Taxasida

sumpnoppa

Gnaphalium uliginosum

L.

sumpnoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

sumpnoppa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sumpnoppa
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Gnaphalium uliginosum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Gnaphalium uliginosum L.
Svenskt namn
sumpnoppa
icelandic
Grámygla
norwegianBokmal
åkergråurt
norwegianNynorsk
åkergråurt
Finskt namn
savijäkkärä
finlandSwedish
sumpnoppa
Danskt namn
Sump-evighedsblomst
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2002-07-02
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2009-08-11
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sumpnoppa är ursprunglig på fuktiga, blottade stränder vid både sött och salt vatten. Den är dock mycket kulturgynnad och växer främst och rikligast på fuktig jord i åkrar och trädgårdar, på fuktiga trädor och markblottor i betesmarker samt på åkervägar, stigar, vägkanter och ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Växten förekommer i två underarter, som hos oss aldrig hållits isär med undantag för Broddeson, som särskilt noterat ett 10-tal lokaler med den ovanligare ssp. pilulare. Vid Skogstorp i Almby samlade han övergångsformer 1929.

Sumpnoppa är en fuktjordsart som tidigare ansetts vara allm., utom i Svennevad där den ansågs vara täml. allm. (Kjellmert 1947). Anmärkningsvärda förekomster ses särskilt i trädgårdsland och sandjordsåkrar.

Se även: pillernoppa Gnaphalium uliginosum subsp. pilulare och vanlig sumpnoppa Gnaphalium uliginosum subsp. uliginosum

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Allmän i kustlandet och ett stycke inåt älvdalarna, ännu i Resele funnen på 6 av 35 inventerade lokaler i niplandskapet mellan Myre o Sorte 1980 (Sahlin 1981). l den nordvästra landskapsdelen dock sällsyntare, men kan delvis vara förbisedd. Ytterligare kartläggning av inlandsutbredningen är önskvärd.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880): "Funnäsdalen" [17C 8g].

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1789 Gnaphalium uliginosum L.

Syn.: Filaginella uliginosa (L.) Opiz

This polymorphic species is considered to originate from Eurasia, where some separate taxa are distinguished (Hultén, Circumpol. Il, p. 278; Fl. Eur. 4/1976, p. 127 f.). As their ranges do not seem to be clearly known, no attempt has been made to map them here. Further, the species (at least subsp. uliginosum) has spread widely as a weed, for instance to N. America. However, Fernald (Manual 1950, p. 1464) reports the species as an indigenous plant there. It is registered among the circumpolar plants (Hultén, I. cit. and map 269).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sumpnoppa växer på åtminstone tidvis fuktig jord på ställen med föga slutet växttäcke. Den återfinns vid leriga till sandiga, tidvis översvämmade stränder. Arten påträffas också på dåligt dränerade åkrar samt i åkerkanter och skuggiga trädgårdsland. I betesmark är den vanligast längs kreatursstigar och vid vattenhål. Arten ses ofta på brukningsvägar, i traktorspår, dikeskanter och fuktiga grustag samt på tippar och annan skräpmark.
Funnen i 1388 rutor; tidigare uppgifter från 189 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sumpnoppa växer på fuktig, öppen mark och anses ursprunglig i småvätar på alvaret samt i kanten av träsk och kärr; miljöer där den sällan återfinns idag. I stället ses växten på dagens Öland främst i kanten av åkrar, i fuktiga traktorspår, vid grävda bevattningsdammar och vattenhål där kreaturen trampat och gjort marken gyttjig. Den förekommer i sandtag, diken, trädgårdsland, fuktig sand på golfbanor och på tippade jordhögar. När friska betesmarker röjs eller skogar gallras är den snabbt på plats. Sumpnoppa nöjer sig även med att växa mellan gatstenar i de större tätorterna.

Sumpnoppa är väl spridd i landskapet. Endast i östra sjömarken samt på delar av Stora Alvaret ligger fynden något glesare. Skogsnoppa är kulturgynnad och förmår utnyttja de lämpliga miljöer som tillskapas i odlingslandskapet. Bedömningen i Sterner (1986) "i avtagande" har inget säkert stöd i den aktuella inventeringen.

