vanlig gulplister

(Lamium galeobdolon)
Status: gammal och bofast, därtill någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %. Påfallande långlivad på gamla lokaler men sällan etablerad på nya.

Vanlig gulplister är spridd i Mellaneuropa; nordgränsen för sammanhängande spontan förekomst går genom Skåne och västligaste Blekinge. Isolerade utposter finns i Småland, Östergötland och Dalarna. Växten föredrar fuktig eller frisk, näringsrik mulljord. Ursprungliga miljöer är blockig löv- och blandskog med ädla lövträd och hassel, sluttningar, branter, källflöden och bäckraviner samt tuvor i näringsrika kärr och sumpskogar, särskilt med al. Växten klarar beskuggning men utvecklas rikast vid ökad ljustillgång, till exempel i gläntor, i bryn eller på hyggen. – Underarten har även odlats som trädgårdsväxt och förvildats, oftast i skogsbryn och gles lövskog.
Lokaler med spontan gulplister är skyddsvärda på grund av att det gäller isolerade utposter. De uppvisar i regel en även i övrigt rik, krävande lundflora med t.ex. lungört Pulmonaria obscura, vårärt Lathyrus vernus och ibland gulsippa Anemone ranunculoides.
Funnen i 44 rutor; tidigare uppgifter från 22 rutor. Sällsynt; som spontan ett tiotal lokaler eller lokalgrupper i östra och norra Småland, som förvildad regellöst spridd i hela landskapet. – Ursprunglig.
Det är påfallande hur väl denna växt har hävdat sig; den är återfunnen på nästan alla tidigare kända lokaler.