Taxasida

rabarber

Rheum rhabarbarum

L.

rabarber är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

rabarber är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rabarber
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rheum rhabarbarum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rheum rhabarbarum L.
Svenskt namn
rabarber
icelandic
Rabbarbari
norwegianBokmal
rabarbra
norwegianNynorsk
rabarbra
Finskt namn
tarharaparperi
finlandSwedish
rabarber
Danskt namn
Rabarber
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som köksväxt och kvarstående eller förvildad i utkast. Även om det endast finns moderna uppgifter på förvildningar, så uppgavs rabarber från landskapet redan av Lindwall (ms 1782).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rabarber är en allmänt odlad köksväxt som kan kvarstå länge i övergivna trädgårdar och på torpplatser. Ibland finner man den också förvildad i naturbetesmarker och i anslutning till trädgårdsutkast långt från bebyggelse.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Rabarber infördes under 1700-talet i Sverige som medicinalväxt. Den odlades vid Tjälvesta säteri i Snavlunda och blev där möjligen förvildad på holme i kyrksjön (Samzelius ms 1767) liksom i Örebro trädgårdar (Bagge 1785). En förekomst vid Dylta i Axberg hade redan under 1700-talet spritt sig ”i otrolig myckenhet” (J. A. Afzelius enl. A. Afzelius ms 1779–1784). Den var ”mångenstädes odlad, och stundom förvildad” (Hartman 1866).

Under 1990-talet fanns den kvarstående vid ett 10-tal ödetomter samt förvildad genom utkast på ett 20-tal lokaler. Växtplatser var bl.a. grönstenshäll i skogsbryn, tipp, vägren, lövdunge, ängsbacke, blocktipp, åkerdike, grustag, bäckravin och granplantering.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[9]; Mälarslätten: Hallstahammar S Vallberga i fålla tillsammans med pepparrot, 3 gruppr (MALMG. 1970). lrsta Nära Lista, intill stengärdesgård vid åker 1976(!). Kolbäck Yllesta (Iverus 1877)†. Rytterne Hornsund (Iverus 1877)†. Säby Hällby 1 km N-ut, bland block på liten åkerkulle 1977(!). - Skogslåglandet: Hed Svansbo, kompost 1975(!). Kumla Fastbo, öppen hagmark (gammalt utkasts!.) 1976(!). - Nedre Bergslagen: Nora N: Hagby 1881 (M. Floderus). Västanfors Övre Jönsgården, stor, blommande grupp i betesmark 1975(!).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Rabarber har en intressant odlingshistoria i Härjedalen (jfr Libert 1988), men det gällde då främst arter vilkas rot kunde användas som laxermedel. Det var Linné-lärjungen och professorn i Uppsala C. P. Thunberg som initierade odling av rabarber i Lillhärdals socken. Anders Bång skötte det praktiska, bl a på Blekbergs gård en dryg mil V om Lillhärdals kyrkby. En släkting till Anders Bång (son?), riksdagsmannen Erik Andersson Bång, som ägde Blekbergs gård, hade av Kungl. Vetenskapsakademien tilldelats ett årligt understöd på 25 Riksdaler Banco för dessa försök. Efter den senares död 1841 hade hans änka och måg anhållit om fortsatt stöd. Detta vär anledningen till att Vetenskapsakademien gav apotekaren K. F. Thedenius i uppdrag att inspektera odlingen i samband med dennes Härjedalsresa 1842. Thedenius har noggrant beskrivit besöket i sin dagbok (handskrift i UUB). "Vid Blekbergs gård odlades 2ne arter Rabarber, Rh. undulatum och palmatum. Båda trifdes mycket väl, men den sednare gaf icke mogna frön alla år. Af denna fanns blott ett stort stånd, hvilket nu egde en skön blomspira omkring 5 alnar hög. Omkring detta stånd stodo många små. Af Rh. undulatum fanns en stor mängd både små och stora, nya och gamla, blommande och icke blommande stånd, spridda på flera ställen inom tägten."

