Taxasida

silvermålla

Atriplex rosea

L.

silvermålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

silvermålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • silvermålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Atriplex rosea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Atriplex rosea L.
Svenskt namn
silvermålla
norwegianBokmal
rosemelde
norwegianNynorsk
rosemelde
Finskt namn
hopeamaltsa
finlandSwedish
silvermålla
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

691 Atriplex rosea L.

This species is closely related to (and probably confused with) A. tatarica L. (syn.: A. rosea var. subintegra C.A.M.) in C. and W. Asia and spread into C. Europe. A. rosea is secondarily spread within Europe (e. g. to France [cf. map 521 in Atlas Fl. Eur. 5/1980] and Scandinavia) and to N. and S. America. The map is incomplete in many respects; cf., however, Meusel et al. 1965, map p. 134.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och fordom bofast. Troligen en relativt sentida invandrare men sannolikt inkommen före 1749; förefaller ha varit bofast på havsstränder åtminstone vid Lomma och Borgeby under 1800-talets första hälft men nu åter försvunnen. Senast uppgiven 1947 från St. Harrie (JHal det. Blom i LD).
Förändring och hot: försvunnen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Silvermålla förekommer från södra och mellersta Europa österut till Tibet. Som spontan når den södra Östersjökusten, och dess långvariga förekomster vid Kalmar Kalmar och på Öland skulle alltså kunna ingå i artens naturliga (men kulturbetingade) areal. Enligt Sjöstrand (1863) växte den ´vid byar och vägar etc.´.
Utvecklingen vid Kalmar kan belysas med några citat i tidsföljd: ´Kalm. barlastpl.´ (Forsander ms 1820). – ´På hafsstr. vid Gamla Warfvet, och vid gärdesgårdar utom staden a.´ (Sjöstrand ms 1831). – ´Flerest. ss. Tjärhofvet, Tullen, gamla Varfvet m. fl. st. Utgår årligen mer och mer´ (Westerlund 1852b). – ´Fordom på många ställen omkring Calmar ymnigt. Lärer nu förekomma blott vid Johannislund´ (Sjöstrand 1863).
Från Kalmar Förlösa finns en enda autentisk uppgift: ´Förlösa kyrkoby, ej sparsamt i diken och vid vägkanterna (E. Brunstedt enligt Westerlund 1853)´.
Uppgifterna ovan kan tolkas som att arten kom in under tidigt 1800-tal, troligen med sjöfarten, temporärt vann fotfäste men i längden inte kunde växa kvar på så nordliga lokaler. Den höll dock stånd i ett 40-tal år och får därför betraktas som bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Silvermålla härstammar från södra och centrala Europa samt Centralasien vidare bort mot Tibet. Till Sverige inkom den under 1800-talet troligen med sjöfarten. Växtlokalerna på Öland har varit havsstränder eller av ruderatkaraktär (vägkanter och bymiljöer).

Silvermålla noterades 1824 av Abraham Ahlqvist på ön Nordmannen, Algutsrum sn. Där växte den på den steniga havsstranden åtminstone i tio år. Det finns ett sent belägg från Nordmannen 1874 (UPS), möjligen samlat av Alfred Ahlquist. Dessutom finns åtskilliga belägg från 1830-talet och framåt till 1906 från Torslunda sn (Färjestaden, Björnhovda, Skogsby). I Sjöstrand (1863) anges att växten även är funnen vid Stora Frö, Vickleby sn. Det sista belägget är taget från Färjestaden 9 augusti 1941 av Ernst Lindh (UPS), möjligen en etikettförväxling men datumet på etiketten är kollat och stämmer. Silvermålla försvann av oklara orsaker, kanske några kalla somrar i rad knäckte den söderifrån komna växten? Med tanke på det antal år som den höll sig kvar får den anses ha varit etablerad och bofast på Öland.

Kännetecknande för silvermålla är bland annat att förbladen är hopväxta till minst mitten, de är hårda och har en romboid form och några vassa tänder mot spetsen. Hela plantan är silvrig.

Inkommen, förr bofast, numera utgången.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tillfällig gäst från sydöstra Europa och Asien. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, från Sydeuropa. Ej funnen under inventeringen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ett gammalt fynd i hamnmiljö är känt: