vattenmåra

Se: stor vattenmåra Galium palustre subsp. elongatum och liten vattenmåra Galium palustre subsp. palustre

Se stor vattenmåra Galium palustre subsp. elongatum och liten vattenmåra Galium palustre subsp. palustre

Allmän

1519 Galium palustre L.

This widespread species is native in Europe, W. Siberia and eastern N. America. Thus, it belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 170 and map 151). It has been introduced at least into S. America (Argentina) and New Zealand.

Vattenmåra är ursprunglig. Den växer, mestadels rikligt, i fuktiga lövskogar, alsumpskogar, alkärr, öppna kärr, fuktiga naturbetesmarker och fuktängar, på sötvattensstränder och sötvattenspåverkade havsstrandängar samt vid märgelhålor och i diken.

Gammal bofast art.

Se även stor vattenmåra Galium palustre subsp. elongatum och liten vattenmåra Galium palustre subsp. palustre.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Status: spontana och bofasta.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: omfattar underarterna liten vattenmåra G. palustre subsp. palustre. och stor vattenmåra G. palustre subsp. elongatum vilka ofta är svåra att skilja åt och endast delvis hållits isär under inventeringen; se vidare under dessa underarter.

Vattenmåra växer på frisk–våt mark och är funnen i alvarets vätar, fuktängar (ofta med tok), kärr och vattenhål. I Mittlandet ser man arten i skogskärr, sumpskogar (vanligen lövskog) och tillfälliga bäckar. Slutligen i odlingslandskapet är det i diken, vid grävda kanaler och dammar som arten växer.

Vattenmåra är en vanlig art över hela Öland, både förr och idag. För skillnad i utbredning mellan de två underarterna se nedan.

Vattenmåra företräds på Öland av två underarter: liten vattenmåra subsp. palustre och stor vattenmåra subsp. elongatum. Det finns även två varieteter av liten vattenmåra: vanlig vattenmåra var. palustre och baltisk vattenmåra var. balticum, den sistnämnda är inte noterad på Öland. Baltisk vattenmåra är närmast funnen längs Smålandskusten i Västervikstrakten. Drygt 75 % av fynden är angivna till underart/varietet.

Stor vattenmåra är oktoploid 2n = 96 medan liten vattenmåra är diploid 2n = 24. Säkrast skiljs underarterna på storleken av kronans diameter där den hos stor vattenmåra mäter 3–4 mm medan liten vattenmåra har en blomdiameter på 2–3 mm. Fruktens storlek skiljer också, hos stor vattenmåra är den > 1,7 mm medan liten vattenmåra har en frukt som mäter 1,3–1,7 mm. Stor vattenmåra är större i de flesta karaktärer (skottlängd, blad, blomskaft, stjälkens tjocklek) men tyvärr varierar dessa mått en hel del beroende på växtplatsen. Stor vattenmåra växer ofta mer upprätt och har en längre, pyramidlik blomställning än liten vattenmåra (Apelgren 1987).

Baltisk vattenmåra var. balticum växer längs Östersjökusten, främst i områden med betydande landhöjning efter den senaste nedisningen. Möjligen skulle den kunna hittas på norra Öland? Baltisk vattenmåra skiljs från vanlig vattenmåra var. palustre på att stjälken är helt slät, bladen är korta och smala, internoderna är få och ganska långa och stjälken är tjock i förhållande till plantans höjd. Blomningen liksom fruktsättningen är mycket rik (Apelgren & Lernstål 1991).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen till halvöppen, fuktig miljö: å-, ag-myrs-, bäck- och träskkanter, vätar, kalkgräsmyrar, källmyrar, lövkärr, fuktig ängsmark (gärna i fuktsvackor); sekundärt även i diken och kanaler. Den finns även på strandängar och är ofta noterad i ängen. Den har noterats från en hög andel provrutor, vilket visar att det är en allmän art på Gotland. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Mycket allm.”. Detta gäller i stort sett även i dag.

Vattenmåra representeras på Gotland av två underarter: stor vattenmåra ssp. elongatum och liten vattenmåra ssp. palustre. De har inte alltid särskilts under Projekt Gotlands flora, men huvuddelen av noteringarna rör förmodligen liten vattenmåra.

Vattenmåra växer på fuktig till blöt jord i både öppna och halvskuggiga miljöer. Man finner den i diken, dammar och kärr, utefter bäckar och sjöstränder, i fuktängar och källdråg i betesmarker och annan gräsmark liksom i skogskärr och sumpskogar. Särskilt karakteristisk är den i kanten av hällkar och i fuktdråg på mer eller mindre fågelgödslade små öar och holmar, där man ofta ser den tillsammans med sumpförgätmigej.

Se även stor vattenmåra Galium palustre subsp. elongatum

Få arter är i Hälsingland så vanliga, finns i så många miljöer och visar så stor formvariation som vattenmåra. Vattenmåra och stor vattenmåra har på grund av skillnader i kromosomtal beskrivits som skilda arter, G. palustre resp. G. elongatum, men då de i praktiken ofta är omöjliga att skilja åt betraktas de nu som underarter, G. palustre subsp. palustre och G. palustre subsp. elongatum (Karlsson 2014). Apelgren (1987) beskrev sina erfarenheter från Uppland och Gästrikland av stor vattenmåra. Hon provodlade även båda underarterna. Enligt henne är den säkraste makroskopiska artskillnaden kronans storlek, men måtten på den ena arten överlappar måtten på den andra. Apelgren (1991) utskiljer också en var. balticum, baltisk vattenmåra. Denna uppges av Lidberg & Lindström (2010) vara allmän vid den yttre kusten i Medel­pad. I Hälsingland har bara enstaka inventerare urskilt och satt namn på stor vattenmåra, och bara mycket sällan. Baltisk vattenmåra har bara två gånger uppmärksammats som ett eget taxon. Beskrivningen här gäller hela variationen inom dessa taxa. Störst skillnad ser vi mellan smalbladiga vattenmåror, vuxna i exponerade och torra lägen och bredbladiga, som har blad som liknar gotlandsmårans, och växer i fuktiga gropar i tät granskog. En vattenmåra, som växer både på den branta sydvända och torra grusstranden vid Gröntjärn i Ljusdal och på flera meters djup i dess klara vatten, är ett annat exempel på extrem anpassning och variation i utseende hos denna art. Både på land och i vatten är denna population smalbladig.
Vattenmåra finns i fröbanken på strand och botten vid sötvatten (Skoglund 1990, Skoglund & Hytteborn 1990). Den koloniserar tidigt en av högvatten upplagd ny bank i en å, och kommer tidigt på älvbotten som blottlagts i samband med kraftverksbygge. Den växer i höga starrtuvor och gynnas av strandbete. Vattenmåra blommar från ekorrbärets till ljungens tid. När blommor finns i massor på en havsstrand i linneans tid, och vinden är svag, känns deras doft som liknar gulmårans. Låga, korta skott med flera bladkransar övervintrar gröna.
 Bild från havsstrand i Natur och vegetation, sid. 439.

Se även stor vattenmåra Galium palustre subsp. elongatum och baltisk vattenmåra Galium palustre var. balticum