Taxasida

flenört

Scrophularia nodosa

L.

flenört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Anders Delin
Översikt
Översikt

flenört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • flenört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Scrophularia nodosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Scrophularia nodosa L.
Svenskt namn
flenört
norwegianBokmal
brunrot
norwegianNynorsk
brunrot
Finskt namn
(tumma)syyläjuuri
finlandSwedish
flenort
Danskt namn
Knoldet brunrod
Foton
Anders Delin
Mellan Halvfari och Sandnabben, Skog 2014-06-29
Lars Efraimsson
Tjärnberget, Forshaga kommun 2024-06-24
Lars Efraimsson
Tjärnberget, Forshaga kommun 2024-06-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1631 Scrophularia nodosa L.

This species is widely distributed in Europe and W. Asia. It has probably been introduced into N. America (or native on New Foundland). The present distribution is ampi-atlantic (Hultén, Amphi-atl., p. 162 and map 143). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 388.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Flenört är ursprunglig men kulturgynnad. Exempel på någorlunda naturliga miljöer är ängslövskogar, bergbranter, bäckraviner och lövridåer utmed vattendrag. Vanligast är den emellertid i lövsluttningar och dungar vid bebyggelse, i anslutning till vägar, åkervägar, renar, rösen och fägator samt i diken, på brandfläckar och diverse ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läkeört, på Hjälmarslätten allm., i Skogsbygden delvis spridd–täml. allm. i ålundar, vägkanter, diken, sandjordsträdor, tippar, hassellundar, åkerkullar, parker m.m.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ej känd som spontan längre norrut i kustlandskapen. - 96 (28).

Arten har inplanterats i Graninge Graningebruk på "Söder" 2 återkommande förekomster (Pierre 1986 r).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän (mest i eutrofa lågtrakter) upp till dalagränsen i Nedre Bergslagen; uppenbarligen - fastän ännu otillräckligt känd - starkt avtagande frekvens i Grythyttan, Ramsberg N, Järnboås och Övre Bergslagen Minskar troligen framförallt på grund av de högsta trakternas sämre temperaturklimatiska betingelser. Mer eller mindre konstant på Nedre Bergslagens kalklokaler, utan att fördenskull vara starkt bunden till dem. Utbredningstyp: S1.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Flenört växer på måttligt torr till fuktig mulljord. Den trivs bäst på skuggiga eller halvskuggiga platser men kan växa i full sol. I naturlig omgivning påträffas den i örtrik löv- och blandskog, på berghyllor, i lövbranter och ravinkanter samt längs bäck- och åstränder, men väl så ofta finner man den i starkt kulturpåverkad omgivning: rösen, åkerrenar, diken, gårdskanter och industritomter.
Arten växer för det mesta enstaka, men där kväve frigjorts efter röjning och kalhuggning uppträder den ofta i stora bestånd.
Funnen i 1382 rutor; tidigare uppgifter från 224 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Flenört är ursprunglig på steniga havsstränder och i glesare skogar, ofta av lundkaraktär. Men majoriteten av dagens lokaler kan betecknas som diverse skräpmarker: jord- och stentippar, gamla stenbrott samt grävda vattenhål och bevattningsdammar. Flenört ses även i grusiga vägkanter, helst när de löper genom skogar. Ibland växer den längs diken, i åkerkanter och betesmarker. Vid ett tillfälle är den funnen i alvarkarst.

Flenört är vanlig på Öland men undviker nästan helt Stora Alvaret. För övrigt växer den spritt över större delen av ön. Den gynnas av en ökad näringstillgång i landskapet samt mänskliga aktiviteter som när betesmarker röjs, skogsvägar dras fram eller dammar grävs.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen till mer sluten, frisk till fuktig miljö: mullrik lövskog (ofta vid husgrunder från järnåldern) och granskog, ängen, gräsmark, snårmark, åkanter och stränder; sekundärt även på soptippar och skräphögar, i rabatter, kanal-, åker- och körvägskanter, stenbrott och grustag. Någon gång i karstsprickor. En avvikande form med blekgröna blad och enfärgade, ljust gulgröna blommor är uppgiven från Tjälder i Boge (Fries 1920, som f. pallida). Denna form är även funnen på en f.d. skräphög i Ekeby (Larsson 1994); frö från beståndet ger, enligt Larsson, exakt likadana plantor.

