Taxasida

fyrling

Crassula aquatica

(L.) Schönland

fyrling är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

fyrling är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • fyrling
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Crassula aquatica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Crassula aquatica (L.) Schönland
Svenskt namn
fyrling
icelandic
Vatnsögn
norwegianBokmal
firling
norwegianNynorsk
firling
Finskt namn
(vesi)paunikko
finlandSwedish
fyrling
Danskt namn
Korsarve
Foton
Peter Ståhl
Vreten, Färnebofjärdets NP 2017-07-18
Anders Delin
Tjurepannans NR, Tanum 2010-08-15
Katarina Stenman
Norum, Sävar 2020-07-22
Katarina Stenman
Tannbäcksavan, Lycksele 2020-08-14
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1002 Crassula aquatica (L.) Schönl.

Syn.: Tillaea aquatica L.

This inconspicuous species has a wide, disjunct lowland distribution. It is reported among the amphi-atlantic plants by Hultén (Amphi-atl., p. 266 and map 248) but may also be classified as a discontinuous circumpolar species. The closely related C. vaillantii Roth in S. Europe and W. Asia reaches towards the north approximately to the broken line on the map. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 196.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Fyrling är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer både på grunt vatten och på tidvis översvämmad, sandig/dyig mark. De vanligaste växtplatserna är hällkar och strandgölar, som helt eller delvis torkar ut på sommaren. Gynnsamma år med tillräcklig nederbörd uppträder arten mycket rikligt i dessa biotoper, medan den under torrår kan vara som bortblåst. Fyrling växer också på långgrunda sötvattensstränder med gles växtlighet. Den konkurrenssvaga arten försvinner om stränderna växer igen, t ex på grund av upphört bete.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Konkurrenssvag vattenväxt i upptorkande grunda vatten på frilagda sediment. Senare tiders övergödning och igenväxning kan ha slagit ut arten, möjligen kan den sökas i Arbogaån och Hjälmaren.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fyrlingen växer på tidvis torrlagda stränder av täm­ligen näringsrika sjöar och havet, vanligen på mine­ralbotten. Arten finns dessutom i dammar och i grunda hällkar, särskilt på kalkhällar. I hällkar på bar humus gror fyrling vanligen efter augustiregnen och den sena växtsäsongen bidrar säkert till att den för­bisetts.

Fyrlingen är numera mycket sällsynt i Sörmland och bara återfunnen i skärgården. Enligt Hofberg (1852) var arten under 1800-talet tämligen allmän på sjöstränder men detta är nog en över skattning och äldre fynd styrker knappast påståendet. Den tycks tidigare främst ha växt på Mälarens stränder samt på utsötade Östersjöstränder vid Stockholm och Nyköping.

Fyrlingen har gått tillbaka starkt på grund av igen­växning efter upphört bete och annan förändring av sjöstränder och i Sörmland är dess fortlevnad starkt hotad.

Europa, norra Asien, Nordamerika. I Sverige spridd, mest utefter kusterna.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

14; sällsynt; sedan 1920-talet två kända lokaler (10, 11). Att döma av den skandinaviska utbredningen mindre väl anpassad till Övre Bergslagens temperaturklimat. Utbredningstyp: S3.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Fyrling är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Grunda strandvatten på dy- eller lerblandad sandbotten i sjövikar, lugna vikar och stränder vid större vattendrag samt i sötvattenpåverkade havsfjärdar, även på strandäng. - 40 (17).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Crassula aquatica)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit mycket sällsynt; totalt uppgiven från 31 lokaler men aldrig med mer än 13 aktuella lokaler samtidigt, dock aldrig sedan början av 1800-talet med så få aktuella lokaler som i dag. Nationellt rödlistad (NT).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Crassula aquatica

Fyrling förekommer på tidvis översvämmad mark av olika slag. Dels finner man den vid långgrunda, moiga eller leriga stränder med lätt inblandning av organiskt material, oftast vid dammar och reglerade sjöar. Dels växer den i klippskärgården i hällkar och på tunn, tidvis vattendränkt jord i sänkor i hällarna (Witte 1930).

