topplåsbräken

26 Botrychium lanceolatum (S. G. Gmel.) Ångstr.

This species occurs in Eurasia and N. America. In eastern N. America var. angustisegmentum Pease & Moore is distinguished. This perhaps often overlooked species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 256 and map 237), although it has a tendency towards circumpolar distribution. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 10.

Nordlig art, förr möjligen bofast, utgången.

Hot. Arten är starkt hotad, eftersom den knappast förekommer i ursprunglig miljö. Flera av de lokaler där arten registrerats är stadda i snabb igenväxning, t ex Älvros: Frukten (16E 6h 1- 1-, !) och Linsell: Nordiåsen (16D 8g, !).

Fäbodvallarnas nedläggning samt upphörande slåtter och betesdrift har medfört att artens livsrum i landskapet minskat på senare tid. I allmänhet växer endast få exemplar på lokalerna, egna fynd har rört sig om 1-6 ex, undantag är de rika förekomsterna i Ullånger N Viksättssjön, Junsele ödegård NV bron över Urnan och Tåsjö Tjädernäset-Högnäset.

Topplåsbräken har i Sverige en nordlig utbredning med sydgräns i Värmland, Dalarna och Gästrikland, en äldre uppgift föreligger även från Närke. Den hittades nyligen för första gången i Uppland, på en plats i Stockholms skärgård, vilket ansluter till finska förekomster på Åland och i Åbo skärgård. Fridlyst.

Topplåsbräken är troligen en gammal men sent upptäckt kulturföljeslagare, utan naturliga växtplatser i landskapet. Den hittades först 1928 på Iggön av Sten Ahlner. Arten är nordlig men har enstaka förekomster söderut till Uppland.

Kattfot, smultron, lingon, mjölkört och röllika är andra exempel på vanliga följeväxter.

Topplåsbräken är något vanligare än rutlåsbräken. Våra erfarenheter av arten kommer till stor del från lokaler där de förekommer tillsammans. På Bäckeskogsvallen fanns enstaka exemplar av arten sedan länge. Fjorton år efter avverkning av 60-årig granskog, följd av riskrattning och därefter slåtter, kom nya plantor av topplåsbräken och rutlåsbräken och snart därefter även månlåsbräken på den vid det laget gräsklädda marken. Plantorna av topplåsbräken har en tendens att ”vandra runt” och inte komma upp på samma plats varje år, i motsats till månlåsbräken, vars plantor behåller sina positioner (Johansson & Delin 2010).

På en annan yta på Bäckeskogsvallen gick etableringen mycket snabbare. Efter en avverkning av granskog vid slutet av 1970-talet låg en stor rishög kvar, som avlägsnades 2002. Under grenarna var det jord utan mossa, men med enstaka plantor av gräs och ärenpris. 2003 växte där 45 plantor av rutlåsbräken och 8 av topplåsbräken. 2004 fanns 120 plantor av rutlåsbräken och några av topplåsbräken. Även månlåsbräken iakttogs.

Topplåsbräken kommer liksom de övriga små låsbräkenarterna snabbt upp på våren. Redan andra veckan i juni kan vara en lämplig tid att leta efter arten, när annan vegetation fortfarande är relativt outvecklad. Den sprider sina sporer under hög- och sensommaren, senare än mån- och rutlåsbräken. Sporspridning har setts 19 juli–16 augusti. Topplåsbräken vissnar senare än mån- och rutlåsbräken, och har fortfarande upptäckts 12 oktober (Wernersson & Stridh 2003).