Patrik Engström
Indalsälvens delta Timrå 2024-07-04
Taxasida
sumpförgätmigej
Myosotis laxa
Lehm.
sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- sumpförgätmigej
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Myosotis laxa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myosotis laxa Lehm.
Svenskt namn
sumpförgätmigej
norwegianBokmal
sumpforglemmegei
norwegianNynorsk
sumpminneblom
Finskt namn
rantalemmikki
finlandSwedish
sumpförgätmigej
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2018-07-08
Patrik Engström
Indalsälvens delta Timrå 2024-07-04
Patrik Engström
Stornäsets NR 2024-07-06
Anders Delin
Malungen, Los 2016-07-31
Anders Delin
Malungen, Los 2016-07-31
Patrik Engström
Riddersholm 2023-06-24
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Se: strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Allmän-tämligen allmän.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Se även strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Se vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Danielsson (1973). Dock samlad redan av Enander i Lillhärdal: kyrkbyn (16E 2c, 1890, i S).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Myosotis laxa är en variabel art, som traditionellt brukar delas upp i två raser. Sumpförgätmigej, ssp. caespitosa, är tvåårig och ofta rikt förgrenad upptill. Blommorna är 4–5 mm breda och himmelsblå. Frukten blir högst 1,5 × 1 mm, fodret och fruktskaftet ej över 5 respektive 10 mm. Strandförgätmigej, ssp. baltica, är ettårig och vårgroende; om den grenar sig sker detta ofta i nedre delen. Den har mindre, ljusblå eller vita blommor. Frukterna är däremot större (upp till 2,5 × 1,4 mm). Efter blomningen växer fodret och fruktskaftet till och kan bli 8 respektive 25 mm (Apelgren 1986).
Lindberg (1915) var den förste som urskilde strandförgätmigej från sumpförgätmigej, men han identifierade den med M. laxa från Nordamerika (han behandlade sumpförgätmigej som en egen art, M. caespitosa). Emellertid hävdade Samuelsson att östersjöväxten skilde sig från den nordamerikanska, och han beskrev den därför som en egen art, M. baltica (Samuelsson hos Lindman 1926). Senare har man dock föredragit att behandla alla tre som underenheter inom samma art (M. laxa).
Skillnaderna mellan sump- och strandförgätmigej är dock inte skarpa. Det finns både helt intermediära bestånd och sådana som kombinerar sump- och strandförgätmigejens egenskaper på olika sätt. Dessa mellanformer är vanliga, och riktigt typisk strandförgätmigej finns eventuellt bara i sydvästra Finland och i Uppland (Apelgren 1990). Apelgren (1991) sammanförde mellanformerna med det nordamerikanska materialet (som hon dock inte studerade närmare) och kallade denna heterogena formgrupp var. laxa. Apelgrens bestämningar av herbariematerial är föga övertygande och hennes taxonomi har inte blivit allmänt accepterad. Här ges strandförgätmigej en något vidare avgränsning och ssp. laxa urskiljs ej.
Lindberg (1915) var den förste som urskilde strandförgätmigej från sumpförgätmigej, men han identifierade den med M. laxa från Nordamerika (han behandlade sumpförgätmigej som en egen art, M. caespitosa). Emellertid hävdade Samuelsson att östersjöväxten skilde sig från den nordamerikanska, och han beskrev den därför som en egen art, M. baltica (Samuelsson hos Lindman 1926). Senare har man dock föredragit att behandla alla tre som underenheter inom samma art (M. laxa).
