rabarber

Odlad som köksväxt och kvarstående eller förvildad i utkast. Även om det endast finns moderna uppgifter på förvildningar, så uppgavs rabarber från landskapet redan av Lindwall (ms 1782).

Rabarber är en allmänt odlad köksväxt som kan kvarstå länge i övergivna trädgårdar och på torpplatser. Ibland finner man den också förvildad i naturbetesmarker och i anslutning till trädgårdsutkast långt från bebyggelse.

Rabarber infördes under 1700-talet i Sverige som medicinalväxt. Den odlades vid Tjälvesta säteri i Snavlunda och blev där möjligen förvildad på holme i kyrksjön (Samzelius ms 1767) liksom i Örebro trädgårdar (Bagge 1785). En förekomst vid Dylta i Axberg hade redan under 1700-talet spritt sig ”i otrolig myckenhet” (J. A. Afzelius enl. A. Afzelius ms 1779–1784). Den var ”mångenstädes odlad, och stundom förvildad” (Hartman 1866).

Under 1990-talet fanns den kvarstående vid ett 10-tal ödetomter samt förvildad genom utkast på ett 20-tal lokaler. Växtplatser var bl.a. grönstenshäll i skogsbryn, tipp, vägren, lövdunge, ängsbacke, blocktipp, åkerdike, grustag, bäckravin och granplantering.

[9]; Mälarslätten: Hallstahammar S Vallberga i fålla tillsammans med pepparrot, 3 gruppr (MALMG. 1970). lrsta Nära Lista, intill stengärdesgård vid åker 1976(!). Kolbäck Yllesta (Iverus 1877)†. Rytterne Hornsund (Iverus 1877)†. Säby Hällby 1 km N-ut, bland block på liten åkerkulle 1977(!). - Skogslåglandet: Hed Svansbo, kompost 1975(!). Kumla Fastbo, öppen hagmark (gammalt utkasts!.) 1976(!). - Nedre Bergslagen: Nora N: Hagby 1881 (M. Floderus). Västanfors Övre Jönsgården, stor, blommande grupp i betesmark 1975(!).

Rabarber har en intressant odlingshistoria i Härjedalen (jfr Libert 1988), men det gällde då främst arter vilkas rot kunde användas som laxermedel. Det var Linné-lärjungen och professorn i Uppsala C. P. Thunberg som initierade odling av rabarber i Lillhärdals socken. Anders Bång skötte det praktiska, bl a på Blekbergs gård en dryg mil V om Lillhärdals kyrkby. En släkting till Anders Bång (son?), riksdagsmannen Erik Andersson Bång, som ägde Blekbergs gård, hade av Kungl. Vetenskapsakademien tilldelats ett årligt understöd på 25 Riksdaler Banco för dessa försök. Efter den senares död 1841 hade hans änka och måg anhållit om fortsatt stöd. Detta vär anledningen till att Vetenskapsakademien gav apotekaren K. F. Thedenius i uppdrag att inspektera odlingen i samband med dennes Härjedalsresa 1842. Thedenius har noggrant beskrivit besöket i sin dagbok (handskrift i UUB). "Vid Blekbergs gård odlades 2ne arter Rabarber, Rh. undulatum och palmatum. Båda trifdes mycket väl, men den sednare gaf icke mogna frön alla år. Af denna fanns blott ett stort stånd, hvilket nu egde en skön blomspira omkring 5 alnar hög. Omkring detta stånd stodo många små. Af Rh. undulatum fanns en stor mängd både små och stora, nya och gamla, blommande och icke blommande stånd, spridda på flera ställen inom tägten."

Resultatet av denna inspektion blev att vetenskapsakademins understöd drogs in, eftersom den laxerande effekten hos blekbergsrabarbern befanns alltför låg.

Rabarber har odlats länge både som läkeväxt och för sina ätliga stjälkar. Den är inte känd i det vilda men antas vara en hybrid där munkrabarber R. rhaponticum ingår. På Öland är den mest utkommen med trädgårdsavfall till jordhögar och stentippar, lokaler där den är tillfällig. Rabarber är också noterad som kvarstående vid ödetorp och sedd i ödeåkrar, vägkanter och skogsdungar. På några ställen är den spridd ut i betesmarker och förefaller där väl etablerad och bedöms därför som bofast i landskapet.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, kvarstående, tillfällig.
Trädgårdsflykting, spridd med utkast (rotbitar eller fröställningar) till skräphögar, soptippar, jordvallar, åkerkanter och vägkanter, även antecknad som kvarstående odlingsrest (Johansson & Larsson 1996). Som odlingsrest kan rabarber stå kvar under lång tid men sprider sig knappast; ofta tynar bestånden långsamt bort.

Rabarber har odlats sedan 1700-talet, först som medicinalväxt senare för de smakrika stjälkarnas skull. Förekommer kvarstående och spridd med utkast eller frön. Ödetomter, vägkanter, störd mark intill gårdar är de vanligaste växtplatserna. Ej konsekvent rapporterad.