Taxasida

vitpil

Salix alba

L.

vitpil är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

vitpil är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vitpil
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Salix alba
Vetenskapligt namn, fullständig form
Salix alba L.
Svenskt namn
vitpil
norwegianBokmal
hvitpil
norwegianNynorsk
kvitpil
Finskt namn
valkosalava
finlandSwedish
vitpil
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vitpil är främst planterad i anslutning till bebyggelse, men kan ibland också vara mer eller mindre varaktigt förvildad. Den härstammar sannolikt från Främre Asien.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnads- och läkeväxt, mycket sällan förvildad, ännu obeständig i Närke. Först samlad som odlad i Örebro 1898 (A. C. Jansson, OREB). Stora odlade ex. sedda vid Gamby i Bo runt igenlagd damm, 6 stora ex. bho 615 cm etc. 1990 (Holmer), vid Ålsta i Hallsberg 2 ex. 1963, 2000 (Hallin ms; !) och öster om kyrkan i Lännäs 3 alléträd 1993 (!OREB).

Se även: silverpil Salix alba var. sericea

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Vitpil är planterad för vindskydd, flätverk eller prydnad och kvarstående eller tillfälligt förvildad i utkast eller liknande.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

2; Mälarslätten: Västerås Östra holmen 1944 (Holmström). - Nedre Bergslagen: Nora N Hagby kvarn, förvildad vid ån, ett ex. 1957 (Almquist). - [Troligen odlad: Västerås: Stensborg 1926 (Öberg); jfr Salix repens subsp. rosmarinifolia.]

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast. Gammal kulturväxt som odlats till prydnad, vindskydd och för tillverkning av vidjor m.m. sedan 1500-talet (KLun 2007) och säkert förvildad även före 1749. Numera lokalt fullständigt naturaliserad och därutöver ofta planterad och kvarstående.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: majoriteten av uppgifterna avser vanlig vitpil S. a. var. alba, kultursorten gulpil S. a. ’Vitellina’ har uppgivits ett flertal gånger men inga otvetydiga belägg har kunnat uppbringas.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Vitpilen är inhemsk i stora delar av Europa, i västra Asien och i Nordafrika. Den har odlats i Sverige åtminstone sedan 1700-talet som prydnadsträd och till vindskydd. Arten trivs bäst på fuktigt, näringsrikt finsediment. Den påträffas i Småland främst utanför trädgårdar och parker, vid stränder, på dikes- och vägkanter, tippar och utfyllnadsmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vitpil är ursprunglig i Europa, förutom de norra delarna, och förekommer också i norra Afrika, Turkiet och västra Sibirien. I Sverige har den gamla anor som odlad, främst i Skåne. Även på Öland har den planterats som alléträd och då ofta hamlats. Enstaka träd kan ses kvarstående i gårdsmiljöer, åkerkanter och längs traktorvägar. Genom att avbrutna kvistar kan slå rot förekommer den även spridd till kanten av bevattningsdammar, i skogsbryn, på botten av gamla sandtag och ibland som utkast. Vid några få tillfällen är vitpil konstaterad som självsådd med små fröplantor.

Vitpil är spridd främst i bymiljöer söder om Borgholm. Några vackra vitpilsalléer med hamlade och grova gamla träd kan nämnas som öster om Bostorp N. Möckleby sn samt öster om Möllstorp Algutsrum sn. Det har inte varit alltid möjligt att skilja på kvarstående och självspridda träd varför de redovisas kollektivt. Med tanke på de många fynden där den inte är påtagligt odlad bedöms vitpil som bofast i landskapet.

Vitpil förekommer med två varieteter, inte accepterade som taxa i Jonsell (2000). Vanlig vitpil var. alba har brungröna–rödbruna årskvistar och blad som är silkeshåriga på båda sidorna, åtminstone som unga. Silverpil var. sericea har blad som är tätt silkeshåriga på båda sidorna under hela säsongen. Från Öland har båda varieteterna noterats. Vitpil kan växa upp till ett stort, grovt träd med grå bark som är kraftigt fårad och sprucken. Bladen är smalt lansettlika–ellipsoida, ± silkeshåriga på båda sidorna; ibland kala mot slutet av säsongen. Årskvistarna är även de silkeshåriga liksom knopparna. Hängefjällen har nertill långa, krusiga hår men upptill är de kala, en bra skiljekaraktär mot knäckepil S. euxina och dess hybrider; hos dem har hängefjällen långa, raka hår längs hela kanten.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kvarstående.
Vitpil är inte ovanlig som prydnadsträd. Enstaka träd som påträffas i ängen och nära bebyggelse är troligen planterade för prydnads skull. Till tre lokaler har den emellertid lyckats rymma, kanske med utkast av jord eller kvistar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vitpil i vid bemärkelse odlades förr som prydnad och vindskydd och kan stå kvar vid ödetomter och intill gamla gårdar och även någon gång förekomma förvildad.

Se även vanlig vitpil Salix alba var. alba och silverpil Salix alba var. sericea

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Planterad och kvarstående på tomter, finns i större delen av Europa. Ej konsekvent rapporterad. De flesta uppgifterna är från de västra delarna av landskapet. Noterad från 28 lokaler i 28 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Asien. I Sverige odlad i ett flertal former med olika växtsätt, hårighet på bladen och färg på kvistarna. I Sörmland tämligen sällsynt – (4%). Vitpilen är ett allmänt odlat prydnadsträd i parker och på gator. De flesta rapporterna avser planterade träd, men arten förekommer också på tippar och utkast spridd med trädgårdsavfall. Korsningen med knäckepil, grönpil S. × rubens, anträffas här och var i landskapet men belägg saknas i regel. Belagda fynd finns i Brännkyrka Gröndalshamnen vid Mälaren 1994 (HGU S) och Gröndal vid Trekanten på sjöns västra sida 1994 (HGU S).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Ursprunglig bl.a. i sydligare delar av Europa; odlad som prydnadsträd, kvarstående eller förvildad. 80 kartblad, 108 kvadranter.
Almq. Odlad, tämligen sällsynt (mest söderut); icke förvildad.
Vitpil har påträffats i parker och på vägkanter, skräpmarker och tippar.

Två varieteter har noterats: var. sericea silverpil, 2 fynd, och var. vitellina gulpil, 1 fynd.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt förvildad från odlade träd. Arten anges först av Carl Hartman (1848) från Gävle, »Kastet, nära Lilla Rudsjön, sannolikt spontan«. Från inventeringen finns 8 fynd – företrädesvis från tippar och i närheten av herrgårdsparker. Två av fynden avser silverpil, S alba var sericea.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vitpil har påträffats en gång i sen tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vitpil är sedan gammalt ett vanligt odlat prydnadsträd i hela landskapet; någon gång förvildas den genom utkast och av kvistar som rotat sig. Flera former har odlats, även sådana med starkt gula kvistar s.k. gulpil, S. alba ’Vitellina’. Åtminstone i kustbygden (t.ex. vid Bünsowska tjärn i Sundsvall) finns även odlade ”vitpilar” med starkt hängande grenverk tydande på inslag av S. babylonica, troligen kaskadpil S. xsepulcralis.
Några noterade förvildningar av vitpil nedan.