Taxasida

desmeknopp

Adoxa moschatellina

L.

desmeknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Bengt Stridh
Översikt
Översikt

desmeknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • desmeknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Adoxa moschatellina
Vetenskapligt namn, fullständig form
Adoxa moschatellina L.
Svenskt namn
desmeknopp
norwegianBokmal
moskusurt
norwegianNynorsk
moskusurt
Finskt namn
tesmayrtti
finlandSwedish
myskört, desmeknopp
Danskt namn
Desmerurt
Foton
Bengt Stridh
Rudö, Vstm 2022-05-08
Peter Ståhl
Boulognerskogen, Gävle 2026-04-24
Peter Ståhl
Gamla kyrkogården, Gävle 2026-04-25
Thomas Gunnarsson
Törnbotten österut,Algutsrum,Mörbylånga 2014-04-19
Thomas Gunnarsson
Vickleby kyrka,Vickleby,Mörbylånga 2022-03-26
Thomas Gunnarsson
Bredbrunnen,Torslunda,Mörbylånga 2015-04-19
Thomas Gunnarsson
Ispeudde,Glömminge,Mörbylånga 2007-05-04
Thomas Gunnarsson
Dödevi sjögata,Högby,Borgholm 2007-04-14
Anders Delin
Fors, Hornån, Hälsingtuna 2014-05-10
Anders Delin
Fors, Hornån, Hälsingtuna 2014-05-06
Patrik Engström
Eldgarnsö, Ekerö kommun 2010-04-30
Bengt Stridh
Rudö, Vstm 2022-05-08
Lars Efraimsson
Tjärnberget, Forshaga Kommun 2020-05-06
Lars Efraimsson
Tjärnberget, Forshaga Kommun 2020-05-06
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2007-05-03
Torbjorn Tyler
2012-05-07
Nicklas Strömberg
Omberg, Ög 2008-05-04
Nicklas Strömberg
Omberg, Ög 2008-03-23
Nicklas Strömberg
Stocklycke, Omberg, Ög 2008-04-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Miljö okänd. - 1 (1).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1737 Adoxa moschatellina L.

This widespread, boreal-montane species occurs through most of Europe, parts of N. and C. Asia and N. America. It has an almost circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 112 and map 104).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Desmeknopp är ursprunglig. Den växer i små grupper eller mindre bestånd på mullrik mark i lundar och ädellövskogar, särskilt i ekbestånd med hassel Corylus avellana. Arten är konkurrenssvag och man finner den därför ofta på fläckar med gles växtlighet, t ex vid basen av större träd. Den är vanligast i områden med finjordar, främst lera.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sälls.–täml. allm på Närkeslätten, f.ö. sälls. och saknas i ett 10-tal socknar. Blomberg (1865a) ansåg att den var vanlig vid norra Hjälmarstranden. I Viby känner vi ett 20-tal lokaler (Nilsson).

Desmeknopp växer i mullrika lövlundar eller ekhagar i täta bestånd under bl.a. ek, och i barrmatta under gran, vid sank vägkant, odlingsröse, stenig hage, bäckravin, gårdshäck, bergsskrevor, fuktig blandskog m.m.

Massförekomster sågs under hägg vid den strandnära Bokärrlunden i Götlunda över 100-tals m² 1975 och vid Ramsnäset i Mellösa 1999.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän kring och inom Västeråsfjärden och i Kungs-Barkarö/Kung Karls lundområde; för övrigt spridd i Mälarområdet, V-ut till Arboga. Några, kanske reliktiska förekomster i Skogslåglandet på edafiskt och temperaturklimatiskt gynnsamma ståndorter; troligen en d:o i kalkområden i V. Bergslagen Tämligen starkt sydlig art (i Sverige med förekomstgrupper upp till mellersta Norrland). Mälarområdet utgör N-gräns för sammanhängande utbredning Utbredningstyp: S10.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Desmeknopp växer helst i lätt skugga på fuktig till måttligt torr, näringsrik mulljord, gärna på lera. Arten är konkurrenssvag och föredrar platser med gles vegetation, till exempel vid trädbaser eller på mulltäckta block. Den förekommer, ofta i helt små bestånd, i ädellövskog med hassel, särskilt i och nedanför bergbranter, i sluttningar, längs bäckar och på annan genomsilad mark. Vidare uppträder den på tuvor i kärr med ädellövträd eller al samt på ekbackar, i lövdungar, hasselbestånd och igenväxande slåttermarker. Någon gång kan man se den på ganska starkt kulturpåverkad mark, i häckar och bryn vid gårdar eller i hagmark; ibland bildar den då stora bestånd.
Funnen i 210 rutor; tidigare uppgifter från 118 rutor. Ganska vanlig nära kusten i sydost, i Södra Vätterbygden samt i östra delen av höglandet, ganska sällsynt från trakten av Värnamo mot sydost till Växjö, i övrigt sällsynt (saknas i stora delar av södra och västra Småland). – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Desmeknopp växer halvskuggigt på mullrik, frisk mark med för övrigt glest växttäcke. De vanligaste växtmiljöerna är ädellövskogar, hässlen, mindre lundar och ofta ses den utmed skogsstigar eller i gamla fägator. När röjningar sker för att skogsbete ska återupptas kan desmeknopp, åtminstone kortsiktigt, gynnas. På några lokaler har den valt att växa vid basen av större hasselbuskar, på trädsocklar i alsumpskogar eller i multnande stubbar av döda lundalmar. En udda miljö noterades vid Karum, Högsrum sn, där desmeknopp hittades på mossklädda husruiner inne i en ädellövskog. Vid Vickleby kyrka växer den öppet i en gles gräsmatta intill en stenmur. Sällsynt har den påträffats i barrskogar och torrängar med enbuskar, i det sistnämnda fallet växer den inuti buskagen.

