Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Bollnäs Bollnäs 1935 (AMP i OHN, det. T. Nilsson); Hudiksvall Hudiksvall 1920 (REM i S, det. Th. Karlsson från P. patulum).
Taxasida
spetstrampört
Polygonum aviculare subsp. rurivagum
(Jord. ex Boreau) Berher
spetstrampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
spetstrampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- spetstrampört
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Polygonum aviculare subsp. rurivagum (Jord. ex Boreau) Berher
Svenskt namn
spetstrampört
norwegianBokmal
granntungras
norwegianNynorsk
granntungras
Finskt namn
suippupihatatar
finlandSwedish
spetstrampört
Danskt namn
Spidsbladet pileurt
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Konkurrenssvagt åkerogräs, gynnat även av markslitage, ännu mycket bristfälligt känt men troligen täml. sälls.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Spetstrampört (bekräftad från 7 rutor, varav 3 från soptippar) dominerar i de sydöstra kusttrakterna.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sannolikt gammal och bofast men sent uppmärksammad.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare TKa.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Spetstrampört är mest lik smal trampört och har liksom denna oansenliga, glest spridda, små blommor med utskjutande nöt. Men bladen är ännu smalare och mera vasst tillspetsade, och dessutom är snärpslidorna långa och blir slutligen uppslitsade till ett antal fiberlika trådar. I Småland växer underarten framför allt på torra, sandiga åkrar, men någon gång är den också sedd på vägkanter eller bangårdar. I andra delar av södra Sverige finns den även på sandiga havsstränder. Underarten är sydlig och norr om Södermanland bara tillfällig.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. – Mycket förbisedd, både tidigare och nu, men troligen ej vanlig; kanske ojämnt spridd (vanligare i områden med stora sandavlagringar?). – Troligen en gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. – Mycket förbisedd, både tidigare och nu, men troligen ej vanlig; kanske ojämnt spridd (vanligare i områden med stora sandavlagringar?). – Troligen en gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Spetstrampört är kalkgynnad och föredrar soliga och torra växtplatser. Den är ursprunglig i de södra delarna av Sverige inklusive Öland men är ganska sällsynt. De öländska fynden är främst gjorda på sandstränder, i sandiga åkrar men också på markvägar med enstaka fynd från ruderatmark.
Spetstrampört är spridd främst utmed Ölands kuster. Utbredningen är ojämn och visar främst hur intresserad ansvarig inventerare är av trampört och dess underarter.
Spetstrampört är föga variabel och känns igen på sina smala och spetsiga blad. Den liknar främst smal trampört subsp. neglectum. Spetstrampört har långa stipelslidor med kraftiga nerver och kvarvarande fibrösa rester. På undersidan av bladen är sidonerverna tydligt upphöjda, stjälken är längsribbad. Nöten är tydligt utskjutande, speciellt mot slutet av växtsäsongen (Jonsell 2000).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Av de få uppgifterna att döma växande i åkrar, på lättare sandiga jordar, också i sand på bangård.
I tre kartblad kring Hangvar på norra Gotland har T. Karlsson endast två noteringar, vilket tyder på att den här var ovanligare än övriga underarter (undantaget ssp. boreale). Underarten har inte särskilt eftersökts under Projekt Gotlands flora. Det finns belagda äldre fynd från fem lokaler i fyra socknar. Spetstrampört bedöms i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) troligen vara en gammal kulturföljeslagare. Kanske gäller detta även Gotland.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Spetstrampört växer som de övriga underarterna dels på kulturskapade ståndorter, dels på havsstränder. Så få fynd har gjorts av underarten att det är svårt att se något mönster, men ofta är den funnen på skalhaltig kulturmark och den tycks vara vanligare vid kusten än inne i landet. Säkerligen är den förbisedd.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Centrala och västra Europa samt södra Skandinavien. I Sverige upp till Sörmland, norr därom tillfällig. I Sörmland sällsynt, men möjligen förbisedd – (2 fynd). Spetstrampört växer på sandig mark, särskilt sandiga trädor.