vit näckros

I många sjöar i södra Närke har arten ansetts dominera över nordnäckrosen och vara allm. (Sernander 1894a). Uppfattningen får visst stöd av Segerström (1932), Stålberg (1939), Nilsson (1978) och Dalhielm (1985). Egna undersökningar av pollenytans struktur på insamlade vita näckrosor från hela Närke visar snarare att sydnäckrosen är sälls. i hela området, vilket redan Samuelsson (1923a) konstaterade.

Pollen av sydnäckros har hittats i bl.a. flertusenårig sjönötstorv i Axberg, Hackvad, Kumla och Ramundeboda (Kjellmark 1896, 1899, Sernander & Kjellmark 1896, L. von Post 1909a, 1925, Sernander 1910b, c).

I Sverige finns tre vitblommiga näckrosor: vit näckros N. alba ssp. alba, nordnäckros N. alba ssp. candida och atlantnäckros N. alba ssp. occidentalis. Tidvis har de betraktats som skilda arter. Mellanformer är vanliga. Under inventeringen har vi behandlat de vita näckrosorna som en kollektivart. De första svenska fynden av atlantnäckros har nyligen gjorts i norra Halland och Bohuslän (Sahlin 1995).

De vitblommiga näckrosorna är ursprungliga och växer i näringsrika/näringsfattiga sjöar, myrgölar, dammar och märgelhålor samt i vattendrag med långsamt strömmande vatten.

Se även underarten atlantisk näckros Nymphaea alba subsp. occidentalis

Näckrosor Nuphar spp. + Nymphaea spp.

Perenna vattenväxter vars flytande blommor och flytblad har mycket långa skaft som utgår från en rotstock. Blommor stora, gula eller vita med många kronblad och ståndare. Stora, tjocka, cirkelrunda eller elliptiska flytblad med öppning baktill ända in till bladskaftet. Undervattensblad av liknande form, men slakare. Frukt fikonformad med radierande märkesstrålar.

Näckrosor förekommer i sötvatten av många slag, t.o.m. i små myrgölar som kan torka ut, och kan även gå ut i utsötat havsvatten (särskilt avsnörda vikar och åmynningar vid Bottenviken).

Förväxlingsrisk:
Omisskännliga! Vattenväxter med liknande bladform (runda med öppning till bladskaftet) är dyblad, som ej är rotad i bottnen, har mindre blad (ca 3 cm) med runda bakhörn, och 3-taliga, vita blommor, och sjögull, som är grenad och har 5-talig, gul blomma på uppstigande skaft.

Se Nymphaea alba (agg.)

Näringsrik kustnära insjö. - 1 (1).

Allmän

Se Nymphaea alba (agg) för diskussion

Se även vit näckros (aggregat) Nymphaea alba agg.

Sällsynt, endast uppgiven från Skogslåglandet och Bergslagen Utbredningstyp osäker.

Jag har själv i fält inte tyckt mig ha anledning misstänka förekomst av denna vanligen storblommiga, i friskt skick tämligen karakteristiska näckros, vare sig i eutrofa eller oligotrofa vatten. Ex., som jag närmare kontrollerat, har alltid varit N. candida. "Några säkra ex. från Vestmanland, Vermland eller nordligare provinser i Sverige har jag ej sett." (NORDSTEDT 1898.) "Från själva Mälaren har jag ej sett något typiskt exemplar." (SAM. 1923b).

812 Nymphaea alba L. subsp. alba

This subspecies is mainly restricted to Europe. The distribution is not clear in areas where this subspecies and subsp. candida (no. 813) occur together, for instance in Fennoscandia and N. Russia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 153. Hybrids with subsp. candida are recorded. The NW. European N. occidentalis (Ostenf.) Moss (Hultén, Atlas 1971, map 767) is included on this map. According to F l. Eur. 1/1964, p. 205, it does not merit specific rank. The N. American, closely related N. odorata Ait. is also mapped.

Ursprunglig, men även utplanterad och förvildad.
Växer i sjöar och åar samt i öppna vattenområden i agmyrar. Rikligast är den i de djupa träsken i Lojsta, Stånga och Etelhem. Många av dagens växtplatser angavs även av Johansson (1897), varför bestånden måste anses vara rätt konstanta sedan slutet av 1800-talet.

Dessutom inkommen eller, i många fall, utplanterad på 16 platser i lergravar, dammar och bryor, även i vattensamlingar i äldre grustag. Plantor med röda eller rosa blommor är på Gotland troligen planterade.

På utbredningskartan markeras även lokaler där vit näckros (enligt vår förmodan) blivit införd (12 lokaler; på 6 av dessa plantor med röda eller rosa blommor).

Endast sydnäckros finns, såvitt känt, på Gotland.

Vit näckros växer i sjöar, dammar och någon gång i lugna partier av långsamt flytande åar. Arten förekommer även i mycket näringsfattiga mossgölar både i inlandets myrar och i kustens fukthed samt på öar och holmar i skärgården. Vid kusten och framför allt på öar ser man då och då bestånd med rosa eller röda, ofta stora blommor, som härrör från utplanterade exemplar med odlat ursprung.
Vit näckros delas i tre underarter, som habituellt liknar varandra. För att skilja dem åt behöver man studera märkesflikarna och fruktämnet. På grund dels av svårigheter att komma åt blommorna och dels på att övergångsformer är vanliga är många fynd rapporterade på artnivå. De flesta av dessa är att hänföra till underarten sydnäckros ssp. alba. Nedan behandlas verifierade fynd av de båda andra underarterna.

Se även atlantnäckros Nymphaea alba subsp. occidentalis

Tämligen allmän i Uppland. Nordnäckros är fridlyst. 366 kartblad, 655 kvadranter.
Almq. I stort sett allmän i skogstrakterna, spridd i slättbygderna; även i skärgårdens flesta insjöar.
Vit näckros är den vanligaste näckrosen i sjöar och åar i skogstrakterna, men den förekommer också i eutrofierade sjöar i slättlandet, t.ex. i Mälaren. Den växer även i myrgölar, i kanten av gungflyn och i hällkar, mera sällan i brackvattenvikar.

De båda underarterna har bara delvis kunnat skiljas ut, bl.a. beroende på att det kan vara svårt att nå blommorna ute i vattnet. Sydnäckros har rapporterats från 152 kartblad och 230 kvadranter och nordnäckros från 165 kartblad och 263 kvadranter, men mellanformer tycks vara vanligast. – På några ställen har rödblommig näckros planterats ut, t.ex. vid Blåsargården på östra Fogdö, där den funnits i mer än tjugo år i en hällkarsliknande vattensamling.