Taxasida

libbsticka

Levisticum officinale

W. D. J. Koch

libbsticka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

libbsticka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • libbsticka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Levisticum officinale
Vetenskapligt namn, fullständig form
Levisticum officinale W. D. J. Koch
Svenskt namn
libbsticka
icelandic
Skessujurt
norwegianBokmal
løpstikke
norwegianNynorsk
løpstikke
Finskt namn
liperi
finlandSwedish
libbsticka
Danskt namn
Løvstikke
Foton
Katarina Stenman
odlad, Sofiehem, Umeå 2022-05-30
Anders Delin
Flytåsen, Rättvik 2010-07-09
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2020-07-10
Patrik Engström
Gudö 2010-06-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Birger (1908a) nämner, att libbstickan har odlats här och där och att den anträffats som förvildad i Vemdalen kyrkbyn samt vid Hållvallen i Lillhärdal. Den senare fäboden besöktes 1988. Då fanns där ingen libbsticka men väl ett mycket stort bestånd av mästerrot. Inga nyare uppgifter om libbsticka föreligger.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1424 Levisticum officinale Koch

This species probably originates from the Orient (Iran). It is introduced into Europe and N. America. The map is preliminary.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Libbsticka är en gammal, odlad medicinalväxt som på senare tid kommit till heders igen, men nu som kryddväxt. Den är huvudsakligen funnen som tillfälligt förvildad på utkastplatser och intill odlingsställen.

Arten är i Sverige känd som förvildad sedan slutet av 1700-talet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läke- och kryddväxt från Asien, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. Libbsticka ses nästan enbart kvarstående på ödetomter. Broddeson (ms) fann den odlad eller förvildad vid 60 gårdar i Närke vid en omfattande undersökning på 1930-talet. Samtidigt vittnade ägarna av ett 20-tal andra gårdar att den förr hade växt även där. Vid Lilla Runsala i Lerbäck sågs den 1991 ymn. över ca 5 m² i en ödetomt omvandlad till hage, men så stora bestånd är ovanliga.

Av särskilt kulturhistoriskt värde var förekomsten vid gården Dammen i Knista där den växte vid flera av de gamla byggnaderna, granne med den ännu betade skogen intill 1996.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som krydd- och medicinalväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad vid gårdar och på ruderatmarker. Sannolikt tidigare etablerad på primärlokalen i Kristianopel.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förr planterad medicinalväxt vid gårdar, någon gång förvildad i de omedelbara omgivningarna, numer sällan kvarlevande. - 15 (12).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

