Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-06-20
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/ärtordningen/ärtväxter/käringtänder/käringtand/vanlig käringtand
Taxasida
vanlig käringtand
Lotus corniculatus var. corniculatus
vanlig käringtand är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
vanlig käringtand är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig käringtand
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Lotus corniculatus var. corniculatus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lotus corniculatus var. corniculatus
Svenskt namn
vanlig käringtand
norwegianBokmal
bakketiriltunge
norwegianNynorsk
bakketiriltunge
Finskt namn
niittykeltamaite
finlandSwedish
vanlig käringtand
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Den förmodat vanliga varieteten som förekommer i torr- och friskängar.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Käringtand är vanlig i artrika friskängar tillsammans med luddhavre Helictotrichon pubescens, gökärt Lathyrus linifolius, jungfrulin Polygala vulgaris, gullviva Primula veris och prästkrage Leucanthemum vulgare. Den är även allmän i torr- och klippängar samt i hedvegetation, däremot mindre vanlig i fuktängar. I havsstrandängarna växer den i de övre, torrare delarna och i klippspringor ett stycke ovanför högvattnet. Växten anträffas också på renar och skräpmark; allra vanligast är den dock på vägkanter. Den är betesgynnad.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Torra till friska, främst öppna miljöer: ängsmark, t.ex. torrängar, fuktängar och strandängar; även i ängen. Vanlig käringtand växer också i skogsbryn, i vägkanter och vid stigar och körvägar. Vidare förekommer den på hällmark och alvarmark. Den är en vanlig växt i det öppna gotländska landskapet, vilket också framgår av den höga andelen provrutor där den noterats.
Vanlig käringtand är mycket mångformig på Gotland, vilket hänger samman med artens breda ekologiska spektrum. Former med långa kanthår på blad och foder har noterats (f. ciliatus), liksom överallt långhåriga plantor (f. hirsutus) och, från stränder, former med köttiga blad (f. crassifolius). De inräknas nu i var. corniculatus. Även exemplar med orangeröda till eldröda blommor förekommer (Larsson 1994).
Förutom vanlig käringtand var. corniculatus är även foderkäringtand var. sativus känd från Gotland. Linnés uppgift avsåg säkerligen den ursprungliga varieteten.
Johansson (1897) bedömde frekvensen som allestädes, vilket stämmer bra också i dag.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk till torr, naturlig gräsmark i betesmarker, på ogödslade åkerrenar och andra gräsmarksrester samt även på sandiga marker som grustag och bangårdar. Mångformig, i några gamla vallar har hittats högvuxna, insådda varieteter. Mycket vanlig i hela landskapet. 816 rutor (98 %).