Torbjörn Tyler
Lejaskogen, Guldsmedshyttan 2025-07-03
Taxasida
granfibbla
Hieracium pellucidum
Laest.
granfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjörn Tyler
Översikt
Översikt
granfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- granfibbla
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Närke 16 socknar (Tyler 2002a, 2005).
Lekeberg Kvistbro (Adlerz 1903b).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktuella fynd.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: mycket sällsynt; förutom från de aktuella lokalerna föreligger äldre uppgifter endast från Brösarp och Oppmanna.
Kommentar: B, granskare TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Granfibbla är känd från alla svenska landskap och är vanlig i stora delar av landet. Den växer nästan enbart i starkt skuggig skogsmark med hög luftfuktighet.
Funnen i 57 rutor; tidigare uppgifter från 62 rutor. Vanlig på höglandet, sällsynt i övrigt, särskilt längst i söder. – Ursprunglig.
Funnen i 57 rutor; tidigare uppgifter från 62 rutor. Vanlig på höglandet, sällsynt i övrigt, särskilt längst i söder. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Granfibbla är känd från de flesta svenska landskap. Den klarar att växa skuggigt och ses främst i rikare skogar. På Öland är den funnen på två lokaler under inventeringen där fyndet i Räpplinge sn ligger nära ett par äldre fynduppgifter.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Torr till fuktig tallskog eller barrblandskog. Granfibbla är den vanligaste skogsfibblan på Gotland (noterad från 2,8 % av provrutorna), men liksom övriga skogsfibblor är den mycket sällsynt på södra Gotland. Johanssons bedömning, allmän på norra och mellersta Gotland, gäller troligen även i dag.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först publicerad av S Almquist (1881) från Uddevalla.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Äldre fynd: Brännkyrka. Gåsinge-Dillnäs. Kila. Kärnbo. Länna. Nacka. Salem. St.Malm. Strängnäs. Vårdinge. Ärla. Östertälje.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Skåne till Norrbotten.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Granfibbla är en vittspridd, ganska vanlig art som förekommer över hela landet.
Växer i örtrika barrskogar, på hyggen, i igenväxande hagmarker och på örtrika skogsvägskanter och -slänter.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Insamlingar finns från drygt 25 lokaler i Njurunda, Sundsvall, Alnö, Timrå, Attmar, Tuna, Liden, Stöde, Torp, Borgsjö och Haverö.
Collinder (1909) som H. melanolepis: tämligen allmän; måttligt–sparsamt.
Collinder (1909) som H. melanolepis: tämligen allmän; måttligt–sparsamt.