På 1970-talet 1 lokal.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen sällsynt men ännu kvar i alla regioner. Odlad härdig också längst i NV: Hällefors: Stora Tomsjön (ca 310 m ö.h.), bestånd vid förstubron och stort d:o vid Sydöstra knuten 1976(!).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: särskilt förr allmänt odlad köks- och kryddväxt; ibland självsådd och åtminstone på några lokaler bofast. Först uppgiven 1859 från Lackalänga (ONor i LD), men odlad sedan 1300-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (ca 25) rutor vid förra inventeringen. I allmänhet fåtalig på lokalerna.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Libbsticka kommer från sydvästra Asien och har odlats i Sverige åtminstone sedan slutet av 1600-talet (Hylander 1971), först som läkeväxt, senare som köksväxt. Den saknades inte i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Ligusticum vulgare, på svenska libbesticka). Scheutz (1864) upptog växten bland de i Småland allmänt odlade (men uppfattade den inte som nämnvärt förvildad). I vår tid ser man den – förutom i odling – på ödetorp och i övergivna trädgårdar, där den kan stå kvar länge. Den påträffas dessutom i gårdskanter, på utkast och jordhögar och någon gång på vägrenar eller i gräsmark nära bebyggelse. På lokalerna finns det i regel bara enstaka plantor; arten har ingen förmåga till vegetativ spridning och den förökar sig sällan med frö. En lokal med riklig förekomst sedan åtminstone 10 år är dock Västervik Törnsfall Nyhult (7G2h 3003), ödetorp, 2006 (RK).
Funnen i 129 rutor; tidigare uppgifter från 64 rutor. Sällsynt men ganska jämnt spridd (dock saknas aktuella fynd i sydväst). – Kvarstående, utkommen eller svagt förvildad; knappast verkligt bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Libbsticka är en gammal medicinal- och köksväxt som härstammar från östra Medelhavsområdet. Den är funnen vid några tillfällen som kvarstående nära trädgårdar och på utkast. I byn Mellby, Segerstad sn, har den lång tradition som odlad och rapporterades därifrån redan 1922. Libbsticka har minskat på Öland beroende på att den sällan odlas i dagens trädgårdar. Eftersom den hittats vid sedan lång tid övergivna bosättningar och har kontinuitet i Mellby bedöms den som bofast i landskapet.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast.
Gårdsväxt; Gustavsson (1947) skriver att libbsticka, planterad vid gårdarna, skyddade mot orm. Blad och rot användes som läkemedel. Äldre uppgifter är mycket fåordiga om växtplatsens karaktär, och det går ofta inte att avgöra om det handlar om odlade eller förvildade plantor. Under våra inventeringar har libbsticka påträffats dels på jordhögar, på skräphögar och i odlingsrösen i anslutning till gårdar, förmodligen spridd med utkast, dels vid byggnader eller ruiner, där den ibland kan ha varit planterad men, kanske oftast, fröspridd. Kanske behöver arten kontinuerlig ”påfyllning” från odlade bestånd för att kunna finnas kvar på lång sikt.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Libbsticka kommer från sydvästra Asien och odlades mest förr som krydd- och medicinalväxt. I regel funnen kvarstående men ibland också på utkast och någon gång frösådd. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sedan mycket länge odlad kryddväxt från Iran. Oftast kvarstående eller något självspridd på gamla torp. Nu verkar odlingen återupptas och libbsticka påträffas därmed också på utkast. Ej konsekvent noterad. 24 lokaler i 23 rutor (3 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Libbstickan är en flerårig, storväxt umbellat som tidigare odlades tämligen allmänt ”på gårdar, i täppor och trädgårdar på landsbygden” där den ofta växte nästan som vild (Thedenius 1871). Arten användes framför allt som kreatursmedicin för att förbättra kornas mjölkproduktion (Retzius 1806). Sedan användningen successivt upphört under 1800-talets slut, växer libbstickan nu kvar i gårdsmiljöer, ofta vid husväggar, vilket traditionellt är den vanligaste växtplatsen. Under senare tid har arten i viss mån återkommit i odling, men nu som kryddväxt. Libbstickan frösår sig lätt i öppen jord men sprider sig sällan utanför bebyggelsens närhet. Arten är mycket konkurrenskraftig och beständig där den väl etablerat sig, men kan ändå på sikt hotas eftersom den ibland betraktas som ett svårutrotat gårdsogräs utan nytta i hushållet.

Ursprunglig i Iran, därefter införd till Europa och Nordamerika. I Sverige upp till mellersta Norrland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Libbsticka är ursprunglig i sydvästra Asien, men nu spridd över hela Europa. Den odlas som bladkryddväxt i Sverige, nu ej så ofta använd, men ändå odlad i kryddträdgårdar etc. i demonstrationssyfte. I Uppland är den sällsynt. 50 kartblad, 57 kvadranter.
Almq. Odlad här och där vid bondgårdar och torp; icke förvildad.
Man finner libbstickan oftast som kvarstående eller förvildad i kulturmarker kring bebyggelse, på ödetomter och i torpmiljöer, mera sällan på jordhögar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Ofta odlad köksträdgårdsväxt under 1800-talet. Arnell (1902) anger den som allmän i odling vid gårdar i Österfärnebo, Ockelbo och Järbo, men noterar den även i Torsåker, Ovansjö, Hille och Hedesunda. Påträffad som kvarstående vid ödegårdar i de flesta socknar av landskapet men oftare förr än nu.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Libbsticka har mycket länge planterats vid gård och fäbod, eftersom den har ansetts kunna skydda mot diverse faror och skadedjur. Möjligen har den även använts som kryddväxt, dess nuvarande funktion. ­Lenaeus (1764) nämner den från Delsbo, under namnet Ligusticum som är en felskrivning av ­Levisticum (Corneliuson 1997). Det är också nära hus eller husgrunder som vi mest har hittat arten. En planta kan tämligen oförändrad i mer än 50 år växa intill en husvägg i ­söderläge på mycket torr mark. Arten blommar i linneans och i mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Libbsticka var förr vanlig som odlad medicinal- och i någon mån kryddväxt, även på skogsbygdens torp. Libbsticka ansågs hålla ormar borta från gården (Liden, RL). Redan Collinder (1909) anger den som ”här och där planterad vid gårdar för att därifrån avhålla ormar”. Idag är den åter populär i kryddland.