libbsticka

Birger (1908a) nämner, att libbstickan har odlats här och där och att den anträffats som förvildad i Vemdalen kyrkbyn samt vid Hållvallen i Lillhärdal. Den senare fäboden besöktes 1988. Då fanns där ingen libbsticka men väl ett mycket stort bestånd av mästerrot. Inga nyare uppgifter om libbsticka föreligger.

1424 Levisticum officinale Koch

This species probably originates from the Orient (Iran). It is introduced into Europe and N. America. The map is preliminary.

Libbsticka är en gammal, odlad medicinalväxt som på senare tid kommit till heders igen, men nu som kryddväxt. Den är huvudsakligen funnen som tillfälligt förvildad på utkastplatser och intill odlingsställen.

Arten är i Sverige känd som förvildad sedan slutet av 1700-talet.

Läke- och kryddväxt från Asien, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. Libbsticka ses nästan enbart kvarstående på ödetomter. Broddeson (ms) fann den odlad eller förvildad vid 60 gårdar i Närke vid en omfattande undersökning på 1930-talet. Samtidigt vittnade ägarna av ett 20-tal andra gårdar att den förr hade växt även där. Vid Lilla Runsala i Lerbäck sågs den 1991 ymn. över ca 5 m² i en ödetomt omvandlad till hage, men så stora bestånd är ovanliga.

Av särskilt kulturhistoriskt värde var förekomsten vid gården Dammen i Knista där den växte vid flera av de gamla byggnaderna, granne med den ännu betade skogen intill 1996.

Odlad som krydd- och medicinalväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad vid gårdar och på ruderatmarker. Sannolikt tidigare etablerad på primärlokalen i Kristianopel.

Förr planterad medicinalväxt vid gårdar, någon gång förvildad i de omedelbara omgivningarna, numer sällan kvarlevande. - 15 (12).

På 1970-talet 1 lokal.

Tämligen sällsynt men ännu kvar i alla regioner. Odlad härdig också längst i NV: Hällefors: Stora Tomsjön (ca 310 m ö.h.), bestånd vid förstubron och stort d:o vid Sydöstra knuten 1976(!).

Libbsticka är en gammal medicinal- och köksväxt som härstammar från östra Medelhavsområdet. Den är funnen vid några tillfällen som kvarstående nära trädgårdar och på utkast. I byn Mellby, Segerstad sn, har den lång tradition som odlad och rapporterades därifrån redan 1922. Libbsticka har minskat på Öland beroende på att den sällan odlas i dagens trädgårdar. Eftersom den hittats vid sedan lång tid övergivna bosättningar och har kontinuitet i Mellby bedöms den som bofast i landskapet.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Förvildad, bofast.
Gårdsväxt; Gustavsson (1947) skriver att libbsticka, planterad vid gårdarna, skyddade mot orm. Blad och rot användes som läkemedel. Äldre uppgifter är mycket fåordiga om växtplatsens karaktär, och det går ofta inte att avgöra om det handlar om odlade eller förvildade plantor. Under våra inventeringar har libbsticka påträffats dels på jordhögar, på skräphögar och i odlingsrösen i anslutning till gårdar, förmodligen spridd med utkast, dels vid byggnader eller ruiner, där den ibland kan ha varit planterad men, kanske oftast, fröspridd. Kanske behöver arten kontinuerlig ”påfyllning” från odlade bestånd för att kunna finnas kvar på lång sikt.

Libbsticka kommer från sydvästra Asien och odlades mest förr som krydd- och medicinalväxt. I regel funnen kvarstående men ibland också på utkast och någon gång frösådd. 

Libbstickan är en flerårig, storväxt umbellat som tidigare odlades tämligen allmänt ”på gårdar, i täppor och trädgårdar på landsbygden” där den ofta växte nästan som vild (Thedenius 1871). Arten användes framför allt som kreatursmedicin för att förbättra kornas mjölkproduktion (Retzius 1806). Sedan användningen successivt upphört under 1800-talets slut, växer libbstickan nu kvar i gårdsmiljöer, ofta vid husväggar, vilket traditionellt är den vanligaste växtplatsen. Under senare tid har arten i viss mån återkommit i odling, men nu som kryddväxt. Libbstickan frösår sig lätt i öppen jord men sprider sig sällan utanför bebyggelsens närhet. Arten är mycket konkurrenskraftig och beständig där den väl etablerat sig, men kan ändå på sikt hotas eftersom den ibland betraktas som ett svårutrotat gårdsogräs utan nytta i hushållet.

Ursprunglig i Iran, därefter införd till Europa och Nordamerika. I Sverige upp till mellersta Norrland.

Libbsticka har mycket länge planterats vid gård och fäbod, eftersom den har ansetts kunna skydda mot diverse faror och skadedjur. Möjligen har den även använts som kryddväxt, dess nuvarande funktion. ­Lenaeus (1764) nämner den från Delsbo, under namnet Ligusticum som är en felskrivning av ­Levisticum (Corneliuson 1997). Det är också nära hus eller husgrunder som vi mest har hittat arten. En planta kan tämligen oförändrad i mer än 50 år växa intill en husvägg i ­söderläge på mycket torr mark. Arten blommar i linneans och i mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar.