klockgentiana

Broddeson (1932c) kände växten från västra Örebro län, vilket väl avsåg sydöstra stranden av Möckeln i Värmland (Wall 1852, Hård 1952).

1496 Gentiana pneumonanthe L.

This species occurs in Europe and W. Asia. Its counterpart in eastern N. America is G. linearis Froel. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 351.

Klockgentiana är ursprunglig på flacka mineraljordsstränder vid näringsfattiga sjöar samt längs bäck- och åstränder i myrrika skogstrakter. Där växer den i fukthedsvegetation bland främst pors Myrica gale och blåtåtel Molinia caerulea. Arten är emellertid betes- och brandgynnad och fuktiga naturbetesmarker, både vid havet och i inlandet, brukar hysa individrika förekomster. Landskapets rikaste lokal är dock en obetad fukthed vid havet, som från och till hävdas genom bränning.

Klockgentiana har i likhet med övriga gentianor gått tillbaka under 1900-talet, men inte i samma katastrofala omfattning som dessa. Många växtplatser i jordbruksbygder har utplånats genom torrläggning och uppodling, igenväxning/plantering samt byggverksamhet.

Rikare klockgentianalokaler bör skyddas och hävdas på lämpligt sätt, dvs främst genom kreatursbete och utan att gödslas. Även bränning kan i vissa fall vara lämpligt.

Den sällsynta alkonblåvingen Maculinea alcon, som är bunden till klockgentiana för äggläggning och tidig larvutveckling, finns på några av landskapets individrikaste växtplatser för klockgentiana.

Gammal bofast art.

Klockgentiana är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Wikström (1824) uppger Lockerud i Vänersborgs församling; lokalen är belägen i Västergötland. Uppgiften citeras som ”nära Wenersborg” av Myrin (1832) och Larsson (1859, 1868).

Flerårig kal ört med motsatta blad. Stjälken är med undantag från enstaka blomskaft helt ogrenad. Bladen är nästan linjära med en mittnerv (övriga parallella nerver är otydliga) och något inrullade kanter. Bladrosett saknas. Blommar mycket sent, tidigast i augusti, med ett fåtal stora upprätta klocklika blommor. Blommorna har en typisk mörkblå färg med gröna strimmor på utsidan. Fodret har utspärrade, smala och spetsiga flikar.

Klockgentiana växer på frisk–fuktig näringsfattig öppen mark. Naturbetesmarker, fuktiga hedar, stränder och myrkanter är exempel på växtmiljöer. Den finns bara i sydvästligaste Sverige, från Dalsland till Skåne och är en sällsynt och minskande art.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig vid blomning.
Arter ur släktet Gentianella, t.ex. fältgentiana (G. campestris) är ett- eller tvååriga örter med blad som har fler tydliga parallella nerver, en bladrosett av levande eller döda blad samt stjälkar som ofta är grenade nära basen.

Ett belägg angavs vara samlat i Slite i Othem 1884 (B. Ringström i LD), men betecknades av S. Birger (i bifogat brev 1916) som ett falsarium.

Klockgentiana växer på näringsfattig, fuktig till blöt mark med glest växttäcke i fuktängar och fukthedspartier i hällmark samt vid sjöstränder, i regel tillsammans med blåtåtel och klockljung. Den är beroende av hävd och har försvunnit eller minskat starkt i antal på många lokaler. Dessutom är många av de plantor som finns kvar ofta småvuxna och blommar dåligt. Förmodligen har också kvävenedfallet bidragit till tillbakagången, om inte annat så genom att igenväxningen går fortare. Arten är värdväxt för fjärilen alkonblåvinge, och på en del lokaler syns regelbundet dess äggskal sitta kvar som små vita kulor på foderblad och stänglar. Klockgentianan har en sydlig utbredning i Bohuslän och har hållit sig kvar framför allt på Hisingen och runt Nordre älvs utlopp men också i skogsområdet Svartedalen. En nyfynnen lokal i norr ansluter till norska förekomster. På flera lokaler är arten förmodligen utgången, eftersom den inte setts till på flera år och på många andra är den fåtalig. 17 lokaler hade färre än 20 stänglar vid räkning 2009 och endast på 5 lokaler kunde stänglarna räknas i hundratal.