svinmolke

Gammal bofast art.

Kvävegynnat ogräs, täml. sälls.–spridd, vanligast i näringsrik jord ss. trädgårdsland, åker, gödselstad, strandvass etc. men växer även på banvall och blockröse etc.

Skall ha varit allm. i hela Närke (Gellerstedt 1852), men är nu p.g.a. upphörd hävd och igenväxning delvis sällsynt. Den ansågs allm. i Örebrotrakten (Hedera 1877) och Hallsberg (Dalhielm 1985) men var täml. allm. i Svennevad (Kjellmert 1947) och ”sällan sedd” i Sköllersta 1993 (Holmer). I Skogslandet, exempelvis i Garphyttetrakten 1994, var den ovanlig.

Svinmolke är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga, kvävegynnade arten växer i åkerkanter och grönsaksland, vid gödselstäder, på jordhögar och ruderatmarker.

Allmän-tämligen allmän (N Dalsland).

Endast en förekomst är känd: Lillhärdal: kyrkbyn 1916 och 1918 (N. Nilsson i brev till Birger 1918). Uppgiften är ej tidigare publicerad. Senare rapporter saknas.

1888 Sonchus asper (L.) Hill

This species occurs as a more or less indigenous plant in most of Europe and adjacent parts of Africa and Asia. In the southern part of the range subsp. glaucescens (Jord.) Ball is distinguished. The species has spread with farming and horticulture over large areas of Europe, C. and S. Africa, Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. Today the species has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 242 and map 234).

Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandets kulturbygder; mestadels tämligen allmän(-spridd) i Nedre Bergslagens d:o; glesnande mot Övre Bergslagen Skälet till sistnämnda möjligen bl.a. ogynnsamt temperaturklimat, kanske också oligotrofa förhållanden och i någon mån ofullbordad spridning Utbredningstyp: S1.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig svinmolke S. a. var. asper i landskapet.

Svinmolke växer på torr–frisk, öppen och gärna kväverik mark. Den ses främst i ruderatmiljöer som tippade jord- och stenhögar, gödselupplag, gamla stenbrott, nygrävda områden vid cykelvägar och vindkraftverk. Svinmolke växer ofta i vägrenar och åkerkanter, sällsynt ses den på havsstränder. Jämfört med släktingen kålmolke S. oleraceus är den oftare noterad i grusalvar.

Svinmolke är vanlig över större delen av Öland med något glesare förekomster på Stora Alvaret och barrskogarna längst uppe i norr, Böda sn.

Såvitt känt är endast vanlig svinmolke subsp. asper känd från Öland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Kulturmark: åkrar, trädgårdsland, rabatter, grustag, skräp- och soptippar, jordhögar och annan ruderatmark; även på nött torräng och gräsmark samt noterad från Torsburgens brandfält. Den höga andelen provrutor med svinmolke visar att arten är allmän. Så bedömde Johansson (1897) också dess frekvens.

Endast vanlig svinmolke ssp. asper är känd från Gotland.

Svinmolke växer på frisk till torr, kväverik jord i åkrar, trädor, trädgårdsland, kring ladugårdar och gödselstäder samt på vägkanter, jordhögar, utfyllnader och annan skräpmark.

Svinmolke är en kulturmarksväxt som troligen kommit in med jordbruket. Den uppgavs finnas flerstädes i Gävletrakten 1848. Arten har senare rapporterats från andra delar av landskapets kulturbygder.

De vanligaste följeväxterna är baldersbrå (29%), harkål, våtarv, svinmålla och åkertistel. Svinmolken blommar på sensommaren samtidigt som åkermolke.

Svinmolke är ettårig. Blomningen börjar i mjölkens tid och kan fortsätta långt in på hösten. Korgarna slås ihop redan före middagstid, ungefär samtidigt som på ängshaverrot. I jämförelse med den fleråriga åkermolken har svinmolke hittats mindre på sädesåker och mera i potatisland, trädgård, täppa, intill gård och på trädgårdsutkast och avskrädeshög. Den saknas i landskapets västra och norra delar.