gotlandsmåra

1522 Galium rotundifolium L.

Syn.: G. scabrum auct., non L.

This variable species occurs in C. and S. Europe, NW. Africa and in some Asiatic mountains. It also occurs as an adventive in several places outside the map area. The closely related G. kamtschaticum Steller in E. Asia and northwestern and eastern N. America and G. oreganum Britt. in the Cascade Mts. are also mapped.

Huvudutbredningen för gotlandsmåra finner man i mellersta och södra Europas bergstrakter. I Norden förekommer växten endast på Öland och Gotland.

Gotlandsmåra växer halvskuggigt i örtrika, mossiga granskogar, ofta med inslag av skogsek samt i hässlen med enstaka granar. Glesare tallskogar, bland- eller björkskogar kan sällsynt hysa arten. Ofta växer gotlandsmåra längs skogsvägar, stigar men även i skogsbryn. En viss utglesning av skogen verkar arten klara så länge inte mer konkurrenskraftiga växter tar över.

Gotlandsmåra är endast funnen i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Under inventeringen har växten hittats på flera nya ställen och totalt är den nu känd från ca 80 lokaler, flera av dem mycket rika. Sammantaget har vi idag bättre kunskap om utbredningen av gotlandsmåra på Öland, främst genom noggranna inventeringar av Vera och Göran Wendt. Den nordligaste utpostlokalen vid Hälludden, Böda sn, är inte återfunnen (Almquist 1949). Om slutavverkning sker på lokaler som hyser gotlandsmåra riskerar arten att försvinna.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Halvöppet till skuggigt i granskog och tallskog samt barrblandskog, ofta på sandunderlag. Pettersson (1958) karakteriserade miljön som granblandad tallskog på tunna, kalkfattiga sandlager över hårdare kalkstenar, alltid tillsammans med kruståtel. Gotlandsmåra har dock ett något vidare biotopspektrum och är inte helt bunden till hårdare kalksten.

Arten angavs av Johansson (1897) som ”H. o. d. på n. v. Gotl., eljes sälls.” med växtplatser från Tjängdarve i Sproge, Eksta och Lojsta till Tingstäde och Stenkyrka. Numera saknas uppgifter från de tre sydligaste av dessa socknar. Pettersson (1958) hade 34 inprickade lokaler på en utbredningskarta (Johanssons inkluderade), men uteslöt växtplatsen i Sproge. I övrigt stämmer dagens frekvens och utbredning i stort med Johansson, även om utposter nu hittats i Sundre, i Hangvar och i skogar inom Hellvi och Lärbro socknar runt Hammarsänget. I framtiden kan gotlandsmåra påverkas negativt av de nu allt intensivare avverkningarna i artens skogar.

På sin enda sörmländska lokal växer gotlandsmåran på en skogsstig på barrmylla bland växter som backglim och vippärt. Ståndorten har en värmegynnad flora. Växten har sannolikt ingen längre historia i landskapet och det finns inga tidigare fynd. Det är en gåta hur växten kommit till platsen. Antingen är den utplanterad eller så har den kommit in med frö eller på annat sätt med människan.