Taxasida

tovsippa

Anemone sylvestris

L.

tovsippa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

tovsippa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • tovsippa
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Anemone sylvestris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Anemone sylvestris L.
Svenskt namn
tovsippa
norwegianBokmal
filtsymre
norwegianNynorsk
filtsymre
Finskt namn
arovuokko
finlandSwedish
tovsippa, vildanemon
Danskt namn
Sommer-anemone
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-07-05
Katarina Stenman
1985-06-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Tovsippa är en vanlig prydnadsväxt som är ursprunglig på Öland och Gotland.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

831 Anemone sylvestris L.

The map shows the total range of this Eurasiatic species as well as the Siberian subsp. ochotensis (Fisch.) Petrovsky. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 160.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsväxt.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ganska sällan odlad prydnadsväxt; åtminstone vegetativt förvildad och åtminstone i stora kalkbrottet i Klagshamn långvarigt etablerad (JKt 1987 och senare) men knappast vidare spridd eller verkligt bofast. Först uppgiven 1870 från Landskrona (Lilja 1870) men odlad sedan 1810- talet (KLun 2007).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Tovsippa finns som spontan i Norden endast på Öland och Gotland. Den odlas ganska ofta till prydnad och påträffas ibland som kvarstående. Arten sprider sig långsamt med jordstammar och kan med tiden bilda ganska ansenliga bestånd, till och med i gles skog.

Tovsippa betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Tovsippa är en euroasiatisk växt med utbredning i centrala och östra delarna av Europa och vidare österut till Sibirien. I Norden anses den ursprunglig endast på Öland och Gotland. Tovsippa odlas ofta och sprider sig lätt ut i omgivningen. Att skilja ursprungliga bestånd från de som härstammar från odling är ofta omöjligt. De förädlade har något större blommor, är mer högvuxna och ibland är blommorna fyllda.

Tovsippa växer på kalkrika torrängar, i vägrenar, åkerkanter och gles tallskog. Någon gång är den funnen kvarstående vid ödetomt. Tovsippa har på Öland varit populär som utsmyckning av gravvårdar.

Tovsippa hade sina tidigaste förekomster i socknarna Föra, Alböke och Räpplinge. Idag är växten glest spridd över större delen av Öland men fortfarande finns flera rika lokaler just i Föra och Alböke. På de flesta nytillkomna lokaler rör det sig om plantor förvildade från närliggande odling varför någon egentlig ökning av från början "vilda bestånd" inte föreligger. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Tovsippa var fram till 1972 Ölands landskapsblomma men ersattes detta år av ölandssolvända Helianthemum oelandicum.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig, även förvildad.
Hällmarkstallskog och öppen hällmark; även gles, ljusöppen, torr tallskog på djupare jord. På lokaler i skogsmark är den ofta rikligast i bryn och vägkanter mot skogen; arten behöver en ljus växtplats. Den gynnas också av uthuggning i skog (Pettersson 1958 s. 99).

På några lokaler, t.ex. Hall, västsidan av Verkmyr 1996 (GI); vägen mellan kyrkan och Kappelshamn 1974–2012 (BGJ) och Othem, väster om golfbanan 1990–2013 (BGJ), finns små bestånd där blommorna bara har (2–)3 kronblad (egenskapen kvarstår i odling, så det är ingen tillfällig modifikation).

En form med gröna, två- till treflikade kalkblad och omkring 20 vita till ljusröda, smala blomblad (ombildade ståndare) beskrevs av Johansson (1908b) från Bäcks i Endre. Beståndet fanns kvar 1976, men då fanns även övergångsformer, plantor med dubbla blommor med flikade–fransade kalkblad (illustrerade av Staffan Rosvall 1976 s. 22). År 2012 kunde bara övergångsformer påträffas (165167 639232 BGJ).

Tovsippa, ”anemon”, odlas även i gotländska trädgårdar, ofta i en fylldblommig form. Därifrån har den ibland kommit ut i naturen (ett tiotal fynd), men trädgårdsformen med fyllda blommor har bara noterats från fyra lokaler: Visby, Östergarn, Othem och Rute (Johansson & Larsson 1996; Projekt Gotlands flora). Den har även angetts som inkommen med gräsfrö på en lokal. På St. Karlsö i Eksta utplanterades troligen tovsippa i början av 1900-talet (Ingmansson 1995). På L. Karlsö upptäcktes de första exemplaren 1996; hur de kommit dit är ej känt.

Tovsippa kan även ha en andra, senare blomning på sensommaren eller i början av hösten, men detta har bara observerats på plantor i nära anslutning till trädgårdar, troligen med proveniens utanför Gotland.

Johansson (1897) angav tovsippa som ”Flerst. på den n. delen, sälls. på den mellersta”. Senare angavs arten ha ökat och fått talrika nya lokaler efter betets upphörande på utmarkerna (Pettersson 1958). Tovsippa har samma utbredningsbild i dag som för drygt hundra år sedan, även om detaljerna är mycket bättre kartlagda nu. Mer omfattande naturliga förekomster finns i Norrlanda och Gothem på östra Gotland samt på de norra delarna av huvudön och på Fårö.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Ursprunglig på Öland och Gotland. I Bohuslän odlad som prydnadsväxt och tillfälligt spridd från odling. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig. Prydnadsväxt som finns ursprunglig på Öland och Gotland. Påträffad som kvarstående eller på utkast. Ej konsekvent rapporterad. 6 lokaler i 6 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Tovsippan en vanlig trädgårdsväxt, odlad åtminstone sedan 1900-talets början. Den kan ibland stå kvar i övergivna trädgårdar och även spridas med trädgårdsavfall utanför tomter. På torra vägslänter och liknande lokaler kan den bilda stora bestånd genom vegetativ förökning.

Östra och sydöstra Europa. I Sverige vild på Öland och Gotland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tovsippa är i Sverige ursprunglig på Öland och Gotland. Den odlas ofta som prydnadsväxt, som lätt förvildas eller blir kvarstående; i Uppland förekommer den sällsynt som förvildad.
Rödlistad som vildväxande. 63 kartblad, 74 kvadranter.
Tovsippa har påträffats på ödetomter, vägkanter, trädgårdsutkast och skräpmark.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tovsippa är en odlad trädgårdsväxt som förvildats. Det finns inga gamla uppgifter om förvildade förekomster. Arten är flerårig och sprider sig effektivt med tunna utlöpare i marken. Den har hittills haft störst framgång på Eggegrund där den är naturaliserad i närheten av den gamla sedan länge rivna fyren. Troligen är den planterad i den gamla fyrvaktarträdgården under mitten av 1800-talet (mellan 1839 då fyren tändes och 1890 då den flyttades till östra delen av ön). Tovsipp-an blommar samtidigt som gullviva och liljekonvalj.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Tovsippa har en gång noterats som kvarstående.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tovsippa odlas något och kan ibland förvildas.