Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Silvermålla härstammar från södra och centrala Europa samt Centralasien vidare bort mot Tibet. Till Sverige inkom den under 1800-talet troligen med sjöfarten. Växtlokalerna på Öland har varit havsstränder eller av ruderatkaraktär (vägkanter och bymiljöer).
Silvermålla noterades 1824 av Abraham Ahlqvist på ön Nordmannen, Algutsrum sn. Där växte den på den steniga havsstranden åtminstone i tio år. Det finns ett sent belägg från Nordmannen 1874 (UPS), möjligen samlat av Alfred Ahlquist. Dessutom finns åtskilliga belägg från 1830-talet och framåt till 1906 från Torslunda sn (Färjestaden, Björnhovda, Skogsby). I Sjöstrand (1863) anges att växten även är funnen vid Stora Frö, Vickleby sn. Det sista belägget är taget från Färjestaden 9 augusti 1941 av Ernst Lindh (UPS), möjligen en etikettförväxling men datumet på etiketten är kollat och stämmer. Silvermålla försvann av oklara orsaker, kanske några kalla somrar i rad knäckte den söderifrån komna växten? Med tanke på det antal år som den höll sig kvar får den anses ha varit etablerad och bofast på Öland.
Kännetecknande för silvermålla är bland annat att förbladen är hopväxta till minst mitten, de är hårda och har en romboid form och några vassa tänder mot spetsen. Hela plantan är silvrig.
Inkommen, förr bofast, numera utgången.