Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-30
Taxasida
stor vattenmåra
Galium palustre subsp. elongatum
(C.Presl) Arcang.
stor vattenmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
stor vattenmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- stor vattenmåra
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Galium palustre subsp. elongatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Galium palustre subsp. elongatum (C. Presl) Arcang.
Svenskt namn
stor vattenmåra
norwegianBokmal
stor myrmaure
norwegianNynorsk
stor myrmaure
Finskt namn
isorantamatara
finlandSwedish
stor vattenmåra
Danskt namn
Vand-snerre
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Sent uppmärksammad och förbisedd käll-, kärr- och fuktängsart, vars skillnad i ekologiskt hänseende gentemot vanlig vattenmåra tycks vara ringa. Arten har, främst under 1990-talet, uppmärksammats på Hjälmarens små skär, i strandkärr, vid bäckar och diken.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Belagda fynd: Bollnäs Arbrå 100 m S Nordsjö kapell, 68285 15377, 1990 (THK i S); Hudiksvall Bjuråker Furuberg, 6884 1539, 1916 (OHK i LD); Delsbo Stömne, 68552 15392, utan år (MEN i S, det. H. Gudmundson); Rogsta Hornslandet askreservatet, 68368 15878, 1979 (OÅK i S, det. Th. Karlsson); Ljusdal Färila Skytesvallen, 6864 1493, 1934 (GLM i S, det. H. Gudmundson); Ljusdal Vik, 6856 1512, 1936 (GLM i S, det. H. Gudmundson); Onsängs by, 6858 1508, 1913 (GLM i S, det. H. Gudmundson); Hybo, 6853 1520, 1959 (MEN i S, det. H. Gudmundson ); Los 1890 (GLM i S, det. H. Gudmundson); Söderhamn Skog Trollharens fiskeläge, 6775 1575, 1946 (SBJ i UPS).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även vattenmåra Galium palustre.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Åstrand, bäckstrand, vattensamling vid älvstrand, källa.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(G. palustre subsp. elongatum)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare KAO. Se även arten vattenmåa G. palustre.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
G. palustre ssp. elongatum
För en diskussion om förhållandet mellan stor vattenmåra och vattenmåra, se under rubriken Galium palustre-gruppen nedan.
Stor vattenmåra tycks i allmänhet växa våtare och mer näringsrikt än vattenmåra, oftast på platser som torkar ut sent under säsongen. Man finner den i lövskogskärr, på blöta stränder av sjöar och åar (där den kan växa i ganska hög och tät vegetation), på översvämningsmark och i bottnen på diken. Den uppträder gärna i igenväxande miljöer.
Noterad från 111 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Mest noterad i Kalmar län. Ej uppmärksammad förrän i slutet av inventeringsperioden och därför inte konsekvent eftersökt; troligen ganska vanlig. – Ursprunglig.
För en diskussion om förhållandet mellan stor vattenmåra och vattenmåra, se under rubriken Galium palustre-gruppen nedan.
Stor vattenmåra tycks i allmänhet växa våtare och mer näringsrikt än vattenmåra, oftast på platser som torkar ut sent under säsongen. Man finner den i lövskogskärr, på blöta stränder av sjöar och åar (där den kan växa i ganska hög och tät vegetation), på översvämningsmark och i bottnen på diken. Den uppträder gärna i igenväxande miljöer.