Skillnaderna mellan sump- och strandförgätmigej är dock inte skarpa. Det finns både helt intermediära bestånd och sådana som kombinerar sump- och strandförgätmigejens egenskaper på olika sätt. Dessa mellanformer är vanliga, och riktigt typisk strandförgätmigej finns eventuellt bara i sydvästra Finland och i Uppland (Apelgren 1990). Apelgren (1991) sammanförde mellanformerna med det nordamerikanska materialet (som hon dock inte studerade närmare) och kallade denna heterogena formgrupp var. laxa. Apelgrens bestämningar av herbariematerial är föga övertygande och hennes taxonomi har inte blivit allmänt accepterad. Här ges strandförgätmigej en något vidare avgränsning och ssp. laxa urskiljs ej.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Sumpförgätmigej är en karaktärsväxt för alvarets vätar där den ofta har sällskap av dikesveronika Veronica catenata. Man finner den i kanten av väten där tuvor med fårsvingel Festuca ovina tar vid. Växtplatsen torkar vanligen helt ut under sommaren men växten hinner både blomma och sätta frukt innan plantorna dör. Efter höstregnen ser man små bladrosetter dyka upp. De övervintrar och blir ofta infrusna i isen. Plantorna i denna extrema miljö blir endast några centimeter höga. Sumpförgätmigej är även vanlig på annan fuktig mark som i diken, längs kanaler, på dammkanter och i mindre sötvattenflöden. Den växer också i fuktängar (oftast betade) och någon gång i sumpskogar. Däremot växer den knappast på själva havsstranden vilket uppges i Sjöstrand (1850). Ser man den havsnära är det i blöthålor innanför strandlinjen eller strandnära kärrmarker.
Sumpförgätmigej är noterad över hela Öland men speciellt vanlig är den på Stora Alvaret. På kustnära lokaler växer den i betade fuktängar, bäckflöden, diken och blöthålor. Endast längst i norr i barrskogarna i Böda sn är det något glesare med fynd.
Sumpförgätmigej är mycket variabel och har delats in i tre underarter, ibland ansedda som varieteter/raser: strandförgätmigej subsp. baltica, vanlig sumpförgätmigej subsp. caespitosa och falsk strandförgätmigej subsp. laxa (Apelgren 1986). Strandförgätmigej är ettårig med kvarsittande hjärtblad nertill, stjälken är grenad ända från basen, blomfärgen är ljusblå–vit och blommorna små < 4 mm. Efter blomningen tillväxer fruktskaft och foder (de kan maximalt mäta 25 mm respektive 8 mm i längd). Fruktskaftet blir ofta neråtböjt. Frukten är i sammanhanget stor (maximalt 2,5 × 1,4 mm). Den anses vara en endem för Östersjöområdet och växer längs havet i något kväverika miljöer som på driftvallar och i täta vassar. Typisk strandförgätmigej finns i Uppland och sydvästra Finland.
Vanlig sumpförgätmigej är tvåårig med en stadig stjälk som grenar sig upptill. Blommorna är himmelsblå och mäter 4–5 mm. Fodret är högst 5 mm långt och fruktskaftet högst 10 mm. Frukten mäter maximalt 1,5 × 1,0 mm. Det är denna underart som majoriteten av det öländska materialet kan hänföras till. Falsk strandförgätmigej är en mellanform. Den är också tvåårig med en stjälk som grenar sig nedom mitten och med blomskaft som tillväxer efter blomningen.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Tre underarter har rapporterats från Gotland: strandförgätmigej Myosotis laxa ssp. baltica, vanlig sumpförgätmigej M. laxa ssp. caespitosa och falsk strandförgätmigej M. laxa ssp. laxa. Alla belägg i LD och S som samlats som M. laxa ssp. baltica eller ssp. laxa har förts till ssp. laxa av K. Apelgren (1991). Vi betraktar därför förekomsten av strandförgätmigej på Gotland som inte klarlagd.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Sumpförgätmigej växer exponerat på fuktig till blöt mark. Man finner den i fuktängar, vid fuktdråg och intill vattenhål i betesmark, vid dammar, bäckar och sjöstränder. På öarna i skärgården ser man den mycket ofta tillsammans med vattenmåra och ältranunkel i kanten av hällkar samt i fuktstråk i hällmarken.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig mark vid sjöstränder, åar och bäckar samt i diken och kärr. Vanlig i hela landskapet. 664 rutor (80 %).
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän och inhemsk i Uppland. 625 kartblad, 1632 kvadranter.
Almq. Allmän i de flesta (helst skogs-)trakter, vid Mälaren knappt så vanlig som M. palustris; i hela skärgården ojämnt spridd.
Myosotis laxa växer fuktigt till blött både på skogsmark och öppen mark. Den förekommer på störda marker i skogen, såsom diken och körspår efter skogsmaskiner, i fuktsvackor i naturbetesmarker, på fuktängar och sjö- och åstränder, framför allt där det är trampat, i öppna kärr, vid dammar och i diken. Alla tre underarterna kan växa på havsstränder.
