Taxasida

granfibbla

Hieracium pellucidum

Laest.

granfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjörn Tyler
Översikt
Översikt

granfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • granfibbla
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton
Torbjörn Tyler
Lejaskogen, Guldsmedshyttan 2025-07-03
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Närke 16 socknar (Tyler 2002a, 2005).

Lekeberg Kvistbro (Adlerz 1903b).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inga aktuella fynd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: mycket sällsynt; förutom från de aktuella lokalerna föreligger äldre uppgifter endast från Brösarp och Oppmanna.
Kommentar: B, granskare TTy.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Granfibbla är känd från alla svenska landskap och är vanlig i stora delar av landet. Den växer nästan enbart i starkt skuggig skogsmark med hög luftfuktighet.
Funnen i 57 rutor; tidigare uppgifter från 62 rutor. Vanlig på höglandet, sällsynt i övrigt, särskilt längst i söder. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Granfibbla är känd från de flesta svenska landskap. Den klarar att växa skuggigt och ses främst i rikare skogar. På Öland är den funnen på två lokaler under inventeringen där fyndet i Räpplinge sn ligger nära ett par äldre fynduppgifter.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Torr till fuktig tallskog eller barrblandskog. Granfibbla är den vanligaste skogsfibblan på Gotland (noterad från 2,8 % av provrutorna), men liksom övriga skogsfibblor är den mycket sällsynt på södra Gotland. Johanssons bedömning, allmän på norra och mellersta Gotland, gäller troligen även i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först publicerad av S Almquist (1881) från Uddevalla.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Äldre fynd: Brännkyrka. Gåsinge-Dillnäs. Kila. Kärnbo. Länna. Nacka. Salem. St.Malm. Strängnäs. Vårdinge. Ärla. Östertälje.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Skåne till Norrbotten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Granfibbla är en vittspridd, ganska vanlig art som förekommer över hela landet.
Växer i örtrika barrskogar, på hyggen, i igenväxande hagmarker och på örtrika skogsvägskanter och -slänter.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Insamlingar finns från drygt 25 lokaler i Njurunda, Sundsvall, Alnö, Timrå, Attmar, Tuna, Liden, Stöde, Torp, Borgsjö och Haverö.
Collinder (1909) som H. melanolepis: tämligen allmän; måttligt–sparsamt.