Utbredningen är koncentrerad till områden där lämpliga växtmiljöer finns, främst ädellövskogar. Speciellt frekvent är arten i delar av västra kustskogen. Liksom förr saknas desmeknopp längst i söder, Ventlinge och Ås sn, samt på sydöstra Öland söder om Stenåsa. Desmeknopp har lyckats hålla sig kvar i små lundrester omgivna av hårt brukad åkermark. Några nyfynd har gjorts men arten är knepig att inventera då den endast är synlig under en kort period av växtsäsongen. Dessutom gör den gröngula färgen att den lätt smälter ihop med bladmattor av sippor och andra lundens innevånare. Sammantaget förefaller desmeknopp relativt stabil på Öland.

Den huvudlika blomsamlingen har i toppen en 4-talig blomma, dessutom sitter fyra 5-taliga sidoblommor korsvis motsatta. De bildar nektar som lockar besökande insekter, främst olika flugor. Fruktsättningen är ofta dålig och desmeknopp sprider sig huvudsakligen vegetativt. Äldre bestånd kan täcka flera kvadratmeter.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Lövskog, lövbranter, ängen, ofta vid trädbaser eller på murar av järnåldershusgrunder och stensträngar. Någon gång på kyrkogårdar och vägkanter mot trädgårdar. Desmeknopp är mycket skuggtålig men p.g.a. sin litenhet känslig för igenväxning. Den förekommer rikligast i Grötlingbo. Under våra inventeringar är den funnen i följande socknar: Öja, Fide, Grötlingbo, Havdhem, Hablingbo, Levide, Stånga, Burs, Etelhem, Garde, Alskog, Sproge, Eksta och Fröjel. Arten uppgavs av Johansson (1897) som ”På s. delen sälls.”. Samma förhållanden gäller också i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Desmeknopp växer i halvskugga eller skugga på frisk till fuktig mulljord, oftast med skalinslag framför allt i ädellövskog, men arten förekommer också i mera triviala lövskogar och blandskog samt i hagmarker. Den växer ofta intill grova trädstammar eller block och ibland på klippavsatser med lövförna. Nästan alltid förekommer desmeknopp tillsammans med hassel, vitsippa, blåsippa och svalört.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk, mullrik jord i halvöppna lövskogar, lundar, igenväxande hagar, betesmarker och i skogsbryn. Trivs med av halvskugga lite upplösta grässvålar och gynnas av kalk och grönsten. Vårblommande, försvinner tidigt och kanske förbisedd. Ganska vanlig på Falbygden och vid de övriga platåbergen, mindre vanlig till sällsynt på andra håll. 307 lokaler i 167 rutor (20 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, norra Asien, Nordamerika. I Sverige upp till Jämtland. I Sörmland tämligen sällsynt, vanligare utmed kusten samt vid Mälaren och Hjälmaren – (6%). Desmeknoppen växer på mullrik jord, särskilt ofta på plana eller svagt sluttande mulltäckta berghällar eller i bergsskrevor i ädellövskog och i ekbackar. Den förekommer ibland även i fuktig alskog och någon gång under gran, men då vanligen på tidigare lövgödslad mark. Desmeknoppen finns oftast på lokaler med lång lövskogskontinuitet och är därför vanligast i områden med åldriga grova träd. Den kan emellertid även ibland förekomma på skuggig, mullrik starkt kulturpåverkad mark. Arten är konkurrenssvag och grönskar och sätter frö innan den djupa sommarskuggan sluter sig under lövträden. Genom sitt tidiga vissnande är den säkert delvis förbisedd.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland. Rödlistad. 126 kartblad, 170 kvadranter.
Desmeknopp växer skuggigt, oftast i skogar och lundar med ek, hassel och lind, gärna i myllrik jord på klippavsatser. Den förekommer även i al- och björksumpskogar och strandlundar. I beteshagar har den noterats både på myllrik, fuktig mark under granar och i öppnare miljöer på fuktig ängsmark.