Resultatet av denna inspektion blev att vetenskapsakademins understöd drogs in, eftersom den laxerande effekten hos blekbergsrabarbern befanns alltför låg.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ofta odlad köksväxt; ofta kvarstående efter odling eller utkast, förmodligen även någon gång självsådd men knappast bofast. Först uppgiven 1870 från Malmö (JWAg enl. Lilja 1870) men odlad sedan slutet av 1600-talet (KLun 2007).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
R. ×cultorum, R. rhaponticum
Den rabarber vi odlar är troligen en hybrid, som uppkommit i kultur under 1700-talet. Från småländska trädgårdar är den känd sedan 1809 (Växjö Bergunda Bergkvara; Forsander ms 1809b). Den kan stå kvar länge efter odling och sprider sig något med frö. Man påträffar den i ödeträdgårdar, vid övergivna torp eller på utkast samt på väg- och åkerrenar, i bryn, grustag och betesmark. Den utvecklas bäst på frisk eller något fuktig mark.
Funnen i 452 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. Ganska vanlig; ojämnheter i utbredningen beror troligen mest på skiftande intresse hos inventerarna. – Dels kvarstående, dels tillfälligt förvildad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rabarber har odlats länge både som läkeväxt och för sina ätliga stjälkar. Den är inte känd i det vilda men antas vara en hybrid där munkrabarber R. rhaponticum ingår. På Öland är den mest utkommen med trädgårdsavfall till jordhögar och stentippar, lokaler där den är tillfällig. Rabarber är också noterad som kvarstående vid ödetorp och sedd i ödeåkrar, vägkanter och skogsdungar. På några ställen är den spridd ut i betesmarker och förefaller där väl etablerad och bedöms därför som bofast i landskapet.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, kvarstående, tillfällig.
Trädgårdsflykting, spridd med utkast (rotbitar eller fröställningar) till skräphögar, soptippar, jordvallar, åkerkanter och vägkanter, även antecknad som kvarstående odlingsrest (Johansson & Larsson 1996). Som odlingsrest kan rabarber stå kvar under lång tid men sprider sig knappast; ofta tynar bestånden långsamt bort.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rabarber har odlats sedan 1700-talet, först som medicinalväxt senare för de smakrika stjälkarnas skull. Förekommer kvarstående och spridd med utkast eller frön. Ödetomter, vägkanter, störd mark intill gårdar är de vanligaste växtplatserna. Ej konsekvent rapporterad. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Kvarstående på ödetorp och gamla tomter. Ej konsekvent rapporterad. Noterad från 66 lokaler i 59 rutor (7 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Asien. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland sällsynt – (3%). Rabarber är en allmänt odlad trädgårdsväxt som står länge kvar på igenlagd trädgårdsmark. Ibland sprids den med trädgårdsavfall till tippar eller utkast. Den förekommer även någon gång tydligt självsådd i trädgårdsland, på vägkanter och avfallsplatser.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Odlad och länge kvarstående, ibland spridd med jordstammar eller med frukter; i Uppland tämligen sällsynt. 184 kartblad, 250 kvadranter.
Almq. Allmänt odlad; någon gång kvarstående på ödetomter eller tillfälligt subspontan.
Många av fynden av rabarber är gjorda i övergivna trädgårdar och torpmiljöer. Som spridd har den påträffats på väg- och åkerkanter, trädgårdsutkast, tippar och annan skräpmark.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Kvarstående från odling eller tillfällig på tippar och trädgårdsutkast. Den har i mycket liten utsträckning noterats under inventeringen. Arnell (1902) anger den som en av de vanligaste köksträdgårdsväxterna i landskapet under 1800-talet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Rabarber är inte känd som vildväxande utan uppfattas som en odlad hybrid mellan arter i släktet Rheum från Asien. Den har sedan länge odlats i Sverige, först för rotens användning som medicin, sedan för bladskaften som föda. Den lär bilda frön som gror, men fröspridning har inte setts hos oss. Plantorna blir stora och står länge kvar, även i kallt klimat som vid barrskogens gräns mot fjällen. Bladen tål på våren –3 grader C, stelfryser, men ser efter upptining helt normala ut. Rabarber har bara sällan antecknats under vår inventering, eftersom den överallt är planterad eller funnen på jordhögar eller trädgårdsutkast. Den kan stå länge kvar efter odlingens upphörande.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmänt odlad under de senaste hundra åren i flera sorter. Ofta länge kvarstående, någon gång förvildad. Endast några förvildade förekomster har noterats.