Noterad från 111 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Mest noterad i Kalmar län. Ej uppmärksammad förrän i slutet av inventeringsperioden och därför inte konsekvent eftersökt; troligen ganska vanlig. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Från inventeringen finns ca 100 fynd av stor vattenmåra varav 1/3 med granskade belägg. Resterande fynd är gjorda av inventerare med vana av arten. På Öland växer stor vattenmåra betydligt blötare än liten vattenmåra. Stor vattenmåra finner man främst i diken, kanaler, bäckar och kärr. Dessa lokaler riskerar vanligen inte att torka ut. Inom de stora våtmarksområdena i Mittlandet är den spridd. Snedfördelningen av fynd över ön kan delvis förklaras av flitiga inventerare som samlat många belägg av underarten. Stor vattenmåra saknas nästan helt på Stora Alvaret. Där är det i stället liten vattenmåra man finner i de periodvisa vattensamlingar (alvarvätar) som torkar ut under sommaren.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Oftast något blötare än liten vattenmåra ssp. palustre: diken, kanaler, bäckar, mindre åar, rännilar, kärr och agmyrskanter. Underarten uppmärksammades inte fullt ut i början av våra inventeringar, så rapporteringen är ofullständig. Johansson (1897) angav frekvensen som ”Flerst.”, motsvarande ungefärligen mindre allmän. Detta stämmer hyfsat än i dag; möjligen ökade underarten något under 1900-talet.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Stor vattenmåra växer oftast i näringsrika diken men förekommer också vid bäckar, i kärr och sumpskog, där den gärna påträffas tillsammans med älggräs och strandlysing. Arten uppmärksammades knappast vid förra inventeringen och är förmodligen även nu förbisedd.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till blöt, dyig, mullrik mark i kärr, längs åar och bäckar, i diken samt vid dammar och näringsrika sjöar. Svår att bestämma och att som art skilja från vattenmåra, men har man lärt sig hur den växer med oftast storväxta, rikblommande grupper hittar man den som troligen vanlig till mindre vanlig i de lägre delarna av landskapet, dvs. på slätterna i norr, längs Göta älv och i de lägre delarna av Sjuhärads-bygden. Den är troligen sällsynt eller saknas på höglandet. Lite uppmärksammad och mycket förbisedd. Rapporterad endast från 57 lokaler i 53 rutor (5 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Ursprunglig i Europa. I Sverige hela landet. I Sörmland troligen mindre allmän, men otillräckligt uppmärksammad under inventeringen. Arten är traktvis ganska vanlig – (7%). Stor vattenmåra växer vid sötvatten på strandängar, i diken och i alkärr, i regel på våtare platser än vattenmåra och där marken är rik på näring. Den uppträder gärna i igenväxande miljöer, där den på veka stjälkar klättrar upp i omgivande vegetation. Stor vattenmåra tolkas ibland som en underart av vattenmåra men är genetiskt skild från denna genom dubbelt kromosomtal.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland, men troligen underrapporterad, på grund av att den inkluderats i vattenmåra i vidsträckt bemärkelse. 428 kartblad, 1034 kvadranter.
Stor vattenmåra växer på blöta, näringsrika lokaler. Den förekommer främst i diken, men också i örtrika skogar, alsumpskogar, rikkärr, strandängar och bäckdalar.
Stor vattenmåra växer på blöta, näringsrika lokaler. Den förekommer främst i diken, men också i örtrika skogar, alsumpskogar, rikkärr, strandängar och bäckdalar.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Stor vattenmåra är en våtmarksväxt, som regelbundet finns på stränder och i sumpskog med växlande vattenstånd. Den klänger fast i annan vegetation och kan bli högrest i torrare lägen, medan den vid högt vattenstånd kan ses flyta ut på vattnet. Den är känslig för uttorkning men skuggtålig och föga näringskrävande. Den är vanlig längs alla större vattendrag men finns även vid sjöar och bildar där en bård under eller strax utanför buskskiktet. Mest ymnig är den på långgrunda, sumpiga stränder och finns även på strandnära, tidvis vattenfyllda svackor. Den kan växa skuggigt i anslutning till videvegetation eller på tuviga strandängar samt djupt nere i sviktande vasstränder vid kusten. Dessutom finns stor vattenmåra i strandnära gråalsumpskog, växelblöta lövkärr och i öster även i klibbalkärr.
I granskog kan den ibland dyka upp i tidvis vattenfyllda svackor, grubbor. Den kan etablera sig i fuktiga traktorspår och ses i höljor kring skogsbäckar. Ute på myrarna saknas den, men den finns i laggar och i breda kärriga bäck- och källflöden. Växten är mindre gynnad av mänsklig påverkan än sumpmåra G. uliginosum och är i kulturlandskapet inskränkt till mer eller mindre vattenfyllda diken och bottenlösa kulturkärr med kråkklöver Comarum palustre, ibland tillsammans med dvärgmåra G. trifidum.
I granskog kan den ibland dyka upp i tidvis vattenfyllda svackor, grubbor. Den kan etablera sig i fuktiga traktorspår och ses i höljor kring skogsbäckar. Ute på myrarna saknas den, men den finns i laggar och i breda kärriga bäck- och källflöden. Växten är mindre gynnad av mänsklig påverkan än sumpmåra G. uliginosum och är i kulturlandskapet inskränkt till mer eller mindre vattenfyllda diken och bottenlösa kulturkärr med kråkklöver Comarum palustre, ibland tillsammans med dvärgmåra G. trifidum.