaror. Från hamnar och via järnvägar har den sedan spridit sig ut i landskapet. På Öland hittar man den idag främst på grusiga havsstränder och då gärna på driftvallen. Växten är även funnen i vägkanter och på ruderatmark såsom sandtag, stenbrott och jordhögar; sällsynt förekommer den som åkerogräs.

Välsk krassing har en ojämn utbredning på Öland och är fortfarande vanligast på den sydvästra delen av ön där den först noterades. Dagens rikaste förekomster finner man därför i socknarna Kastlösa, Smedby, S. Möckleby och Ventlinge. Växten har via vägnätet och grustäkter tagit sig över till östra sidan och har idag en hel del fynd i socknarna Segerstad och Gräsgård. Välsk krassing blir ovanlig när man kommer norr om en linje mellan Mörbylånga och Stenåsa. Mellan 1940 och 1960 hade växten en del fynd längs järnvägsnätet exempelvis mellan Köpingsvik och österut till Öjkroken vilket syns tydligt på kartan i Sterner (1986) men idag är den inte återfunnen på den gamla banvallen. Samtidigt har den dykt upp på flera nya lokaler, som norr om Stenåsabadet, där välsk krassing växer på klapperstensvallar vid havet utmed en sträcka på flera hundra meter. Välsk krassing har förutsättningar att dyka upp på nya lokaler och etablera sig på grusiga stränder och i vägkanter runt om på ön samtidigt som den förefaller ha svårt att etablera sig i andra miljöer. En viss ökning konstateras jämfört med Sterner (1938). Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Arten företräds på Öland så vitt känt endast av underarten välsk krassing subsp. draba. Syrisk krassing subsp. chalepense är mycket sällsynt och skiljs på de rent gröna bladen och en mer avlång skida.

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast. 
Strandvallar i grus och sand, åkerkanter, vägkanter och ruderatmark. Uppenbarligen först inkommen med sjöfarten, men senare möjligen även som förorening i vallfrö (Fries 1925, 1934). Under de 100 år som gått sedan artens ankomst till ön har den traktvis expanderat, i t.ex. Sundre och NäsHavdhem samt (mindre markant) Klinte och Visby. Englund (1942) hade inga noteringar i dessa områden, men nu, 80 år efter hans inventeringar, dominerar välsk krassing vissa kuststräckor. Under Projekt Gotlands flora har arten påträffats från Sundre till Fårö, men på stora delar av Gotland är den fortfarande en sällsynthet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Välsk krassing är inkommen i sen tid, förmodligen med frövaror och förekommer på ruderatmark. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från södra och centrala Europa, etablerad i Göteborg på väg- och gatukanter. Tidigare även på järnvägar och olika ruderatmarker. Mycket sällsynt. Funnen på 2 lokaler i 2 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Inkomling närmast från Sydeuropa. Artens utbredning i landskapet är koncentrerad till Stockholms- och Uppsalaområdet, där den förekommit sedan långt före inventeringen, särskilt kring Frescati och Värtahamnen i Stockholm och ångkvarnen och hamnen i Uppsala. Enstaka fynd har rapporterats från lokaler mellan Stockholm och Uppsala. I Skokloster påträffades arten 1915 och fanns kvar i området under inventeringen. 10 kartblad, 12 kvadranter.
Almq. Sällsynt, adventiv men troligen stationär.
Välsk krassing är stationär i vägkanter, på grusplaner och skräpmarker.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner två gamla fynd, båda på barlast. Inget fynd har gjorts under vår inventering.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Collinder (1909): på barlast.