Almq. Allmän i de flesta (helst skogs-)trakter, vid Mälaren knappt så vanlig som M. palustris; i hela skärgården ojämnt spridd.
Myosotis laxa växer fuktigt till blött både på skogsmark och öppen mark. Den förekommer på störda marker i skogen, såsom diken och körspår efter skogsmaskiner, i fuktsvackor i naturbetesmarker, på fuktängar och sjö- och åstränder, framför allt där det är trampat, i öppna kärr, vid dammar och i diken. Alla tre underarterna kan växa på havsstränder.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sumpförgätmigej är ursprunglig. Arten beskrivs som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 men Arnell angav den som tämligen allmän i landskapet som helhet 1924. Troligen har arten minskat med upphörande strandbete.
De vanligaste följeväxterna är revsmörblomma (34%), vattenmåra, älggräs, amerikansk dunört, åkermynta, svalting och ältranunkel. Sumpförgätmigej blommar samtidigt med mjölkört och älggräs.
De vanligaste följeväxterna är revsmörblomma (34%), vattenmåra, älggräs, amerikansk dunört, åkermynta, svalting och ältranunkel. Sumpförgätmigej blommar samtidigt med mjölkört och älggräs.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Av Myosotis laxa accepteras numera tre underarter, strandförgätmigej, M. laxa subsp baltica, vanlig sumpförgätmigej, M. laxa subsp. caespitosa och falsk strandförgätmigej M. laxa subsp. laxa, men dessa beskrivs som svåra att hålla isär av Apelgren (1990). Vi har samma erfarenhet och presenterar dem tillsammans. Värre är, att det dessutom är svårt att hålla M. laxa isär från M. scorpioides, äkta förgätmigej. Skiljekaraktärerna är subtila. Fodrets och foderflikarnas form är något olika. Blomkronans diameter är under idealiska förhållanden större på äkta förgätmigej men, som Apelgren (1986) påpekade, ju längre sommaren lider desto mindre blir de nybildade blommorna. Vår beskrivning av dessa två arter är alltså ungefärlig.
Frön av sumpförgätmigej finns i fröbanken på botten och strand i inlandet (Skoglund & Hytteborn 1990, Skoglund 1990). Den koloniserar älvbotten i fors som torrlagts genom kraftverksbygge. Den blommar mest i linneans och mjölkens tid men kan fortsätta ända till lingonens tid.
Vi har alltså inte skilt på underarterna men vanlig sumpförgätmigej torde vara dominerande. Av 26 expertbestämda belägg i S är ingen strandförgätmigej, bara 3 falsk strandförgätmigej (se denna) och resten vanlig sumpförgätmigej.
Se även falsk strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. laxa
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Denna art, Myosotis laxa, representeras i landskapet av två former, dels en ofta tvåårig inlandsform, sumpförgätmigej subsp. caespitosa, dels en ettårig, vårgroende havsstrandsform. Havsstrandstypen som i frukt får starkt förlängda blomskaft tas här upp som strandförgätmigej, subsp. laxa. Apelgren (1990, 1991) skilde på två strandformer; strandförgätmigej M. laxa subsp. baltica, och falsk strandförgätmigej M. laxa subsp. laxa. Den förra begränsar hon till en form med mycket små och ljusa blomkronor. Inget material från Medelpad kan anses tillhöra subsp. baltica i denna snäva mening. Den typ som finns på havsstrand utgörs i stället av en form som står närmare subsp. caespitosa, och som då enligt Apelgren tillhör M. laxa subsp. laxa, falsk strandförgätmigej.
Denna uppdelning i två strandformer verkar knappast rimlig (diskuterat med ThK). Vi betraktar därför våra förekomster som strandförgätmigej som då enligt nomenklaturreglerna ska heta M. laxa subsp. laxa.
Denna uppdelning i två strandformer verkar knappast rimlig (diskuterat med ThK). Vi betraktar därför våra förekomster som strandförgätmigej som då enligt nomenklaturreglerna ska heta M. laxa subsp. laxa.