Såvitt känt förekommer på Öland endast vanlig sumpnoppa subsp. uliginosum.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Upptorkande sandig miljö: körvägar, stigar, trampade beten, körspår, åkerkanter, dammkanter, diken, grustag, ruderatmark och vid bryor. Ibland på mer lerigt underlag. Arten gynnas av tramp, körning och annan markstörning. Sumpnoppa saknas nästan helt på huvudöns östra och norra delar. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d., mest på sandområdena”. Under 1900-talet minskade arten troligen något, men på södra och mellersta Gotland är den fortfarande tämligen allmän.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sumpnoppa växer på fuktig till frisk, gärna lerig, naken eller glest bevuxen mark. Man finner den i åkrar, trädor och trädgårdsland, på markvägar, gårdsplaner, markblottor i betesmark, dikeskanter, fuktiga grustag och i all trampad, fuktig kulturmark samt på tippar och annan skräpmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk mark vid stränder, på åkrar och åkerkanter, längs stigar och vägar samt på andra öppna marker kring gårdar, i grustag, på tippar m.m. Mycket vanlig i hela landskapet. 746 rutor (90 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Ursprunglig i Europa och Asien. I Sverige vanlig upp till södra Norrland, norr därom spridd i kusttrakter. I Sörmland allmän – (73%). Sumpnoppan är en ettårig vår- eller sommargroende ört som växer på fuktig, tidvis vattendränkt bar jord. Vanliga växtplatser är vattensjuka åkrar, trädor, dikesbottnar, betade strandkärr, kreatursstigar och skogsvägar. På mager jord kan den även uppträda som ogräs i trädgårdsland. Ekologiskt liknar den vägtåg och kan, liksom den, vara ymnig våta somrar och nästan omöjlig att finna under torrsomrar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 582 kartblad, 1537 kvadranter.
Almq. Allmän, till skärgårdens större öar; på de smärre spridd till barrskogsgränsen.
Sumpnoppa växer på fuktig kulturmark. Den förekommer i mer eller mindre tillfälliga fuktgropar i betesmarker, i diken och rännstenar, på skogsvägar, sank åkermark och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sumpnoppan är en gammal kulturföljeslagare som troligen saknar naturliga biotoper i landskapet. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och som allmän i landskapet 1924.
Vanliga följeväxter är gatkamomill (27%), groblad, åkerspärgel, pilört, vägtåg, revsmörblomma, rödven, trampört och krypnarv.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Sumpnoppa växte på naken sand på en bank upplagd av högvatten 12 år tidigare i Galvån i Bollnäs. Dess frön vilar i fröbanken på strand och sjöbotten i inlandet (Skoglund & Hytteborn 1990, Skoglund 1990). De ingår också i fröbanken både i skog (Granström 1986) och på väldränerad jordbruksmark (Sahlin 2012b). Sumpnoppa växer tillsammans med norsk fingerört på naken jord i kanten av Svarthålet, Bollnäs, en vattensamling i skogen med starkt varierande vattennivå. Den gror på våren och växer ogräsaktigt snabbt, blommar i mjölkens tid och sätter frö samma år. Inget grönt övervintrar. Den växer bättre under en kall och våt vår, i sällskap med våtarv och är trampgynnad.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sumpnoppa kan på sensommaren ses massuppträda i mattor på blöta åkerkanter i de kustnära områdena. Den ettåriga, senblommande arten har en utbredningsgräns i inlandet, som sannolikt är klimatiskt betingad. Den är lika frekvent i sura som i mindre sura områden men växer företrädesvis på tyngre mineraljord, helst lera. I första hand uppträder den som ogräs i åkrar, gärna i trädesfas, men även i andra odlingar. Dessutom brukar den finnas i blottade fuktgropar på brukningsvägar eller i nya diken. Sumpnoppan är också ett vanligt ogräs i tätorterna i kustområdet – även funnen så västerut till Borgsjö Ånge – såväl i villaträdgårdar och längs gator som i planteringar. Den är konkurrenssvag, men förmår å andra sidan växa t.ex. i springor mellan anlagda stenplattor eller mellan trottoar och asfalt. Ibland växer den på grövre jord som i gropar i ett sandtag (Njurunda Galtström) eller på grusig industrimark (Skön Killingholmen).
Sumpnoppan växer även i mer naturlig vegetation vid stränder. Exempelvis finns den i glesbevuxna, försommarblöta fuktgropar på Ljungans strand i älvens nedre lopp. Den är även noterad från svackor och revlar i deltaområden som Selångersåns och Indalsälvens deltan. I kustområdet är den sedd vid sjöstränder, t.ex. Njurunda Armsjön. I Alnö Bredsandsviken växer den på havsstranden, och på fågelskär längre ut kan den växa i klippspringor, t.ex. på Skigan och Slynghällan i Njurunda och på Gubben i Alnö. – På en västlig utpost, den reglerade stranden av den stora sjön Hångstaörn i Torp, gynnas den möjligen av ett lokalmaritimt klimat.