sydvårbrodd

Trivialart

Vårbrodd är ett ursprungligt men kulturgynnat gräs. Det växer på hällmarker och strandhedar samt på ljusöppna ytor i löv- och blandskogar. Främst och rikligast förekommer det emellertid i torra till friska ängs- och naturbetesmarker samt på igenväxande åkermark.

Allm. i hela området i bland- och lövskog, fukt- och torrängar. Gräset odlades förr till foder och saluhölls i Sverige 1893, 1907–1909 (Lyhagen 1991). Artens kumarindoft, som torkad, nyttjades förr i linneskåpen, men inga uppgifter om detta bruk i Närke har påträffats.

Allmän

Gammal bofast art.

Se vårbrodd (aggregat) Anthoxanthum odoratum agg.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

350 Anthoxanthum odoratum L.

This rather variable species occurs in nearly the whole of Europe and parts of N. Africa and C. Asia. Cf. map in Meusel et al. 1965, p. 53. Its dispersal Has been favoured by clearings in the rural landscape. It has been introduced into several parts of the world, for instance E. Africa, E. Asia, India, N. and S. America, Australia and New Zealand. An alpine taxon (var. furumii [Honda] Ohwi) is indigenous to Japan. The present distribution of the species is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 204 and map 194).

Vårbrodd växer oftast på torr men ibland på något fuktig jord i ängar och på hedar, särskilt kring hällar, på grusåsar och backar, i bryn och glesa skogar. Arten anträffas ofta på vägkanter, gräsplaner och skräpmark. Liksom myskgräsen Hierochloë innehåller växten det välluktande ämnet kumarin. Den var mycket uppskattad i slåtterängarna, eftersom den gav ett doftade och välsmakande tillskott till höet.

Sydvårbrodd är en karaktärsart för alvarmarkens torrängsryggar och sandgräsmarker nära havet, två miljöer där den troligen är ursprunglig. Den föredrar näringsfattig och torr mark men klarar att växa på kalkpåverkade lokaler som sprickrika kalkstensplatåer. Många lokaler är hävdade genom bete. Sydvårbrodd förekommer även i slåtterängar, glesare skogar med tall eller ädla lövträd. Arten är kulturgynnad och ses även i åkerrenar och vägkanter.

Sydvårbrodd är en vanlig växt på Öland och jämnt spridd över landskapet. Man behöver inte gå många meter förrän man träffar på dess väldoftande, glesa tuvor.

Speciellt på fuktiga lokaler kan sydvårbrodd bli rejält högväxt och med breda blad. Ibland har den beskrivits som var. majus (Hylander 1953).

Sydvårbrodd är tetraploid (2n = 20) till skillnad från nordvårbrodd A. nipponicum som är diploid (2n = 10). Den sistnämnda är känd från våra fjälltrakter och norra delen av Norrlands kust- och inland. Sydvårbrodd har sträva och håriga småax med korta borst (0,5–1 mm); som mogna är småaxen ljust brungula. Nordvårbrodd har kala, glänsande och bronsfärgade småax med ett borst på 2–4 mm.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer: torrängar, gräsmarker, sand över kalkhäll, glesa friska till torra tallskogar, ängen samt havsstrandängar; ibland dominerande och delvis beståndsbildande på sandunderlag. Ofta i betade miljöer. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra än i dag, vilket även den höga andelen i provrutorna visar.

Vårbrodd växer på torr till frisk jord i sol eller halvskugga i de flesta miljöer. Arten påträffas både i öppna naturbetesmarker, på havsstrandängar och i lövskogsbryn eller gläntor. I hällmarkshed, torrbackar och bergbranter finner man den även i skärgården. Dessutom är den vanlig i vägkanter och andra gräsmarksrester i kulturlandskapet.

Vårbrodden är ett flerårigt gräs med mycket brett ståndortsval. Den finns i torra gräsmarker av alla slag, även på berg i mycket magra hedartade klippängar med kruståtel och vårspärgel, och dessutom i magra friskare gräsmarker, på hyggen, och i skogsbryn, ibland i rikkärr. Förr var vårbrodden ett viktigt inslag i torrare slåtterängar och det var framför allt detta gräs som med sin höga halt av kumarin gav forna tiders hölass deras söta doft av gräddkola.

Vårbrodd frösår sig rikligt i moss- och grässvål på fuktig mark. Den blommar samtidigt med bland andra ängskavle, kärrkavle, bergslok, trampgröe och stagg i skogsstjärnans tid. Märkena kommer en aning före ståndarna. Till skillnad från majoriteten av gräsen har vårbrodd ståndarsträngar som är tjocka och styva och håller upp knapparna mot skyn. En varierande andel av tuvans blad övervintrar gröna och attraherar rådjur som betar dem.