
sumpförgätmigej
Myosotis laxa
sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- sumpförgätmigej







Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Närkes flora
Se: strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Floran i Skåne.
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa.
Flora över Dal
Allmän-tämligen allmän.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Se även strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica.
Ångermanlands flora
Se strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. baltica och vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Västmanlands Flora
Se vanlig sumpförgätmigej Myosotis laxa subsp. caespitosa
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Danielsson (1973). Dock samlad redan av Enander i Lillhärdal: kyrkbyn (16E 2c, 1890, i S).
Smålands flora
Lindberg (1915) var den förste som urskilde strandförgätmigej från sumpförgätmigej, men han identifierade den med M. laxa från Nordamerika (han behandlade sumpförgätmigej som en egen art, M. caespitosa). Emellertid hävdade Samuelsson att östersjöväxten skilde sig från den nordamerikanska, och han beskrev den därför som en egen art, M. baltica (Samuelsson hos Lindman 1926). Senare har man dock föredragit att behandla alla tre som underenheter inom samma art (M. laxa).
Skillnaderna mellan sump- och strandförgätmigej är dock inte skarpa. Det finns både helt intermediära bestånd och sådana som kombinerar sump- och strandförgätmigejens egenskaper på olika sätt. Dessa mellanformer är vanliga, och riktigt typisk strandförgätmigej finns eventuellt bara i sydvästra Finland och i Uppland (Apelgren 1990). Apelgren (1991) sammanförde mellanformerna med det nordamerikanska materialet (som hon dock inte studerade närmare) och kallade denna heterogena formgrupp var. laxa. Apelgrens bestämningar av herbariematerial är föga övertygande och hennes taxonomi har inte blivit allmänt accepterad. Här ges strandförgätmigej en något vidare avgränsning och ssp. laxa urskiljs ej.
Ölands flora
Sumpförgätmigej är en karaktärsväxt för alvarets vätar där den ofta har sällskap av dikesveronika Veronica catenata. Man finner den i kanten av väten där tuvor med fårsvingel Festuca ovina tar vid. Växtplatsen torkar vanligen helt ut under sommaren men växten hinner både blomma och sätta frukt innan plantorna dör. Efter höstregnen ser man små bladrosetter dyka upp. De övervintrar och blir ofta infrusna i isen. Plantorna i denna extrema miljö blir endast några centimeter höga. Sumpförgätmigej är även vanlig på annan fuktig mark som i diken, längs kanaler, på dammkanter och i mindre sötvattenflöden. Den växer också i fuktängar (oftast betade) och någon gång i sumpskogar. Däremot växer den knappast på själva havsstranden vilket uppges i Sjöstrand (1850). Ser man den havsnära är det i blöthålor innanför strandlinjen eller strandnära kärrmarker.
Sumpförgätmigej är noterad över hela Öland men speciellt vanlig är den på Stora Alvaret. På kustnära lokaler växer den i betade fuktängar, bäckflöden, diken och blöthålor. Endast längst i norr i barrskogarna i Böda sn är det något glesare med fynd.
Sumpförgätmigej är mycket variabel och har delats in i tre underarter, ibland ansedda som varieteter/raser: strandförgätmigej subsp. baltica, vanlig sumpförgätmigej subsp. caespitosa och falsk strandförgätmigej subsp. laxa (Apelgren 1986). Strandförgätmigej är ettårig med kvarsittande hjärtblad nertill, stjälken är grenad ända från basen, blomfärgen är ljusblå–vit och blommorna små < 4 mm. Efter blomningen tillväxer fruktskaft och foder (de kan maximalt mäta 25 mm respektive 8 mm i längd). Fruktskaftet blir ofta neråtböjt. Frukten är i sammanhanget stor (maximalt 2,5 × 1,4 mm). Den anses vara en endem för Östersjöområdet och växer längs havet i något kväverika miljöer som på driftvallar och i täta vassar. Typisk strandförgätmigej finns i Uppland och sydvästra Finland.
Vanlig sumpförgätmigej är tvåårig med en stadig stjälk som grenar sig upptill. Blommorna är himmelsblå och mäter 4–5 mm. Fodret är högst 5 mm långt och fruktskaftet högst 10 mm. Frukten mäter maximalt 1,5 × 1,0 mm. Det är denna underart som majoriteten av det öländska materialet kan hänföras till. Falsk strandförgätmigej är en mellanform. Den är också tvåårig med en stjälk som grenar sig nedom mitten och med blomskaft som tillväxer efter blomningen.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Bohusläns Flora
Sumpförgätmigej växer exponerat på fuktig till blöt mark. Man finner den i fuktängar, vid fuktdråg och intill vattenhål i betesmark, vid dammar, bäckar och sjöstränder. På öarna i skärgården ser man den mycket ofta tillsammans med vattenmåra och ältranunkel i kanten av hällkar samt i fuktstråk i hällmarken.
Västergötlands flora
Upplands flora
Almq. Allmän i de flesta (helst skogs-)trakter, vid Mälaren knappt så vanlig som M. palustris; i hela skärgården ojämnt spridd.
Myosotis laxa växer fuktigt till blött både på skogsmark och öppen mark. Den förekommer på störda marker i skogen, såsom diken och körspår efter skogsmaskiner, i fuktsvackor i naturbetesmarker, på fuktängar och sjö- och åstränder, framför allt där det är trampat, i öppna kärr, vid dammar och i diken. Alla tre underarterna kan växa på havsstränder.
Gästriklands flora
De vanligaste följeväxterna är revsmörblomma (34%), vattenmåra, älggräs, amerikansk dunört, åkermynta, svalting och ältranunkel. Sumpförgätmigej blommar samtidigt med mjölkört och älggräs.
Hälsinglands flora
Av Myosotis laxa accepteras numera tre underarter, strandförgätmigej, M. laxa subsp baltica, vanlig sumpförgätmigej, M. laxa subsp. caespitosa och falsk strandförgätmigej M. laxa subsp. laxa, men dessa beskrivs som svåra att hålla isär av Apelgren (1990). Vi har samma erfarenhet och presenterar dem tillsammans. Värre är, att det dessutom är svårt att hålla M. laxa isär från M. scorpioides, äkta förgätmigej. Skiljekaraktärerna är subtila. Fodrets och foderflikarnas form är något olika. Blomkronans diameter är under idealiska förhållanden större på äkta förgätmigej men, som Apelgren (1986) påpekade, ju längre sommaren lider desto mindre blir de nybildade blommorna. Vår beskrivning av dessa två arter är alltså ungefärlig.
Frön av sumpförgätmigej finns i fröbanken på botten och strand i inlandet (Skoglund & Hytteborn 1990, Skoglund 1990). Den koloniserar älvbotten i fors som torrlagts genom kraftverksbygge. Den blommar mest i linneans och mjölkens tid men kan fortsätta ända till lingonens tid.
Vi har alltså inte skilt på underarterna men vanlig sumpförgätmigej torde vara dominerande. Av 26 expertbestämda belägg i S är ingen strandförgätmigej, bara 3 falsk strandförgätmigej (se denna) och resten vanlig sumpförgätmigej.
Se även falsk strandförgätmigej Myosotis laxa subsp. laxa
Medelpads flora
Denna uppdelning i två strandformer verkar knappast rimlig (diskuterat med ThK). Vi betraktar därför våra förekomster som strandförgätmigej som då enligt nomenklaturreglerna ska heta M. laxa subsp. laxa.