strätta

Gammal bofast art.

Trivalart

Allmän

Strätta är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer främst i fuktiga och inte alltför näringsfattiga miljöer - många olika strandtyper, kärr, fuktängar, fuktiga lövblandskogar och lövsumpskogar. Växten är också vanlig i naturbetesmarker, på övergiven och ofta försumpad odlingsmark, i diken och vägkanter samt vid dammar och märgelhålor.

1421 Angelica sylvestris L.

This species is widely distributed in Europe and occurs also in W. and partly C. Asia. It has been occasionally introduced into easternmost N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 317.

Kärr- och fuktängsväxt vid sjöar, åar och bäckar, vid Hjälmaren gärna i strandalkärr. Den är vanlig i sidlänta, igenväxande fuktängar efter tidigare odling och har setts i skiftande miljöer ss. i det kalkrika källkärret vid Herrfallsäng och uppe på spåren längs järnvägsbankar och i torrängar. Björkman (1987a, b) fann den vid ett fåtal av 236 undersökta sjöar i länet. Den saknas i de magraste områdena och är delvis ovanlig vid Vätterns stränder, men är f.ö. mestadels allm–täml. allm.

Flertusenåriga lämningar har noterats i Tärnsjömyrens Trapa-torv i Skagershult och vid Vilstaängen i Hackvad (L. von Post 1909a, 1925).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Mycket vanlig och individrik i Bergslagen och Skogslåglandets skogsområde; allmän-tämligen allmän också i övrigt skogsområde Glesare (delvis spridd) inom Mälarslättens sammanhängande odlingsområde (i Björskog och Kungs-Barkarö dock uppfattad som allmän av Ham.). Riklig också på triviala ståndorter närmast Mälaren, torde den inom Mälarslätten vara tillbakaträngd av kulturingrepp (torrläggning, uppodling m.m.). Huruvida den särskilt gynnas av det humida klimatet i Skogslåglandet och Bergslagen är något ovisst. Verkar sannolikt. Utbredningstyp: U.

Monokarp perenn ört. Grov, ihålig, 1–2 m hög stängel som är finhårig högst upp. Blad trekantiga med ränna på översidan av skaftet, dubbelt parbladigt sammansatta, med avlångt äggrunda flikar som har finsågad kant. Stjälkbladen har en vid, öppen slida på skaftet. Stora, starkt välvda flockar med många strålar som är finhåriga. Blommor vita. Saknar för det mesta allmänt svepe, men har enskilt svepe. 4–5 mm lång, oval, plattad frukt med ribbor.
Strätta är allmän på frisk eller fuktig ängsmark, myrkanter, stränder, strandängar, fuktig skog etc.

Förväxlingsrisk:
Karakteristisk, men flockblomstriga växter förväxlas lätt av oerfarna.
Kvanne (Angelica archangelica) (fjällen och dess närhet, längs några fjällälvar, havsstrand i Götaland, Svealand och Norrbotten; även förvildad i vissa bymar i norra Norrlands inland) är helt kal på både stängel och strålar, har klotformiga flockar, gröna blommor, småblad med grövre, ojämn tandning och en karaktäristisk, frisk “klosterlikördoft” som strättan saknar.
Kirskål (Aegopodium podagraria) (hela Sverige, men sällsynt i norra Norrlands inland) växer i täta bestånd (har jordstam), mindre blad som oftast är delade i 3 grupper om 3 småblad, små, inga svepen, och starkt välvda flockar.
Piploka (Pleurospermum austriacum) (sällsynt i Östergötland) har mycket grovt sågade småblad med kilformad bas, rikbladig stängel och allmänt svepe.
Strandloka (Ligusticum scoticum) (rätt sällsynt på havsstrand på Västkusten och Uppland–Ångermanland) är oftast 2–5 dm hög, har nedtill röd stängel som är helt kal, blad delade i 3 grupper om 3 köttiga småblad med ojämnt grovsågad kant, och har allmänt och enskilt svepe. Luktar illa.
Sprängört (Cicuta virosa) är ej särskilt lik, men är liksom strättan vanlig “i vilda naturen”. Den är helt kal och har mycket långsträckta småblad.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

[Angelica archangelica subsp. litoralis × sylvestris]
Status: uppgiven 1904 från Ö. Vemmenhög (HNil i LD) men belägg tillhör strätta A. sylvestris (det. LFg).

Strätta växer i ohävdade fuktängar, skogskärr, frisk–fuktig lövskog och sumpskog. Den är också funnen på strandängar och steniga stränder, längs diken, kanaler och bäckar. Sällsynt är den noterad i fuktiga åkerkanter och vägrenar.

Strätta är vanligast i diverse ohävdade, fuktiga marker inom Mittlandet. På Stora Alvaret är den sparsam och växer i fuktiga skogsdungar, svagt hävdade fuktängar och längs kanalsystemet som passerar Penåsa, Kastlösa sn. På det skogfattiga sydöstra Öland är den som tidigare ovanlig. Den igenväxning som drabbat många fuktiga marker har troligen gynnat arten samtidigt som utdikningar varit ogynnsamt.

Strätta skiljs lättast från kvanne Angelica archangelica genom att studera ovansidan av bladskaftet. Hos strätta finns en längsgående skåra som fortsätter ända ut till bladets huvudaxel medan bladskaftet hos kvanne är runt och saknar skåra.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Fuktig ängsmark, myrkanter och strandängar, ofta i igenväxande sådana; även i ängen, i delar som inte slås. Arten finns också i glesa partier i fuktig till sumpig skogsmark. Säve (1837) bedömde strätta som tämligen allmän, liksom Johansson (1897). Det svarar bra mot dagens förhållanden.

Strätta växer soligt eller i halvskugga på fuktig, gärna näringsrik mark och påträffas på havsstrandängar, vid sjö- och åstränder, i skogsbryn och på vägkanter, men framför allt i igenväxande gräsmarker av alla slag, på övergivna åkrar och restmarker i kulturlandskapet liksom på industritomter och tippar. Arten har ökat sedan förra inventeringen, gynnad av dålig hävd och bidragande till landskapets igenväxning.

Mängder av nyligen grodda fröplantor av strätta kan ses på våren och försommaren, särskilt tydligt där de står i en driftvall på en strand. Frön kan vila ytligt i fröbanken och gro i ett tunt täcke av mossa, gräs och örter. Små anlag till blad på yngre plantor övervintrar gröna. Plantan kan bli 2,5 m hög och diametern på basen av stjälken 4,5 cm. Strätta blommar i mjölkens och i ljungens tid. Bladen kan i höstfärgernas tid övergå i vitt och rosa. Nästan alltid dör plantan efter blomningen, men på havsstrand har vi en gång sett ett grönt blad vid basen av en död blomstängel. Där grågäss betar gräs på en havsstrand lämnas strätta och många andra örter obetade.