Taxasida

kråkkrassing

Lepidium coronopus

(L.) Al-Shehbaz

kråkkrassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

kråkkrassing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kråkkrassing
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lepidium coronopus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lepidium coronopus (L.) Al-Shehbaz
Svenskt namn
kråkkrassing
norwegianBokmal
kråkekarse
norwegianNynorsk
kråkekarse
Finskt namn
kaljuvariksenkrassi
finlandSwedish
kråkkrassing
Danskt namn
Ravnefod
Foton
Patrik Engström
Södra Sandby söder om 2012-06-01
Thomas Gunnarsson
Lenstad,Torslunda,Mörbylånga 2023-08-11
Thomas Gunnarsson
Norra lunden östra kanten,Ås,Mörbylånga 2008-06-20
Thomas Gunnarsson
Södra Sandby söderut,Sandby,Mörbylånga 2013-06-30
Thomas Gunnarsson
Södra Sandby söderut,Sandby,Mörbylånga,Mörbylånga 2003-06-18
Thomas Gunnarsson
Södra Sandby söderut,Sandby,Mörbylånga,Mörbylånga 2003-06-18
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

983 Coronopus squamatus (Forsk.) Asch.

Syn.: C. procumbens Gil.

This species originates from C. and S. Europe, N. Africa and W. Asia and is spread to several parts of the world, for instance to Fennoscandia, parts of Africa, N. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 178.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Kråkkrassing är en gammal, kulturberoende art som växer mer eller mindre tillfälligt på starkt kulturpåverkad mark med gles växtlighet. I Halland sågs den senast 1948-1952. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Medelhavsområdet. I Sverige vanligen tillfällig.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Sannolikt gammal bofast art, åtminstone i Karlskrona.

Kråkkrassing är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Hamnplatser, tillfälligt införd med barlast. -3 (2).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: under större delen av 1900-talet endast känd från ca 10 aktuella lokaler men dessförinnan troligen betydligt vanligare och 1838 anförd som ”allmän på slätterna och strandtrakterna i västra delen” (Lilja 1838). De senaste årtiondena uppenbart åter något vanligare. För sin överlevnad helt beroende av skräpiga kulturmarker i framför allt städer och byar. Nationellt rödlistad (VU).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Kråkfot
Kråkkrassing är en gammal medborgare i södra Sveriges flora. Den växer på öppen, trampnött, näringsrik mark i städer och vid gårdar norrut till Bohuslän och Östergötland, men i vår tid är den mycket ovanlig. Permanenta inlandsförekomster saknas troligen numera men har funnits åtminstone i Skåne och i södra och centrala Östergötland (före 1900, Genberg 1992). På Öland har kråkkrassingen varit vanlig (Sterner 1986). Även i Småland verkar arten ha funnits på gator i städerna, nämligen i Jönköping och Gränna, Kalmar Kalmar (känd sedan 1831 men sannolikt försvunnen som bofast redan före 1900) och möjligen Västervik Västervik (1860-talet). Den har även kommit in till hamnar, troligen till stor del med barlast – i Småland i Kalmar Kalmar, Mönsterås Mönsterås och Västervik Västervik. I landskapet sågs arten senast i Mönsterås 1938.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 6 rutor. – Gammal kulturföljeslagare; bofast men numera utgången.
Kråkkrassing betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kråkkrassing har minskat kraftigt sedan Sterner (1938) då den utan större problem hittades i samtliga socknar. Orsaken till minskningen är att gårdagens "skräpiga miljöer" med gödselupplag och frigående höns på gårdsplanen numera är sällsynta. Många ladugårdsplaner asfalteras, lättskött för lantbrukaren men tråkigt för kråkkrassingen. På kvävepåverkad mark där den främst förekommer, riskeras arten att slås ut av högväxta och konkurrenskraftiga grannar. Därför behövs tramp från människor och djur som håller jorden öppen så att kråkkrassing kan finnas kvar. Arten kan delvis vara förbisedd eftersom den gärna växer nära hus och ladugårdar, en miljö där inte alla inventerare känner sig bekväma med att klampa in. På dagens Öland hittas den främst på de sydöstra delarna där mjölk- och köttproduktion fortfarande är en viktig del av lantbruket. Kråkkrassing har lång kontinuitet på en del lokaler. Vid Horns kungsgård, Högby sn, fann Sterner den 1932 och där växer den än idag på ladugårdsplanen.

Kråkkrassing har en speciell frukt med rynkad och taggig yta. Den är perfekt för att haka fast i passerande djur och på så sätt får växten lift till en annan växtplats. I en fårbeteshage söder om S. Sandby, Sandby sn, ser man tydligt hur kråkkrassing mellan åren på detta sätt flyttar sig mellan olika ställen i beteshagen. Växten har en lång blomningstid. Milda och småregniga höstar har den setts i fin blom i slutet av november tillsammans med massvis av groddplantor.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Johansson (1897) bedömde kråkkrassing som sällsynt. Den förekom då mest på västra delen av Gotland med tolv lokaler från Grötlingbo till Lärbro och Hangvar och var, enligt Johansson, ”något sporadisk”. Under våra inventeringar har den inte återfunnits på sina äldre lokaler, men däremot påträffats på ungefär lika många nya.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Kråkkrassing är en gammal kulturföljeslagare som växer på blottad, störd, ibland hårt trampad mark i kustsamhällen och städer, till exempel i rabatter och gräsmattor, på gångbanor och gator eller på skräpmark. Den förekommer även på kreaturstrampad mark. Arten har minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen, förmodligen beroende på uppstädning och asfaltering i samhällen och hamnar. De flesta aktuella lokalerna är tillfälliga.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkomling, av ovisst ursprung, växer i gräsmattor, rabatter och annan störd, öppen mark. Sällsynt i Göteborg, där den är ganska vitt spridd och inte alltid rapporterad. Dock är den sällan sedd på samma lokal flera år i rad. Nationellt hotad art (VU sårbar). Rapporterad från 12 lokaler i 6 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tillfällig inkomling. Rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Tillfällig adventivväxt, fordom mera stationär.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen till Gävle hamn vid åtskilliga tillfällen fram till 1912. Först angiven av Carl Johan Hartman & Claes Östling 1810.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner tretton gamla fynd på barlast och i stadsmiljö, men inget sentida.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr i många hamnar, enligt Collinder (1909) på barlast.