tovsippa

Tovsippa är en vanlig prydnadsväxt som är ursprunglig på Öland och Gotland.

831 Anemone sylvestris L.

The map shows the total range of this Eurasiatic species as well as the Siberian subsp. ochotensis (Fisch.) Petrovsky. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 160.

Prydnadsväxt.

Tovsippa finns som spontan i Norden endast på Öland och Gotland. Den odlas ganska ofta till prydnad och påträffas ibland som kvarstående. Arten sprider sig långsamt med jordstammar och kan med tiden bilda ganska ansenliga bestånd, till och med i gles skog.

Tovsippa betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Tovsippa är en euroasiatisk växt med utbredning i centrala och östra delarna av Europa och vidare österut till Sibirien. I Norden anses den ursprunglig endast på Öland och Gotland. Tovsippa odlas ofta och sprider sig lätt ut i omgivningen. Att skilja ursprungliga bestånd från de som härstammar från odling är ofta omöjligt. De förädlade har något större blommor, är mer högvuxna och ibland är blommorna fyllda.

Tovsippa växer på kalkrika torrängar, i vägrenar, åkerkanter och gles tallskog. Någon gång är den funnen kvarstående vid ödetomt. Tovsippa har på Öland varit populär som utsmyckning av gravvårdar.

Tovsippa hade sina tidigaste förekomster i socknarna Föra, Alböke och Räpplinge. Idag är växten glest spridd över större delen av Öland men fortfarande finns flera rika lokaler just i Föra och Alböke. På de flesta nytillkomna lokaler rör det sig om plantor förvildade från närliggande odling varför någon egentlig ökning av från början "vilda bestånd" inte föreligger. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Tovsippa var fram till 1972 Ölands landskapsblomma men ersattes detta år av ölandssolvända Helianthemum oelandicum.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Ursprunglig, även förvildad.
Hällmarkstallskog och öppen hällmark; även gles, ljusöppen, torr tallskog på djupare jord. På lokaler i skogsmark är den ofta rikligast i bryn och vägkanter mot skogen; arten behöver en ljus växtplats. Den gynnas också av uthuggning i skog (Pettersson 1958 s. 99).

På några lokaler, t.ex. Hall, västsidan av Verkmyr 1996 (GI); vägen mellan kyrkan och Kappelshamn 1974–2012 (BGJ) och Othem, väster om golfbanan 1990–2013 (BGJ), finns små bestånd där blommorna bara har (2–)3 kronblad (egenskapen kvarstår i odling, så det är ingen tillfällig modifikation).

En form med gröna, två- till treflikade kalkblad och omkring 20 vita till ljusröda, smala blomblad (ombildade ståndare) beskrevs av Johansson (1908b) från Bäcks i Endre. Beståndet fanns kvar 1976, men då fanns även övergångsformer, plantor med dubbla blommor med flikade–fransade kalkblad (illustrerade av Staffan Rosvall 1976 s. 22). År 2012 kunde bara övergångsformer påträffas (165167 639232 BGJ).

Tovsippa, ”anemon”, odlas även i gotländska trädgårdar, ofta i en fylldblommig form. Därifrån har den ibland kommit ut i naturen (ett tiotal fynd), men trädgårdsformen med fyllda blommor har bara noterats från fyra lokaler: Visby, Östergarn, Othem och Rute (Johansson & Larsson 1996; Projekt Gotlands flora). Den har även angetts som inkommen med gräsfrö på en lokal. På St. Karlsö i Eksta utplanterades troligen tovsippa i början av 1900-talet (Ingmansson 1995). På L. Karlsö upptäcktes de första exemplaren 1996; hur de kommit dit är ej känt.

Tovsippa kan även ha en andra, senare blomning på sensommaren eller i början av hösten, men detta har bara observerats på plantor i nära anslutning till trädgårdar, troligen med proveniens utanför Gotland.

Johansson (1897) angav tovsippa som ”Flerst. på den n. delen, sälls. på den mellersta”. Senare angavs arten ha ökat och fått talrika nya lokaler efter betets upphörande på utmarkerna (Pettersson 1958). Tovsippa har samma utbredningsbild i dag som för drygt hundra år sedan, även om detaljerna är mycket bättre kartlagda nu. Mer omfattande naturliga förekomster finns i Norrlanda och Gothem på östra Gotland samt på de norra delarna av huvudön och på Fårö.

Ursprunglig på Öland och Gotland. I Bohuslän odlad som prydnadsväxt och tillfälligt spridd från odling. 

Tovsippan en vanlig trädgårdsväxt, odlad åtminstone sedan 1900-talets början. Den kan ibland stå kvar i övergivna trädgårdar och även spridas med trädgårdsavfall utanför tomter. På torra vägslänter och liknande lokaler kan den bilda stora bestånd genom vegetativ förökning.

Östra och sydöstra Europa. I Sverige vild på Öland och Gotland.