Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Svartsenap, vars ursprung är okänt, har tidvis odlats. Den förekommer vildväxande i anslutning till odlad mark och på olika ruderatmarker. På lokalen i Värö har den varit bofast i mer än 40 år. Från Sverige är den känd sedan 1737.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Förr inkommen med barlast, tillfällig. - 4 (2).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
2; Mälarområdet: Rytterne Kvicksund vid restauranten 1921 (Lundman enligt SAM. 1923a). Västerås Hamnen 1918 (Lohammar enligt d:o) -25 (WOLL. 1930; VÄ; Ohlin, S) -40 (Hedberg, UPS: ballastplats).
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Denna art uppges av Birger (1908a) från en numera överdämd lokal: Tännäs: Låssenborg (17D 4a).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
990 Brassica nigra (L.) Koch
This species originates from some part of Eurasia. As it is widely cultivated, it has escaped to open and waste places in most of Europe, parts of Africa, Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 174.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Svartsenap är en kryddväxt som förmodligen har sitt ursprung i södra Europa. I Sverige tillfällig.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Läke- och hushållsväxt som möjligen fanns i Sverige på 1300–1400-talen (Hjelmqvist 1991), vildväxande från 1737.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Sannolikt både tillfälligt inkommen och odlad som krydda (senap), samt förvildad på vägrenar och ruderatmark; etablerad åtminstone vid Skällenäs på Sturkö sedan 1929.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast. Förr allmänt, numera endast sällan, men åtminstone sedan 1300-talet odlad köks- och kryddväxt (HHje 1991) och sannolikt sedan mycket länge förvildad och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mångdubbelt fler rutor (drygt 60) vid förra inventeringen och sannolikt har arten minskat med mer än 75 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Svartsenap är möjligen ursprunglig i västra Europa och västra Medelhavsområdet, men detta är osäkert eftersom den har odlats för senapsproduktion i stora områden sedan mycket länge. I Sverige var den sannolikt allmänt odlad på 1800-talet, men sedan har odlingen gått tillbaka starkt; exempelvis betecknade Vranke & Strandmark (ms 1921) den som ´fordom odlad´ i Alvesta Skatelöv Vrankunge. I takt med detta har arten också blivit sällsyntare som vild. I Småland gjordes det senaste fyndet i början av 1970-talet (Stenstorp & Nelin 1976). Den har nog alltid varit helt sporadisk i större delen av Småland, men på Jönköping Visingsö verkar den ha haft en rik, och kanske temporärt etablerad, förekomst. På detta tyder uppgiften därifrån hos Zetterstedt (1878a): ´mångenstädes på åkrar, men talrikast på öns norra del, t. ex Rönäs, linåkrar nära Loa sten, Aflösa, Säby, Erstad, i mängd vid Spetaln och Ed´. Daterade belägg finns från Visingsö 1861 (K. A. Belfrage & J. N. Åkermark i S) samt från Ed och Spetala 1877 (J. E. Zetterstedt i UPS). Efter 1877 har dock ingen rapporterat den från ön. – Ett enda omnämnande finns från barlast, Västervikstrakten ´t.s., på ballast´ (Lundin 1933); i övrigt går nog de småländska fynden tillbaka på förvildning, eller i något fall på direkt import av senapsfrö.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Svartsenap härstammar från västra och södra Europa, vidare till västra delarna av Asien och norra Afrika. Den odlades förr för sina mörkbruna–svarta frön som har en fin, kryddig smak och som använts vid produktion av senap. Odlingen hade redan börjat komma ur bruk i mitten av 1800-talet. Sjöstrand (1850) anger den som blott tillfälligt förvildad. Rikard Sterner såg den bara vid en handfull tillfällen och de flesta förekomster anges som "ogräs i täppa där den tidigare odlats".
Svartsenap kännetecknas av sin fyrkantiga skida som ligger tryckt mot stjälken. Skidan är kort (< 2,5 cm) med ett kort spröt (< 3 mm), själva sprötet innehåller inga frön.
Gammal kulturföljeslagare, utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Förvildad, tillfällig.
Sedan länge odlad, samlad redan 1701–02 av Münchenberg (i övers.): ’i åkrar’. Flera tidiga belägg har tagits vid hamnar. Johansson (1897) angav arten som ”Flerst. utkommen på barlast, i åkrar, på jordhögar etc., men ej fortvarande”. Under Projekt Gotlands flora noterad på soptippar, i trädgårdsland och i hamnen vid ett fiskeläge.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Svartsenap odlades förr som kryddväxt och har förvildats på vägkanter, i gårdsmiljöer och på skräpmark. Arten har minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen men håller sig fortfarande kvar framför allt på Tjörn, där den länge varit bofast.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Kanske endast tillfällig, inkommen från Skåne eller Europa, där den odlats länge som kryddväxt. Påträffas på utfyllnader och störd mark, verkar vara regelbundet återkommande på Hisingen. Mycket sällsynt. 6 lokaler i 5 rutor.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svartsenapens ursprungliga utbredning är osäker, men troligen omfattar den centrala och södra Europa österut till Centralasien. Arten odlas och av dess frön tillverkas senap. Som förvildad uppträder den på tippar och i skräpmarker, spridd numera mest som fröförorening i fågelfrö.
Almq. Tillfälligt adventiv.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Gä, hamnen 1841 (Hartman 1848), 1881 (CA Andersson i UPS, !S Snogerup), 1905*15 (Dahlstedt 1916), 1924 (W Ekman enl Ahlner 1929); Näringen 1929 (SAh i S), 1948 (A Levan enl Lindberg 1979).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
I gammal tid funnen sex gånger, både på barlast och som åkerogräs. Ett sentida fynd i trädgårdsland.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast och en uppgift från ett potatisland.