trubbdaggkåpa

Sannolikt gammal bofast art.

Sydöstlig art, få lokaler i mellersta Norrland. - 2 (2) .

1133 Alchemilla plicata Buser

This species is restricted to NE. and C. Europe. The distribution is incompletely known.

Trubbdaggkåpa är funnen i ängs- och naturbetesmarker samt vägkanter.

Kanske inhemsk, men känd från i huvudsak samma område i Närke som bl.a. baltisk daggkåpa, varför införsel genom hötransporter eller vallfrö inte kan uteslutas. Trubbdaggkåpa gynnas av långvarig hävd och är tillbakaträngd genom igenväxning, gödsling och dikning av frisk, måttligt påverkad vegetation.

Sannolikt ganska förbisedd, åtminstone i den N hälften av landskapet.

Endast ett fynd (muntlig uppgift av Roland Carlsson, Lekeryd): Storsjö: Nylandsvallen (18C 4i 2- 0-, 1989). Belägg finns i R. Carlssons herbarium. Lokalen ligger i kulturmark på 780 m.

13 lokaler på Mälarslätten, fyra i östligaste Skogslåglandet, två i Bergslagen. Torde vara förbisedd, dock motsvarar de få fynden enligt författarens erfarenhet en i verkligheten låg frekvens. I Östra och Sydöstra Västmanland troligen på sin höjd glest spridd, för övrigt tämligen sällsynt-sällsynt. Artens i Syd- och Mellansverige splittrade utbredningen anses av SAM. (1943) inte bero på ekologiska faktorer utan uteslutande på ofullbordad spridning. Utbredningstyp osäker.

Sannolikt tämligen sen neofyt, främst xenofyt, mestadels invandrad från Uppland. (där arten är gammal och numera allmän-tämligen allmän). Torde åtminstone på lokal 9 ha spritts med gräsfrö, eljest nog mest med vallfrö. Invandringstakten tycks för nuvarande vara låg, artens förmåga att på egen hand sprida sig vidare i Västmanland liten. Den ringa individmängden (lokal 5, 6, 19) tyder möjligen på, att den är mindre väl hemmastadd i Västmanland.

Status: troligen inkommen med hö och frövaror; på någon lokal långvarigt etablerad men ej vidare spridd och knappast bofast. Först uppgiven 1906 från Hörby (GWMo det. SEn i LD).
Kommentar: B, granskare TEl.

I Norden förekommer trubbdaggkåpa huvudsakligen i ett bälte tvärs över Mellansverige och södra Finland. Dess sydgräns går genom Småland (om man bortser från ett par äldre uppgifter från Skåne och Blekinge). Trubbdaggkåpa växer på frisk, gärna något skuggig mark och är starkt bunden till äldre tiders fodermarker – ogödslad ängs- och hagmark. Den tål viss igenväxning, men när den gamla hagmarken övergått till lövskog står den bara kvar i något bryn eller vid grindhålet. Arten förekommer oftast sparsamt och tillsammans med andra daggkåpor. Med lite träning lär man sig dock känna igen de fåtandade, njurlika bladen med sitt insänkta, starkt gulaktiga nervnät.

Trubbdaggkåpan är hos oss en skyddsvärd art. Den indikerar långvarig hävd, och dess lokaler bör skötas på traditionellt sätt med bete eller sen slåtter men utan gödsling eller dikning.

Ursprunglig.
Gläntor och bryn i lövskog, ängen, främst på sandunderlag; på en lokal i en glest skogbevuxen betesäng. De äldre uppgifterna har sparsamt med biotopuppgifter, men även här spelar ängsmark en framträdande roll. Under Projekt Gotlands flora funnen främst på mellersta Gotland, varifrån även de tidiga kollekterna härrörde. Arten är känd från ca 23 äldre växtplatser, av vilka ett par är samma som de nutida. Arten minskade troligen under senare delen av 1900-talet; möjligen kan den även vara förbisedd under våra inventeringar.

Trubbdaggkåpa förekommer i betade eller igenväxande hagmarker och skogsbryn framför allt med ädla lövträd. Den växer inte på vägkanter och dikesrenar som övriga daggkåpor. Enligt Smålandsfloran (Edqvist & Karlsson 2007) indikerar arten långvarig hävd, vilket tycks stämma med våra fåtaliga förekomster.

Trubbdaggkåpan har ungefär samma ekologi som övriga daggkåpor. Den är dock något värmefordrande och växer också på relativt näringsrika lokaler. Från denna regel finns åtskilliga undantag och man kan även hitta arten på skogsstigar i relativt mager miljö.

En förbisedd art, vars utbredning troligen omfattar åtminstone norra och centrala Europa. Den är antagligen gammal i Sverige (Frost-Olsen, brev 2013), där den främst finns i ett bälte över Mellansverige, och är mycket sällsynt i Norrland. Den anses vara starkt bunden till ogödslad ängs- och hagmark (Edqvist & Karlsson 2007).