tidig blåstjärna

Tidig blåstjärna är en prydnadsväxt som man kan finna kvarstående i gamla trädgårdar eller förvildad i trädgårdsnära miljöer.

Arten härstammar från södra och mellersta Europa samt Främre Asien. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1963.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad i omgivande marker.

Tidig blåstjärna härstammar från centrala och södra Europa, Mindre Asien och Kaukasus. Den blommar samtidigt som vårstjärna S. forbesii och dess släktingar och tidigare än rysk blåstjärna S. siberica. Den har också betydligt mindre blommor än den sistnämnda. Tidig blåstjärna odlas sparsamt som prydnadsväxt; den har under senare hälften av 1900-talet börjat förvildas i närheten av bebyggelse. Bestånden kan genom fröspridning bli mycket stora (se primäruppgiften).

Tidig blåstjärna är ursprunglig i centrala–södra Europa och vidare bort mot Turkiet och Kaukasus. Den odlades mer förr än idag, frösprider sig lätt och bildar stora bestånd på lämpliga lokaler. Som namnet antyder är den tidigt ute, redan från början av mars, då de två bladen och klasen med blåvioletta blommor visar sig. Liksom andra förvildade och vårblommande lökväxter ses tidig blåstjärna främst i de vägkanter som löper genom Ölands många byar samt i kulturpåverkad gräsmark. Den är noterad från ruderatmiljöer och åkerkanter liksom i betade torrängar, snårmarker, skogsdungar och alvarhorvor.

Tidig blåstjärna är ovanlig norr om Borgholm och med bara enstaka fynd söder om Kastlösa respektive Sandby sn. Vanligast är tidig blåstjärna utmed östra och västra landsvägen samt i de större tätorterna. Den bedöms bofast och under spridning i landskapet.

I början är blomsamlingen spetsigt sammanhållen men blir med tiden yvigare. Blommorna kan sällsynt vara vita eller ljusrosa. Till skillnad från andra arter i släktet är ståndarknapparna blåa och kronflikarna är till basen fria; övriga Scilla-arter som är funna på Öland har gräddvita ståndarknappar och kronflikar som nertill är förenade som en skål.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Odlad; förvildad på t.ex. kyrkogårdar, gräsmattor och vägkanter. Även spridd till naturliga miljöer: Levide, Mallgårds, skogsdunge söder om gården (BSn, SSn), samt Fröjel, Nymans, utkommen från trädgård och rikligt spridd vid klintfot (GI). Inte funnen i så utbredda bestånd som rysk blåstjärna Othocallis siberica; troligen senare introducerad i odling på Gotland, kanske kring mitten av 1950-talet (Johansson 1998).

Blommor i regel dovt blå, men rent vita blommor förekommer också (Johansson 2011b).

Odlad prydnadsväxt från SÖ Europa och SV Asien, som lätt självsår sig i gräsmarker och skogsbryn nära bebyggelse.

Tidig blåstjärna är en trädgårdsväxt som först under senare årtionden blivit vanligare i odling. Den frösår sig och förvildas lätt, främst på och kring tomter. Arten ökar förmodligen i landskapet.

Prydnadsväxt från centrala och södra Europa och sydvästra Asien. Sprids med lökar eller frön, ofta med trädgårdsavfall. I tomtgränser men även betesmarker och bryn. 

Kvarstående och förvildad kring bebyggelse. Två fynd har noterats under inventeringen.