Förändring - 39 %. – Desmeknopp har minskat, troligen på grund av konkurrens av mera högvuxna arter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Desmeknoppen har bara hittats i parker och grönområden i Gävle. Det är svårt att veta om den är ursprunglig eller en gammal park-inkomling. Redan 1848 angavs den förekomma flerstädes kring staden. I den senare upplagan av Gävletraktens växter ges exempel på lokaler. Arten har i stora drag samma utbredning idag som under mitten av 1800-talet men verkar nu minska genom igenväxning.
Typiska följeväxter är maskrosor, kirskål, hundkäx, harsyra, alm och vitsippa. Ofta finns andra vårblommande lundväxter i närheten, t.ex. vårlökar, svalört och rysk blåstjärna. I likhet med dessa försvinner växten spårlöst på sommaren. Blomningen sker i vitsippstid samtidigt med dvärgvårlök och harsyra. Inga observationer har gjorts efter mitten av juni.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Desmeknopp beskrivs som myrspridd. På lokalen i Fors, mellan Hornån och Bergsjövägen utanför Hudiksvall, som kan överensstämma med en av de lokaler som uppgavs redan 1898, upprätthålls och sprids populationen även vegetativt med 1–2 dm långa utlöpare. Varje utlöpare bildar i sin ända en 10 × 4 mm stor, strutformig, vit övervintringskropp med några glesa låga fjäll på ytan. Vid blomningstiden utgår från strutens breda ända, som är dess framända, antingen ett blad eller en blomstjälk tillsammans med ett eller två blad. Dessutom har den i samma ända en, två eller tre millimetergrova vita utlöpare med enstaka fjäll och smal spets och ett litet rödaktigt hoprullat bladanlag. Från övervintringskroppens undersida utgår en knippa tunna rötter. Den bakre, smala, ändan av övervintringskroppen är antingen tvärt avbruten eller har bruna rester av fjolårets utlöpare.
Blomningen inträffar i vitsippans tid, samtidigt även med harsyra. Blomknopparna är gröna. När kronbladen slår ut blir de småningom blekt gulgröna. Med näsan intill blomman kan man känna en svag doft som något liknar den mycket starkare doften från jättebalsaminens blommor. De överblommade blommorna slår ihop kronbladen till hälften. Gröna blad kan undantagsvis ses i ljungens tid, men vanligen är de borta betydligt tidigare.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Desmeknopp är en av våra kustbundna vårväxter. Den har sin förekomst främst i kustsocknarnas gamla järnåldersbygder och där kan man se dess olivtonade mattor en kort tid under försommaren. Ofta är den lokalt riklig i lövblandskog på mjäla längs de nedskurna bäckarna och åravinerna, särskilt vid Selångersån med biflöden, gärna på mullrik jord under hägg Prunus padus, gråal Alnus incana och sälg Salix caprea. Mycket frekvent är den också i den kalkpåverkade hägg–albården vid havsstranden i Hässjö och Tynderö, som utgör artens nordgräns efter kusten. Den finns även i sydvända lundar, t.ex. under berg och mindre knallar. På mycket näringsrik mark kan arten någon gång stå i barrförna under grova granar, exempelvis i Selånger Siljeberget.
Ofta bildar desmeknoppen massbestånd på naken jord eller bland vissna löv. Den gynnas av förna, t.ex. multnande löv och kvisthögar, men ses ibland i tunn mylla på block eller hällar i rika skogsdungar. Arten klarar att växa i stark skugga, t.ex. i nordvända ravinkanter. Den kommer ofta nära bebyggelsen och kan finnas på mullrik mark i trädgårdar, i mindre, isolerade förekomster kring en kompost eller under en gammal bärbuske, som vid Rännö i Tuna.