Pilosella suecica
svenskfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
svenskfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Enligt Hultén (1971) antas denna formgrupp vara utbredd i hela Ångermanland. Uppgifter är kända från Resele vägslänt med klipphällar ovanför Turistvägen SV Landdalsbäcken O Rödsta; nipor och ravin S jvg SO Tängsta 1980 (Sahlin 1981).
Några få förekomster markerade på utbredningskartor i SAMUELSSON (1954). Anses förekomma i hela Västmanland av HULTÉN (1950, 1971).
Närke täml. sälls. (Tyler & Schou 2001).
Laxå Skagershult Porla 1891 E. Adlerz (LD/TTy).
Karlskoga Knista Sörviken 741 393, efter 1997 (O. Nilsson 2008, kartprick).
Örebro Ödeby (Hartman 1861, tillägg).
1894 Hieracium suecicum Fr. coll.
This group of species (agamotaxa) is restricted to parts of N. and E. Europe. The map is preliminary.
Status: på okänt sätt inkommen, lokalt etablerad men (ännu ?) knappast bofast. Först uppgiven 1996 från Vittsjö (SSp).
Kommentar: B, granskare TTy.
Svenskfibbla växer på frisk–fuktig mark i ängar, skogsbryn, längs stigar och vägrenar. Den är sällsynt i södra Sverige men blir vanligare norrut. Det finns ett äldre belägg från Öland granskat och godkänt av Torbjörn Tyler samt ytterligare ett ombestämt belägg. Ett par misstänkta fynd av svenskfibbla är noterade under senare tid (1988 och 2008) men beläggen är inte granskade och godkända.
Svenskfibbla liknar revfibbla P. lactucella men har mörkare märken, stjälk med borsthår och kantblommor med röda strimmor och spetsar.
Inkommen, tillfällig.
Inkommen, tillfällig. Inga aktuella uppgifter.
Förmodligen sent inkommen kulturföljeslagare som påträffats på åkerrenar, stigar och vägkanter.
Svenskfibblan växte förr i fuktiga ängar och betesmarker. Arten har rapporterats från ett flertal lokaler. Kontrollerade belägg visade sig dock tillhöra avvikande former av revfibbla. Svenskfibblan tycks ha gått starkt tillbaka till följd av förändringarna i jordbrukslandskapet.
Nord- och Östeuropa. I Sverige med tyngdpunkten i mellersta Norrland.
Flera spridda lokaler för svenskfibbla har noterats under inventeringen. De allra flesta inventerare har dock förbisett arten. Förekomsterna är knutna till naturliga gräsmarker eller småvägar i odlingslandskapet. Äldre fynd finns från Torsåker, Järbo och Ovansjö rapporterade av fibblekännaren Karl Johansson 1907.
Svenskfibbla förekommer från norra Götaland upp till Lappland. Den har tidigare uppdelats i en mängd underarter och varieteter men det anses numera meningslöst då den har en jämnt spridd variation över hela sitt utbredningsområde (Tyler 2001). Från Hälsingland finns arten till exempel under följande epitet i S och UPS: ciliatiforme, connectens, cochleatum, floribundum, helveolum, lampranthum, leiophanum, rhodolepis och suecicum.
Svenskfibbla växer på frisk gräsmark med relativt lågvuxen vegetation. Gräsmattor, gårdstun, fäbodvallar, betesmarker, igenväxande hag- och ängsmarker, skogsbryn, skogsvägskanter.
Kan vara svår att skilja från revfibbla, P. lactucella, och är möjligen något förbisedd under landskapsinventeringen.
