
löktrav
Alliaria petiolata
löktrav är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

löktrav är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- löktrav






Inga nycklar finns för detta taxon.
Ångermanlands flora
Vägkant och gatukant, spridd från trädgård och från arboretum dit arten avsiktligt eller oavsiktligt införts. - 2 (2).
Härjedalens kärlväxtflora
Endast en uppgift: Härjedalen/Idre: vid vägen 400 m NNV om bron över Stor-Fjätan (16D 5b 3- 2-, 675 m, 1980-talet, LS). Belägg sett (!) men ej bevarat.
Atlas of North European vascular plants
907 Alliaria petiolata (Bieb.) Cavara & Grande
Syn.: A. officinalis Andrz.
This species originates mainly from Eurasia. Its dispersa! is unintentionally favoured by horticulture. Thus, it has been introduced into many places in the old world and N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 192.
Hallands Flora
Löktrav är troligen ursprunglig i mullrika lövskogar i norra Halland. Arten är emellertid mycket kultur- och kvävegynnad och växer främst i friska till fuktiga lövlundar som är starkt präglade av mänsklig verksamhet, i parker, vid gårdar, torpruiner, på vägkanter, tipplatser och liknande ruderatmarker. På en del lund- och parklokaler kan den bilda ganska stora bestånd.
Arten har ökat under senare delen av 1900-talet, vilket kanske kan förklaras av den ökade tillgången på lövbiotoper i anslutning till bebyggelse i kombination med att arten gynnas av kvävenedfallet.
Närkes flora
Mulljordsväxt, allm. i hasselbackar (Samzelius 1764) men vanligen förr betecknad sälls.–täml. allm. (Wahlenberg 1824, 1831, Blomberg 1865a). Numera mkt sälls.–spridd men täml. allm. bl.a. längs delar av Hjälmarstranden och på Valen och andra Hjälmaröar i Götlunda. Kvarlever länge i sådan miljö, exempelvis ymn. vid den betade Sörön i Norrbyås (Löfgren m.fl. 1999j) men ej blommande av ljusbrist i den täta lunden på ön Foren i Götlunda 1987.
Vanliga växtplatser för löktrav är bäcklundar, hagar, gräsmattor, bangårdar, tippar m.m.
Sentida spridning från odling har skett vid Ängsgatan 36 i Örebro där mer än 25 år tidigare låg en handelsträdgård. 1990 hade arten spritt sig i rika bestånd även till näraliggande gator (H. Johansson).
Sörmlands flora
Löktraven växer på skuggiga platser vid bebyggelse, t.ex. i städernas parkområden, särskilt på slänter med bar, näringsrik jord. Den har ökat starkt på sådana lokaler under 1900-talet och spridningen pågår fortfarande. På Södermalm i Stockholm växer den nu på varje tillgänglig fläck och är kanske den talrikaste blomväxten där. Löktraven förekommer även till synes naturligt i lundar, särskilt i mullfyllda bergsskrevor, och i fuktig al-häggskog vid stränder.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige framför allt i kusttrakterna.
Västmanlands Flora
Spridd-lokalt allmän i Mälarområdet (allmän i Ridöarkipel. [KERS 1978], i Strömsholmstraktens lundområden samt som tomtogräs i äldre delar av Västerås stad); högre upp sällsynt. Edafiskt fordrande. Utbredning N om Mälarområdet begränsas säkert. Delvis av brist på ståndorter med lämpliga markförhållanden. Som den åtminstone t.o.m. Nedre Bergslagen är klimathärdig på näringsrik mull och ruderatjord kring bebyggelse (åtminstone i låglänta sjötrakter), kan den låga frekvensen i N till en del bero på ofullbordad spridning Utbredningstyp som idiokor: S12. Som antropokor: S8 (pS6?).
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: ökning med 46–60 % och nu med betydligt större utbredning i landskapet än vid förra inventeringen.
