tyskfibbla

Hieracium floribundum, H. suecicum
Svenskfibbla ser ut som en grov och hårig upplaga av revfibbla P. lactucella. Som inhemsk är den rätt vanlig i norra och mellersta Sverige och går söderut till Östergötland. Från Småland blev den känd sent, och den är säkerligen inkommen helt nyligen i samband med vägkantsinsåningar – den växer genomgående på renar till större, i sen tid anlagda vägar. Den är troligen av främmande ursprung, eftersom den inte överensstämmer helt med svenskfibblor från längre norrut i landet. Bestämningen har varit svår och material från samtliga nedan angivna lokaler klassificerades först som ängsfibbla P. aurantiaca ssp. dimorpha.
Funnen i 11 rutor; inga tidigare säkra uppgifter. Lokalt spridd kring Värnamo och Växjö, i övrigt mycket sällsynt. – Bofast, sent inkommen kulturföljeslagare.

Sällsynt men med flest fynd i norr (Hållnäs, Österlövsta). 12 kartblad, 13 kvadranter.
De flesta fynden av svenskfibbla är från vägkanter men några kommer från ängsmark vilket tidigare troligen varit den viktigaste miljön för arten.

Svenskfibbla växer inte i lika tät vegetation som revfibbla P. lactucella utan tycks ofta nykolonisera öppen jord. Arten tycks idag framförallt förekomma i vägkanter, även efter skogsbilvägar, på vändplaner, brukningsvägar etc. Ibland ses den i torr, gles ängsvegetation, t.ex. i kanter och skogsbryn.
Svenskfibblan har under inventeringen ibland bristfälligt hållits isär från revfibbla.