sumpnoppa

Gammal bofast art.

Allmän

Sumpnoppa är ursprunglig på fuktiga, blottade stränder vid både sött och salt vatten. Den är dock mycket kulturgynnad och växer främst och rikligast på fuktig jord i åkrar och trädgårdar, på fuktiga trädor och markblottor i betesmarker samt på åkervägar, stigar, vägkanter och ruderatmarker.

Växten förekommer i två underarter, som hos oss aldrig hållits isär med undantag för Broddeson, som särskilt noterat ett 10-tal lokaler med den ovanligare ssp. pilulare. Vid Skogstorp i Almby samlade han övergångsformer 1929.

Sumpnoppa är en fuktjordsart som tidigare ansetts vara allm., utom i Svennevad där den ansågs vara täml. allm. (Kjellmert 1947). Anmärkningsvärda förekomster ses särskilt i trädgårdsland och sandjordsåkrar.

Se även: pillernoppa Gnaphalium uliginosum subsp. pilulare och vanlig sumpnoppa Gnaphalium uliginosum subsp. uliginosum

Allmän i kustlandet och ett stycke inåt älvdalarna, ännu i Resele funnen på 6 av 35 inventerade lokaler i niplandskapet mellan Myre o Sorte 1980 (Sahlin 1981). l den nordvästra landskapsdelen dock sällsyntare, men kan delvis vara förbisedd. Ytterligare kartläggning av inlandsutbredningen är önskvärd.

Först uppgiven av Dusén (1880): "Funnäsdalen" [17C 8g].

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

1789 Gnaphalium uliginosum L.

Syn.: Filaginella uliginosa (L.) Opiz

This polymorphic species is considered to originate from Eurasia, where some separate taxa are distinguished (Hultén, Circumpol. Il, p. 278; Fl. Eur. 4/1976, p. 127 f.). As their ranges do not seem to be clearly known, no attempt has been made to map them here. Further, the species (at least subsp. uliginosum) has spread widely as a weed, for instance to N. America. However, Fernald (Manual 1950, p. 1464) reports the species as an indigenous plant there. It is registered among the circumpolar plants (Hultén, I. cit. and map 269).

Sumpnoppa växer på fuktig, öppen mark och anses ursprunglig i småvätar på alvaret samt i kanten av träsk och kärr; miljöer där den sällan återfinns idag. I stället ses växten på dagens Öland främst i kanten av åkrar, i fuktiga traktorspår, vid grävda bevattningsdammar och vattenhål där kreaturen trampat och gjort marken gyttjig. Den förekommer i sandtag, diken, trädgårdsland, fuktig sand på golfbanor och på tippade jordhögar. När friska betesmarker röjs eller skogar gallras är den snabbt på plats. Sumpnoppa nöjer sig även med att växa mellan gatstenar i de större tätorterna.

Sumpnoppa är väl spridd i landskapet. Endast i östra sjömarken samt på delar av Stora Alvaret ligger fynden något glesare. Skogsnoppa är kulturgynnad och förmår utnyttja de lämpliga miljöer som tillskapas i odlingslandskapet. Bedömningen i Sterner (1986) "i avtagande" har inget säkert stöd i den aktuella inventeringen.

Såvitt känt förekommer på Öland endast vanlig sumpnoppa subsp. uliginosum.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Upptorkande sandig miljö: körvägar, stigar, trampade beten, körspår, åkerkanter, dammkanter, diken, grustag, ruderatmark och vid bryor. Ibland på mer lerigt underlag. Arten gynnas av tramp, körning och annan markstörning. Sumpnoppa saknas nästan helt på huvudöns östra och norra delar. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d., mest på sandområdena”. Under 1900-talet minskade arten troligen något, men på södra och mellersta Gotland är den fortfarande tämligen allmän.

Sumpnoppa växer på fuktig till frisk, gärna lerig, naken eller glest bevuxen mark. Man finner den i åkrar, trädor och trädgårdsland, på markvägar, gårdsplaner, markblottor i betesmark, dikeskanter, fuktiga grustag och i all trampad, fuktig kulturmark samt på tippar och annan skräpmark.

Sumpnoppa växte på naken sand på en bank upplagd av högvatten 12 år tidigare i Galvån i Bollnäs. Dess frön vilar i fröbanken på strand och sjöbotten i inlandet (Skoglund & Hytteborn 1990, Skoglund 1990). De ingår också i fröbanken både i skog (Granström 1986) och på väldränerad jordbruksmark (Sahlin 2012b). Sumpnoppa växer tillsammans med norsk fingerört på naken jord i kanten av Svarthålet, Bollnäs, en vattensamling i skogen med starkt varierande vattennivå. Den gror på våren och växer ogräsaktigt snabbt, blommar i mjölkens tid och sätter frö samma år. Inget grönt övervintrar. Den växer bättre under en kall och våt vår, i sällskap med våtarv och är trampgynnad.