Smålands flora
Arten har ökat under 1900-talet, troligen på grund av igenväxningen och kvävenedfallet.
Funnen i 295 rutor; tidigare uppgifter från 84 rutor. Vanlig i större delen av Kalmar län i ett norrut smalare bälte, ganska vanlig sydost om Vättern, sällsynt i resten av landskapet. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Löktrav är ursprunglig i lundmiljöer där den växer halvskuggigt på frisk, mullrik mark i ädellövskogar, hässlen (gärna betade) och ibland i tallskogar. Ofta noteras den längs skogsvägar, stigar och i bryn. Även mindre buskage och snårmarker räcker för växten. Ungefär lika frekvent som i skogsmiljöer är löktrav på ruderatmarker såsom stenrösen, jordhögar, gamla sandtag, komposter och annan skräpmark. Den gynnas av mänskliga aktiviteter och växer på kyrkogårdar, ladugårdsplaner, grusiga parkeringar och i hamnområden. Den kan ibland växa solexponerat och öppet i betade torrängar, åkerrenar, vägkanter samt på klapperstensvallar och sandstränder vid havet.
Löktrav är en vinnare på dagens Öland. Växten är spridd över större delen av ön men med glesare förekomster på Stora Alvaret. I den sistnämnda miljön växer den i skogsdungar och ruderatmiljöer som jord- och stentippar. Den igenväxning och ökade näringsbelastning som skett av landskapet under de senaste decennierna har gynnat löktrav som idag återfinns i samtliga socknar.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Gammal kulturföljeslagare.
Ruderatmark och gårdsmiljöer; även bar mark i lövdungar, busksnår och liknande. Johansson (1897) angav frekvensen som ”Troligen flerst.”, men uppgav endast elva växtplatser från Öja till Slite i Othem. Arten ökade uppenbarligen under 1900-talet och har under Projekt Gotlands flora noterats från Sundre till Fårö, men den har svårförklarliga luckor i utbredningen.
Bohusläns Flora
Löktrav är en gammal kulturföljeslagare, som är starkt bunden till människans närhet. Den växer på näringsrik, lucker jord i halvskuggiga lägen i villabebyggelse och kring gårdar. Man ser den ofta i gamla trädgårdar, i häckar, vid stigar i kustsamhällen, i lövskogsbryn och dungar samt på utfyllnader, jordhögar och utkast, ibland även på industriområden och annan skräpmark. Arten har blivit avsevärt vanligare under det senaste halvseklet, kanske beroende på ökat kvävenedfall.
Västergötlands flora
Upplands flora
Löktrav finns åtminstone i den södra delen av landskapet i lundar, i alskogen på blockrika mälarstränder och i strandsnår vid havet. Därutöver förekommer den ofta i parker och på kyrkogårdar, i gårds- och stadsmiljöer, speciellt i häckar, samt på skräpmarker och i vägkanter.
Förändring + 148 %. – Ökningen har varit kraftig framför allt i de urbana miljöerna. Den var tydlig redan på Almquists tid: ”Synes stadd i rätt livlig spridning, ty utom Stockholm och Uppsala kunna blott omkr. 10 lok. påvisas från 1800-t.”
Gästriklands flora
Hälsinglands flora
Löktrav är tvåårig eller kortlivat perenn, med övervintrande gröna bladrosetter. Den frösprider sig kraftigt och kan bli dominerande under lövträd i sydligare delar av Sverige. I Uppland har den noterats i tio gånger så många inventeringsrutor vid 1900-talets slut som på 1920-talet (Maad m. fl. 2009). I Hälsingland har den setts redan vid slutet av 1800-talet, men fram till i dag bara ett litet antal gånger och i litet antal. Det har varit i trädgårds- eller parkmiljö eller på liknande starkt kulturpåverkade platser. Arten visar ännu ingen sådan spridningstendens som längre söderut. Även i Gästrikland är den fortfarande sällsynt, men ökande (Ståhl 2016).