Johansson (1897) angav ”H. o. d. på v. och s. Gotl., mer sälls. på n. och ö. delarna”. Dagens frekvens och utbredning på Gotland stämmer bra med denna beskrivning.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Flenört växer i halvskugga eller skugga på näringsrik, frisk mulljord i alla typer av löv- och blandskogar, gärna vid bergrötter, i sluttningar och raviner. Arten kan också förekomma mer exponerat i skogsbryn, på dikesrenar och vägkanter och man finner den dessutom i skräpmarker.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk, ganska mullrik mark i lövskogar, nedanför bergbranter, längs åar och bäckar, i skogsbryn, vid dikes- och vägkanter samt även på kulturmark. Mycket vanlig till vanlig i hela landskapet. 708 rutor (85 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige hela landet, i norr ovanligare. I Sörmland mycket allmän, jämnt spridd – (90%). Flenörten växer ofta i bäck- och åraviner, i lövskog och på stränder oftast enstaka eller i små bestånd. Lika ofta ser man den i vägkanter, skogsbryn, dikesrenar, häckar och snår samt på tomtmark, vid gårdar och på avfallsplatser. Arten är kvävegynnad och igenväxningstålig och växer gärna i bestånd av andra näringsgynnade högörter som nässlor och stinksyska.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 695 kartblad, 2288 kvadranter.
Almq. Allmän, till yttre skärgården.
Flenört växer i glesa partier av örtrika barrskogar, lövskogar, strandskogar och lundar, på hyggen, kring gårdar och på dikeskanter. Den förekommer i enstaka exemplar eller mindre bestånd, men sällan i större mängd.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Flenört är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. H.W. Arnell angav den som tämligen allmän vid 1900-talets början med undantag för Högbo, Järbo och Ockelbo socknar där den var ovanligare.
På kulturmark är kvävearter som brännässla (32%), hallon, åkertistel, hundkäx och tussilago vanligt sällskap. I skogen är liljekonvalj, ängsfräken, revsmörblomma och olvon vanliga följeväxter. Flenörten blommar i juli. Blommorna besöks ofta av getingar som troligen är viktiga pollinatörer.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Flenörtens stjälk växer upp ur en jord­stam som är en centimeter i diameter och omkring 3 cm lång. Jordstammen har knoppar till nya stjälkar på ovansidan. Arten finns i fröbanken i skog där den saknas som planta (Granström 1986). Den blommar i linneans tid och är överblommad i mjölkens. Flenörten står kvar obetad tillsammans med örnbräken på hästbetad mark. Inga gröna delar övervintrar. Vinterståndare brukar finnas kvar på våren.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Flenört är ofta svårupptäckt genom sina anspråkslöst färgade, mörkögda och märkliga blommor som föga avtecknar sig mot den frodvuxna vegetationen. Den är en sydlig värme- och näringskrävande växt som bildar små, växlande bestånd. Den är vanligast i sydost och inåt sannolikt klimatiskt begränsad. Arten växer naturligt i sydbergslundar och ibland dyker den upp mer nyckfullt bland sly och högörter i varma lövdungar. Den tilltar vid röjningar och uthuggningar och gynnas av kväveanrikning. Arten finns inte i granskog men kan dyka upp på mullrika hyggen på brunjord i öster. I Njurunda och Tuna finns den också i älvraviner, där den gynnas av löv- och vedförna. Den har noterats från lundflora vid rikbäckar i Njurunda och Borgsjö, från kulturpåverkade åar i Attmar, och från en havsnära grustäkt på Oljeberget i Njurunda. Nära kulturen finns den också kring lövhögar, komposter och brinkar utnyttjade som tippar.