alvararv

752 Cerastium pumilum Curt.

The occurrence of this polymorphic species (excl. subsp. pallens, see no. 755) seems to be rather irregular. It is, however, incompletely known. The distribution is on the whole the same as that of C. semidecandrum. It has been introduced into N. America.

Gammal bofast art, nu utgången (Karlsson 2001b; den kan emellertid ha uppträtt tillfälligt istället). Kalkarv är kalkgynnad (Karlsson 2001b) och kan eventuellt ha kommit in till Blekinge från Öland eller Gotland genom sjöfarten.

Kalkarv är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Alvararvens världsutbredning omfattar Mellan- och Sydeuropa samt Norden där den främst förekommer på Öland och Gotland som utgör nordliga utpostlokaler. På Öland växer den på kalkrik alvarmark, ofta på de mosskuddar som täcker kalkstenshällen eller direkt i tunt vittringsgrus. Den kan även hittas på lite mäktigare grusalvar tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum liksom i betade, stäppartade torrängar. Ibland är alvararv funnen i kanten av vätar, åkerrenar, gamla sandtag och på klapperstensvallar.

Alvararv är vanlig på hela Stora Alvaret och utmed västra landborgen. Den växer även på samtliga småalvar som finns längre norrut på Öland. Alvararv har många fynd utmed västra stenkusten, från Högby sn och vidare söderut till Alböke. I östra sjömarken och Mittlandet växer den på insprängda små alvarpartier. Observera på utbredningskartan hur sällsynt alvararv är väster om väg 136, söder om Borgholm. Markens kalkinnehåll är där alltför lågt för att tillfredsställa arten.

Alvararv är lättast att känna igen när växten är ung. Då avslöjar den sig på plantornas brunröda färg och de påtagligt stora blommorna med kronblad som är tydligt längre än foderbladen. När blomning och fruktsättning fortskrider blir den svårare att skilja gentemot klibbarv C. glutinosum. Om stjälken både har glandelhår och vanliga hår även på den nedersta delen är det alvararv. Om det endast finns vanliga hår på nedre delen av stjälken blir det värre. Då får man mäta de längsta körtelhåren på foderbladen, mogna frön och längden på stiften. Hos alvararv är måtten 0,35–0,55 mm, 0,55–0,6 mm och 1,1–1,5 mm; motsvarande mått hos klibbarv är 0,25–0,35 mm, 0,45–0,55 och 0,6–0,9 mm (Letz m.fl. 2012).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr, kalkrik miljö: alvarmark, hällmark, ofta i mosstuvor eller i tunn jord eller grus över hällen; även strandklapper, torrängar i jordblottor, körspår eller annan störd mark. Spridd och allmän över Gotlands alvar- och hällmarksområden, vilket även återspeglas genom andelen i undersökta provrutor. Alvararv saknas helt i områden med djupa jordar, exempelvis södra och mellersta Gotlands jordbruksbygder, samt inom öns mer uttalade sandområden. Johansson (1897) angav alvararv som ”allmän”. Dagens frekvens inom öns kalkområden motsvarar den bedömningen.

Alvararven är en ettårig och höstgroende ört. Den växer i skrevor på kalkhällar, ofta tillsammans med andra arvarter och andra små höstannueller. Antagligen har arten invandrat över havet direkt från Gotland på liknande sätt som fältvädd, toppjungfrulin och flera orkidéer med liknande utbredning.