kråkkrassing

983 Coronopus squamatus (Forsk.) Asch.

Syn.: C. procumbens Gil.

This species originates from C. and S. Europe, N. Africa and W. Asia and is spread to several parts of the world, for instance to Fennoscandia, parts of Africa, N. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 178.

Kråkkrassing är en gammal, kulturberoende art som växer mer eller mindre tillfälligt på starkt kulturpåverkad mark med gles växtlighet. I Halland sågs den senast 1948-1952. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.

Medelhavsområdet. I Sverige vanligen tillfällig.

Sannolikt gammal bofast art, åtminstone i Karlskrona.

Kråkkrassing är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Hamnplatser, tillfälligt införd med barlast. -3 (2).

Kråkkrassing har minskat kraftigt sedan Sterner (1938) då den utan större problem hittades i samtliga socknar. Orsaken till minskningen är att gårdagens "skräpiga miljöer" med gödselupplag och frigående höns på gårdsplanen numera är sällsynta. Många ladugårdsplaner asfalteras, lättskött för lantbrukaren men tråkigt för kråkkrassingen. På kvävepåverkad mark där den främst förekommer, riskeras arten att slås ut av högväxta och konkurrenskraftiga grannar. Därför behövs tramp från människor och djur som håller jorden öppen så att kråkkrassing kan finnas kvar. Arten kan delvis vara förbisedd eftersom den gärna växer nära hus och ladugårdar, en miljö där inte alla inventerare känner sig bekväma med att klampa in. På dagens Öland hittas den främst på de sydöstra delarna där mjölk- och köttproduktion fortfarande är en viktig del av lantbruket. Kråkkrassing har lång kontinuitet på en del lokaler. Vid Horns kungsgård, Högby sn, fann Sterner den 1932 och där växer den än idag på ladugårdsplanen.

Kråkkrassing har en speciell frukt med rynkad och taggig yta. Den är perfekt för att haka fast i passerande djur och på så sätt får växten lift till en annan växtplats. I en fårbeteshage söder om S. Sandby, Sandby sn, ser man tydligt hur kråkkrassing mellan åren på detta sätt flyttar sig mellan olika ställen i beteshagen. Växten har en lång blomningstid. Milda och småregniga höstar har den setts i fin blom i slutet av november tillsammans med massvis av groddplantor.

Gammal, bofast.

Inkommen, bofast.
Johansson (1897) bedömde kråkkrassing som sällsynt. Den förekom då mest på västra delen av Gotland med tolv lokaler från Grötlingbo till Lärbro och Hangvar och var, enligt Johansson, ”något sporadisk”. Under våra inventeringar har den inte återfunnits på sina äldre lokaler, men däremot påträffats på ungefär lika många nya.

Kråkkrassing är en gammal kulturföljeslagare som växer på blottad, störd, ibland hårt trampad mark i kustsamhällen och städer, till exempel i rabatter och gräsmattor, på gångbanor och gator eller på skräpmark. Den förekommer även på kreaturstrampad mark. Arten har minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen, förmodligen beroende på uppstädning och asfaltering i samhällen och hamnar. De flesta aktuella lokalerna är tillfälliga.