Fyrlingen är för sin överlevnad i inlandet beroende av att variationerna i vattenstånd förblir ungefär de samma som nu. Inga aktuella uppgifter finns om förekomst i skärgårdsmiljö; troligen har arten förbisetts där under inventeringen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Uppgifterna hos Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) från bäcken vid Dalhem (även hos Rosén & Wahlenberg 1821 och Wahlenberg 1824–26) betvivlades av Johansson (1897). Belägg är inte kända, och arten är inte noterad senare.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Fyrling är en liten konkurrenssvag art som oftast växer i grunda hällkar, som torkar ut under torra perioder, eller på annan tidvis fuktig mark, gärna tillsammans med ävjebrodd och smålånke. På detta sätt ser man den på öar och holmar i skärgården. Mot slutet av sommaren och på höstkanten färgar den lilla, anspråkslösa arten marken röd på sådana lokaler. I inlandet växer den i små bestånd på finkornig mineraljord på långgrunda stränder av oftast reglerade sjöar med varierande vattenstånd. På sådana lokaler har arten minskat kraftigt sedan förra inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i Göteborgs skärgård vid hällkar och gropar på havsstränder, i inlandet på leriga, dyiga stränder av sjöar och åar. Mycket liten och troligen förbisedd men kan ha minskat i inlandet, eftersom den missgynnas av eutrofering och igenväxning. Rödlistad art (NT missgynnad). Sällsynt i Göteborgs skärgård, mycket sällsynt i inlandet. 11 lokaler i 8 rutor.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket sällsynt i Uppland. Rödlistad. 8 kartblad, 8 kvadranter.
Fyrling är en av de små vattenväxterna med bladrosett, som växer på slamstränder vid sjöar, älvar och vid havet. Den har även påträffats i hällkar,
Förändring - 82 %. – Liksom de flesta av de övriga rosettväxterna i sötvatten har fyrling minskat kraftigt. Den hade tidigare de flesta uppländska växtplatserna vid Dalälven, men där är den nu funnen bara på två lokaler. Troligen påverkas den negativt av regleringen av vattendrag och sänkning av sjöar så att de årliga vattenståndsväxlingarna minskat kraftigt (Maad m.fl. 2009). Den förekom även i hällkar i uppsalatrakten (Almquist 1965), men tycks nu vara helt borta från sådana miljöer.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Fyrling är en ursprunglig art som tidigare var vanligare i landskapet. Den angavs som sällsynt i Gävletrakten 1848 och 1863. Sannolikt var dock växten vid denna tid ganska vittspridd, särskilt längs kusten. Sju aktuella lokaler i proportion till tjugofyra gamla vittnar tveklöst om tillbakagång.
De vanligaste följearterna är strandranunkel (90%), sylört, ävjebrodd, nålsäv, sumpnoppa och bitterpilört.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Frön av fyrling gror mycket snabbt. Plantor med mogna frukter, planterade i jord utan fyrlingfrön, var redan efter tre veckor omgivna av en matta av en milli­meter stora fröplantor med hjärtblad. Snabbheten torde bero dels på nedärvda egenskaper, dels på att temperaturen på växtplatsen på högsommaren blir hög. Växtplatserna är blottlagda fuktiga älv-, sjö- eller havsbottnar eller mycket grunda pölar. Fröna kommer dock i första hand inte från plantor utan från fröbanken. Milberg & Stridh (1994) visade att det i Vikarsjön i Ljusdal, en våg (lagun­sjö) som står i nära förbindelse med Ljusnan, fanns över 50 000 grobara frön av fyrling per kvadratmeter.

Fyrling är ettårig och helt anpassad till överlevnad som frö, både i hällkar som torkar ut fullständigt och på bottnar som dränks. Blomningen är beroende av vattennivån. När fröna gror i grunt vatten eller våt jord utvecklas även blommor snabbt. Blomman har helt vita eller i spetsen rosafärgade kronblad som inte säras alls eller bara glipar något, så att smala springor bildas mellan dem. En blomma bildar mycket snabbt frö, samtidigt som nya blommor på skottet slår ut.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Fyrling är en liten strandväxt som hör hemma i det s.k. ävjebroddsamhället, och då främst i kustens brackvattenområden. Den är känd från båda älvarnas mynningsdeltan liksom från Selångersåns delta, men också från långgrunda havsstränder. Fyrling växer på blottade, instabila fuktiga revlar av mo eller lera, ofta med organisk inblandning. Den ses längst ned i vattenbrynet eller i små avsnörda pölar, i söder också i hällkar. På blöt havsstrandäng, som vid Njurunda Grönviken, har den setts växa i botten bland gräsväxternas pionjärer. Collinder (1909) noterar den i Njurunda som ”flerstädes i skärgården”; i sen tid är fynden få där, vilket kan tala för det tidigare strandbetets betydelse. I inlandet är den mycket sällsynt. Förekomsten i Selångersfjärden kan kanske ses som en relikt havsstrandslokal.